Samanta

Fantasi eller verklighet? (Kapitel 8)

"Sam! Sam vakna! Du får inte dö nu! Du måste vakna, snälla....*hick*.... s.... s-snälla Sam vakna"  Det låter som att någon vill att jag vaknar, någon som gråter men jag vet inte vem det är. Jag känner hur någon skakar på mig för att jag ska vakna så jag försöker.

~Alex's perspektiv~
Jag såg Sam falla ned från taket så jag sprang dit för att se så hon klarade sig.  Jag faller ned på knä bredvid henne och försöker få liv i henne men det verkar vara meningslöst. Jag känner hur tårarna börjar rinna längst mina kinder men det var lönlöst, hon var inte kvar längre hos oss, hos mig, min älskade syster var död. Jag satt vid hennes sida och lät tårarna rinna, i flera timmar satt jag så med hopp om att hon skulle vakna. Efter ett tag somnar jag vid hennes sida.

~Tre timmar senare~

~Olivia's perspektiv~

Jag ser Sam vila i Alex's armar genom fönstret men jag förstår inte varför han håller henne på det viset så jag går fram till dem i trädgården. "Hmm? De verkar sova... Vänta är det blod?" Jag bestämmer mig för att väcka Alex, han vaknar inte direkt men hör jag han mumla fram ett "mhm" så jag ber han att kolla på mig så att jag vet att jag har kontakt med han. 

~Alex's perspektiv~

Jag vaknar upp och ser Olivia framför mig. "Bra du är vaken, kan du hjälpa mig att väcka Sam nu?" säger hon. När jag hör det så sänker jag huvudet och säger tyst "d-det går inte" där efter så känner jag hur tårarna försöker tränga sig ut. 

~Sam's perspektiv~

Vart är jag? Jag hör Alex's röst men jag ser han ingenstans. Jag känner inget och allt runt mig är svart förutom några ljus som är tända. Jag ser någon komma närmare. "Hej, Sam" hör jag i syne? Figuren kommer närmare och ut från mörkret, han ler ett leende jag sett många gånger, det är Niklas. Det kan inte vara sant, Niklas är död så det kan inte vara han. "Sam, känner du inte igen mig? Det är jag" "N-Niklas? Är det verkligen du?" Jag springer fram och kramar min bror som jag inte har sett på flera veckor. "Sam, du är lika vacker som jag minns dig" säger han och släpper taget om mig och säger "Sam, jag har saknat dig så mycket så kom med mig så kan vi vara med varandra igen" efter att han sade det så öppnas två dörrar. Niklas går emot ena dörren och sträcker ut ena handen mot mig och säger "kom med mig, det kommer att bli roligt. Du kommer att få träffa mamma, pappa och alla andra i familjen som du inte har träffat på flera år, Sam." Jag vänder mig om och kollar vad det andra dörren har att erbjuda "Sam du vill inte gå igenom den dörren, om du gör det så kommer du att fyllas med smärta och det kommer att ta år innan vi ses igen då" "Vart leder den dörren till" "den leder till hmm... helvetet till liv där du har Alex och Olivia men om du kommer med mig så kommer allting bli bra och du kommer inte att känna smärta nå mer och du kan ha allt du någonsin önskat dig." Jag vänder mig mot Niklas en sista gång och säger "ledsen men Alex och Olivia behöver mig mer än vad du gör just nu" 

 ~Alex's perspektiv~

"Olivia... Det är hopplöst, hon kommer inte att vakna" just efter att jag sagt det så känner jag en kall hand landa på min, jag vänder blicken mot Sam "h-hej" hör jag Sam säga. Jag slänger mig förskräckt åt sidan. 

~Sam's perspektiv~

Jag känner att jag har ont i hela kroppen och när jag kollar runt omkring mig så ser jag att jag ligger i en pöl av blod men jag ser även Olivia och Alex som ser ut som att han sett ett spöke. Efter en stund så säger Olivia "Alex, kom så hjälper vi åts att ta in henne" och tar tag om min ena sida och då säger Alex "ska vi inte ringa ambulans istället?" Olivia ler mot Alex och säger "det behövs inte, jag tar hand om det" "m-men du är ingen doktor" "Alex, lita på mig så hjälp mig nu att få in henne" han gör inga mer protester och tar tag om min andra sida så lyfter dem in mig i huset och in till Olivia's rum, där lägger dem mig på ett bord. Utan ett ord så lämnar Alex rummet och lämnar oss. 

Olivia stänger och låser dörren efter honom sen vänder hon sig mot mig och säger "det kommer att bli bra och du kommer inte känna någon efteråt men du kommer att känna extrem smärta under behandlingen" "vad kommer du att göra?" frågar jag, hon svarar inte direkt utom går fram till hennes skrivbord och börjar med något över där, jag kan inte se vad det är men till slut så säger hon "jag kommer att göra så att du mår bra igen". Hon jobbar snabbt så jag hinner inte att se vad hon gör exakt men jag hinner att se att hon mixar massa olika saker. 

~En stund senare~

"Här, drick detta" säger hon och räcker mig ett glas med blålila typ sörja, jag tar emot glaset och reser det sakta mot munnen och tar några klunkar, det smakar inge vidare men det känns som att det har någon magisk kraft i sig som gör att jag genast mår bättre.

----------Note-----------
Jag läst igenom och inser att jag har blantat ihop Alex och Niklas oops