FERCENTE
Hon kommer.
Som alltid kommer hon.
Hon kommer och jag drar henne tätt intill mig.
När hon rör vid mig dör ångesten. För just nu.
Och jag inser att jag faktiskt inte klarar mig utan henne.
Jag fattar inte hur jag någonsin kunnat göra det.
Men jag visste väl inte vad kärlek var.
Det är förresten så mycket mer än kärlek.
"Hur mår du?" frågar hon mjukt. Jag skulle nästan vilja klappa hennes röst, så len den verkar.
"Det känns bättre nu", säger jag, men isregnet sticker till i mig och rädslan haglar över mig. Luísa agerar sol, omedvetet eller medvetet, och det dör igen.
Min mun letar efter hennes och allt känns så rätt när vi kysser varandra. Jag smeker henne från nacken till ryggslutet.
Jag vill inte att hon ska gå. Aldrig någonsin.
ESTÁS LEYENDO
Flera tusen ord
Ficción GeneralÅtta år. Åtta år har gått sedan jag såg dig sist. Jag har blivit åtta år äldre. Det påminner mig om hur unga vi var. Jag tittar ibland på bilderna vi tog på oss. Men det gör mig mest förbannad. Våra gröna ögon. Det var så mycket vi inte viss...
