Välkommen till verkligheten

2

Jag kunde inte fatta vad som precis hänt. Det som hände var en sak. Men jag kunde bara inte fatta att rektorn inte sagt något innan. Visst, det var väl läge nu, men jag har något speciellt band till min rektor. Jag trivs inte så jättebra på min skola, men det är han som får mig att stanna. Och Masha såklart. Jag hörde elever och lärare ropa efter mig när jag försökte springa hem, men jag misslyckades. Jag skulle precis lämna skolans gräns. Men där stog Masha med armarna i kors. Hon log.
- var är du påväg?
- hem, varför skulle jag vilja stanna?
- varför skulle du INTE vilja stanna.
- vänta bara tills du kommer in till lektionen, sa jag surt.
- nej, men du kan väl bara säga vad det är.
Jag skakade långsamt på huvudet, men ingen kan motstå hennes blick när hon vill få folk att berätta saker.
- okej då... Rektorn ska sluta, sa jag snabbt. Marsha stirrade på mig.
- va!?! Nej, nej, nej! Vi måste göra något!
- som vadå?
- jag vet inte, men vi måste ialla fall ta reda på vem som kommer bli rektor efter honom.
- Sant. Jag går och pratar med Ronald. När jag kom in i klassrummet satt bara några fåtal elever kvar.
- var är alla? Frågade jag.
- tja, de blev väll lika uppjagade som dig antar jag, men oroa er inte, dom kommer snart tillbaka. Dom behöver bara lite tid att samla tankarna.
- men du Ronald, jag kom faktigst hit för att fråga en sak. Vem blir rektor efter rektorn?
- du menar efter Göran, sa han och log. Han visste att ingen kallar honom Göran, alla kallar honom rektorn, det är som att han heter det.
- jo, Kerstin. Sa han snabbt.
Jag dog för en stund. Jag bara stod och stirrade på honom. Nej, nej, nej, det här får bara inte hända! Marsha stod i dörröppningen. Hon hade hört allt. Hon stirrade lika mycket som jag.
- Kom Simone, vi sticker, sa hon och blängde på Ronald. Ronald slog ut händerna och sa: det är inte jag som har bestämt det. Sedan tog Marsha mig i handen och drog iväg mig. Både jag och Marsha var överens om att vi inte orkade med den sista lektionen, så vi gick hem till henne.
- asså jag fattar inte, såna idioter, sa hon och tog upp benen i soffan.
- Marsha, jag tror kanske att det här var min sista skoldag, aldrig att jag tänker fortsätta gå i den här skolan.
Marsha tittade upp på mig.
- du menar inte allvar va?
- nej såklart inte, skrattade jag. En dum lärare som har fått för sig att bli rektor ska inte få stoppa mig. Masha satt tyst. Sedan sken hon upp.
- Simone, jag vet hur vi ska få rektorn att bli rektor igen och stoppa Karin!
Vi säger till alla att sätta en lapp på deras bänk där det står: tyvärr, jag slutar på den här skolan tills vi får vår riktiga rektorn tillbaka igen.
- men Marsha, alla kommer inte gå med på det.
- nej men vi kan i alla fall försöka. Senare den dagen gick jag och Marsha runt och informerade alla elever. Vissa gick därifrån och skakade på huvudet, men dom allra flesta sa faktiskt ja. Jag hade en känsla av att det här skulle gå riktigt bra

Lite längre kapitel nu. Hoppas ni gillar det. Kommentera vad ni tycker ska hända! Vi ses snart❤️