I need you

5

Idag är det äntligen dags för lägret! Jag hoppar snabbt upp från sängen och springer till min skriv bords stol och tar upp min tröja. "Clara Lennartsson, 10" viskar jag och kramar om tröjan. Jag tar av mig min pyjamas och sätter på mig mina fotbolls grejer. Jag hör steg i trappan och kort där efter knackar någon på min dörr. "Kom in!" skriker jag och sätter upp mitt hår i en hög häst svans. "Är du redan klar?" Frågar mamma och ler. "Ja!" säger jag och ler. "Men du byt om till något mysigare istället!" säger mamma innan hon stänger dörren. En suck letar sig fram ur min strupe och jag byter om till ett rosa mjukis sett. Jag ler och slänger i fotbolls grejerna i väskan. Jag trippar ner och tar ett äpple. "Ska du bara äta det?" Säger mamma och ser på mig med en sträng blick. "Vi skulle få lite mat på lägret" Ljuger jag och ler. Jag orkar verkligen inte äta frukost. "Men jag går över till Marcus och Martinus nu!" Säger jag och går fram till mamma och ger henne en stor kram. "Kommer sakna dig så mycket" säger mamma och kramar om mig hårdare. "Kommer sakna dig också mamma men du kväver mig" Säger jag och försöker komma loss. "Alex! Kom och säg hej då!" skriker mamma och jag tittar på henne som att hon är dum. "Hej då syrran!" Skriker Alex och jag skakar på huvudet och går till ytterdörren. "Jag älskar dig!" skriker mamma och jag suckar. "Jag älskar dig med!" skriker jag innan jag går ut. Jag går snabbt till Marcus och Martinus hus och knackar på. Det tar ett tag innan en ny vaken Martinus öppnar dörren. Han har ingen tröja på sig och jag kan inte låta bli att titta lite. "Säg till när du är klar" säger Martinus och blinkar med ena ögat. Jag himlar med ögonen och ger han en sur blick. "Marcus är där inne" säger Martinus och pekar på hans rum. Jag nickar och går till dörren och knackar försiktigt. "Stick Martinus!" skriker Marcus och jag fnissar lite. "Det är jag!" säger jag och ler lite för mig själv."Jaha.. Kom in Clara!" Säger han och jag öppnar dörren. Han har på sig sin fotbolls tröja och ett par svarta mjukisar. Han vänder sig om och lägger i lite saker i hans väska och då ser jag att det står Marcus Gunnarsen, 10. Jag ler och sätter mig på sängen. "Har du också 10?" frågar jag och han tittar bak på mig. "Ja" säger han och ler. Jag nickar och han sätter sig bredvid mig. Vi börjar prata om allt möjligt, allt från hur konstig Martinus är till vilken frukt vi tycker mest om.

"Marcus, Martinus! Dags att åka!" ropar Gerd-Anne och Marcus ställer sig snabbt upp. "Okej!" Ropar han och  vänder sig emot mig. Han sträcker ut handen och jag tar emot den. "Dags att åka" Säger han med ett leende och jag ler. 

*

Förlåt för ett kortare kapitel men har ingen skriv lust längre, men här har ni:)