Välkommen till verkligheten

7

Vem var det som stod framför mig? Han hade bruna ögon och brunt hår, och hans tänder var kritvita. Han log. Även om jag inte visste något om vem det var överhuvudtaget, log jag automatiskt tillbaka. Vi stod där i säkert tio minuter och bara tittade på varandra. Hans ögon var så fina! Tillslut stammade han fram:
- veh vem är d du?
Jag log och väntade några sekunder.
- Simone. Vad heter du? Sa jag mjukt. Han log tillbaka.
- fint namn. Jag heter Leopold.          Jag kände hur kinderna blev röda. Jag tror att jag är kär! Han gick några steg närmare. Vi lutade oss mot varandra. Vi skulle precis kyssas, då jag hörde ett mopedgäng höll på att komma, och vi stod mitt i vägen. Väldigt stelt flyttade vi på oss. Jag kände hur även hans kinder blev röda. När mopederna kom stannade dom vid oss. Det var kanske fem stycken, runt arton år, det var typ Leopold också, om jag skulle gissa. Dom tog av sig hjälmarna och la under armhålorna. Några rynkade pannan och några kollade konstigt på oss.
- varför hänger du med småtjejer? Sa en kille som såg ut att inte vara mycket äldre än mig. Leopold himlade med ögonen.
- han får väl vara med vem han vill, sa jag bestämt.
- nej Simone, håll dig utanför.
Jag backade några steg och såg lite orolig ut.
Dom skrattade åt mig.
- en sån tönt!
Jack tittade argt på dom.
- ni har inget med henne att göra!     Dom fortsatte skratta.
- visst om du säger det så, men det är hon eller oss, sa en blond kille.
Leo kollade ledset på mig. Sedan gick han därifrån med de andra killarna.
Jag trodde att jag hade hittat någon, men som vanligt hade jag fel. Precis som med Marsha. Henne försöker jag bara glömma nu, och precis som henne försöka gå vidare i livet. Men alla människor som jag någonsin har stött på är falska. Först är dom snälla, men sedan vänder det helt. Jag försökte mata in i min gärna att vi bara har sagt några ord, och känner inte ens varandra. Men det kändes bara som om det var tänkt att det skulle vara vi två. Mitt liv är bara så misslyckat.
Förlåt för kort kapitel och att det dröjde men jaja ses snart❤️