Välkommen till verkligheten

4

Dagen därpå vaknade jag. Idag var den stora dagen. Efter denna dag, kommer jag antingen gå hem med lycka, eller gråt. Men asså du fattar inte, vi hade världens bästa rektor och att byta ut honom mot Karin, det går jag bara inte med på. Jag nästan skuttade till skolan, jag vet, det låter jättetöntigt, men jag är faktiskt jättetaggad. Hoppas bara folk håller vad dom har lovat. Vi hade informerat alla eleverna om att samlas på baksidan, dvs dom som ville vara med. Vi skulle smyga in genom en nödutgång, lämna lapparna, och smyga tillbaka igen och hoppas på det bästa. Elvira, Felix, Thea, Oliver, Karla och du vet jag orkar inte rabbla upp alla. Men Marsha var inte där. Jag frågade Felix. Han sa att hon skulle gå in för att fixa något. Antagligen se till så att ingen lärare kom in i klassrummet medans vi var där, men Marsha hade tydligen sagt att vi kunde gå in så länge, så det gjorde vi. Alla lämnade sina lappar sedan smög vi ut igen. Perfekt. En stund senare kom Marsha. Vi skulle egentligen ha Ellie som lärare. Jag gillar Ellie. Hon är en bra lärare, så antagligen så skulle hon kunna hantera detta bra. Tydligen hade Marsha satt upp någon slags livesändning från klassrummet som vi kunde se från hennes mobil, för att se hur det gick. Spenningen steg när vi såg Ellie komma in i klassrummet på den stora mobilskärmen. Hon gick fram till en av bänkarna och läste. Sedan läste hon på några andra också. Så lunkade hon ut ur dörren. Vi alla fick väldigt dåligt samvete för hon såg väldigt ledsen ut. Lite senare kom hon tillbaka med rektorn. Rektorn såg också lite ledsen ut. Konstigt, han som alltid brukar säga att han älskar att ha oss på lektioner. Något är fel. Vi smög till framsidan av skolan. Rektorn gick ut från dörren. Jag gick fram till honom.
- såg du min lapp? Frågade jag honom
- ja, suckade han
- varför ska du sluta, sa jag oroligt
- jag har inte valt det själv tyvärr.
- vem har det?
- det kommurnala ålderdomshemmet. Dom säger att jag är för gammal och trött för att arbeta här längre. Att vara rektor kräver ju mycket arbete.
- vill du fortsätta då?
- ja såklart, sa han och log och klappade mig på ryggen.
- men det finns inget jag kan göra åt saken.
Jag var tyst en stund. Sedan sken jag upp.
- det kanske du faktiskt kan!
Tack för att du läste. Kommentera om du tycker att det blir för mycket med rektorn, jag tycker i alla fall att det är jättekul att skriva om det. Men hela boken kommer inte bli såhär, jag lovar.❤️