Välkommen till verkligheten

5

Rektorn såg en aning förvirrad ut.
- hu hu hur då??
Jag blinkade med ena ögat och gick därifrån. Jag tog upp mobilen ur fickan och ringde Marsha.
- Marsa, sa hon.
- o hej, du måste höra här. Jag har kommit på ett sett att ha kvar rektorn.
- fungerade inte det förra?
- nej han sa att han inte hade bestämt det själv, utan det hade det kommurnala ålderdomshemmet gjort. Dom vill ha in honom där.
- men va? Han är ju typ bara 60 år!
- ja, men vi vet väl inget. Han kanske är sjuk.
- men jaja kom till saken, vad är din plan?
- vi samlar in underskrifter och skickar till ålderdomshemmet. Då kommer dom fatta att vi verkligen vill ha kvar våran rektor.
- du är bäst! Vi ses utanför skolan imorgon på rasten!
- okej hejdå.
- hejdå.
När jag kom in på mitt rum slängde jag mig i den mjuka sängen. Mitt rum doftade fortfarande från parfymen jag använt i morse. Solen sken in genom fönstret. Jag la mig skönt i sängen, slöt ögonen och somnade. När jag vaknade på morgonen skyndade jag mig iväg till skolan, lyckades stå ut det långa mattepasset, och gå ut för att möta Marsha. Hon hade ett stort anteckningsblock framför sig.
- vi delar upp oss, sa hon
Jag nickade och så gick vi åt olika håll. Timman efter möttes vi och vi hade faktiskt fått in rätt många.
- det blir bra.
Sedan hände en massa saker och skolan gick på som vanligt, och jag och Marsha gick och postade brevet med underskrifterna. Så en dag fick jag hem ett brev. Det stod att det var från det kommurnala ålderdomshemmet. Jag tog förstiktigt upp kuvertet och vek upp pappret. Sedan läste jag:

Kära ungdomar på Almhögskolan. Vi förstår verkligen att ni vill ha kvar er gamla rektor. Vi har tänkt väldigt länge på detta och pratat med rektorn. Han finner inga ord för hur mycket han älskar skolan, och som vi har förstått älskar ni honom också. Vi har gått igenom tester för att se om han är frisk nog att fortsätta. Och det visade sig att han är det. Därför kan vi tacksamt säga att han kan fortsätta, och inte behöver åka in till oss. Hälsningar Kommurnala ålderdomshemmet i Uppsala.

Jag tror nästan aldrig att jag har varit så lycklig i hela mitt liv. Jag skulle få ha kvar min favoritrektor!
Förlåt för kort kap hejdå❤️