Fallen ängel

21

Horn?
Spetsiga små horn. Jag satt stumt på soffan och masserade mina händer för att inte tappa mitt förstånd helt och hållet. En vanlig tonåring hade flippat just nu. Men jag kunde inte. Det var som om jag inte brydde mig om vad han var. Jag vet inte varför, men det kändes normalt. Att det var normalt att en man tog sig in i ens drömmar, försökt mörda en och sedan sagt att han var en djävul. För det var vad han var, en av helvetets skapelse. En djävul i förklädnad av en människa.

" Jag vet vad du tänker. " Sa Nath plötsligt. Min fokus drogs automatiskt till honom och jag svalde ner mitt mod.

" Så du är en...? " Det var som om två kalla händer tog ett strypgrepp om hals. Kvävde ner det sista ordet, tillät inte det att lämna mina läppar.

" Djävul, korrekt. " Ett litet flin dansade över hans läppar. Detta hände inte. Eller såklart det hände, men det borde det inte. Detta är något som man läser i böcker eller ser i filmer. Det finns inte monstren! Jag hoppades starkt på jag egentligen bara drömde.

" Hur är det möjligt? " Sa jag stumt. Nath flin blev bredare, nästan roat.

" Jo du förstår, det finns tre olika platser? Himmelriket, jorden och själva helvetet. Helvetet består av fallna eller människor som förrått härskaren där uppe. Dem som inte platsar i himmeln hamnar här på jorden eller helvetet. Jag föddes dock där, i helvetet alltså, men har ett uppdrag. " Jag blinkade några gånger innan jag skakade på huvudet lätt.

" Vadå för uppdrag? " Våra blickar möttes och han låste fast sin i min.

" Tänkte precis komma in på det. " Sa han och pekade på mig. " Du är mitt uppdrag. "
_____
Sorry för så dålig uppdatering och för kort kapitel. Sen också för att jag lämnar värsta cliffhanger.
Kram Vilma/Vilmur/Vilmuttan
♡♡♡