En mycket begåvad pojke från Mellanöstern.
Harris, tolv år, är nyinflyttad från Iran och kan nästan ingen svenska alls, förutom några få hälsningsfraser som han lärt sig på vägen hit till Sverige.
Om några år hoppas Harris och hans familj att de ska få svenskt medborgarskap och veta säkert om de får stanna.
Harris föräldrar har nu kommit i kontakt med en skola utanför byn där Harris och hans familj flyttat till.
Det är en skola som är speciell, så beskriver iallafall Harris den. Skolan har endast tio elever i varje klass och utgår ifrån en pedagogik, som även den är okänd och speciell.
Harris har tagit plats i en mörkblå fåtölj som finns inne i lägenheten där han bor tillsammans med sin familj. Harris har fått spendera många sysslor lösa timmar i fåtöljen som står mitt i vardagsrummet. När han sitter där helt sysslor lös och bara stirrar in väggen börjar han bli mer och mer nervös inför att börja i en ny klass, ny skola och nytt land.
Några timmar senare blir Harris sömnig, väldigt sömning och bestämmer sig för att gå till toaletten för att göra sig redo för natten. Han går igenom den avlånga hallen förbi köket och in genom toalettdörren. Inne på toaletten tar han tag i den olivgröna tandborsten som står i tandborststället.
När Harris borstat sina tänder och gjort sig redo för natten, beger han sig ut genom den avlånga hallen och in på sitt rum. Det är ett sobert rum med ganska lätta färger. I ett av hörnen står en loftsäng och under sängen står ett skrivbord där Harris radat upp sina pennor i färgordning. Han har en hög och bred bokhylla som syns tydligt genom dörren. I bokhyllan har han bland annat sin favorit bokserie, Harry Potter.
När han står där och betraktar alla sina böcker kommer Harris mamma in och säger åt honom att gå och lägga sig. Det är nämligen dags att börja få in lite rutiner var det gäller sömn, såhär en månad innan skolstart.
Harris tar av sig kläderna och hänger dem på en galge. Därefter kryper han upp för den smala grå-färgade stegen och ner under täcket.
En vibrerande mobiltelefon väcker Harris klockan halv sju nästa morgon.
Han kryper ner för den smala stegen och klär på sig kläderna och beger sig sedan ut genom den avlånga hallen och in till köket där resten av familjen sitter samlad.
Harris hade gärna tackat nej till frukost idag men det får han inte för sin mamma, eftersom hon vid varje frukost alltid nämner att frukosten är det första och viktigaste målet på dagen, detta är svårt att argumentera emot.
När sedan frukosten är i magen efter många om och men, beger han sig sedan av till vardagsrummet.
I vardagsrummet väntar en lång, fruktansvärt lång stund av att bara sitta och kolla in i väggen.
Efter att cirka tjugoåtta dagar har gått med ungefär samma långa, tråkiga och hopplösa dagar är det nu äntligen bara en dag kvar tills Harris börjar skolan.
Kvällen smyger sig sakta på och Harris börjar bli trött oavsett hur nervös han är, så blir han tillslut så trött att han måste beges sig till toaletten, för att som vanligt göra sig redo för natten. Inne på toaletten tar han tag i den olivgröna tandborsten och borstar tänderna noga i två till tre minuter. Innan han sedan ställer tillbaka tandborsten i tandborststället.
Harris smyger sedan på tå in på sitt rum för att inte vecka resten av familjen. Inne på rummet klär han av sig kläderna och hänger upp dem på sin vita galge som han sedan hänger på sängens gråa stege. Efter att mobilens larm är aktiverat tar han den smala gråa stegen upp till sängen och bäddar ner sig.
Klockan ringer nästa morgon och väcker Harris vid halv sju tiden, ganska lagom för att hinna med allt han ska göra.
När Harris är på benen igen nästa morgon går han in på toaletten och tar en ordentlig dusch för att sedan kamma håret och klä på sig.
Kläderna är noga utvalde några veckor tidigare.
Det är en kortärmad vit skjorta med hög krage, färgglada knappar och en ficka på höger bröst. Till skjortan har han ett par matchande jeans och även på jeansen finns det färgglada knappar. När outfiten är på efter något för lång tid beger han sig till köket för att äta en rejäl frukost, så han står sig hela dagen.
Nu är allt klart, inför skolstarten om en timma, säger Harris.
Idag får inget hemskt hända, eftersom jag förberett mig i flera månader inför skolstarten den 17 augusti, idag alltså. Det har varit allt ifrån att läsa, skriva och räkna till att gå och lägga sig i tid.
Harris står vid spegeln i hallen och lägger den sista touchen på klädseln. Därefter knyter han skorna och beger sig av med en välfylld väska på ryggen. Han små springer ner för de svartvita stentrapporna i trappuppgången och ut genom entrédörren.
Väl framme vid den röda skolbyggnaden med vita knutar, öppnar han försiktigt grinden och smyger sig in. Såhär nervösa är nog även de som tävlar i Eurovision, säger han med en nervös röst.
Harris kommer sedan fram till dörren efter att ha besegrat några trappor. Harris tar tag i dörren och drar upp den häftigt.
När han kommit in möts han av ett gäng lärare som på förfrågan visade den rätta vägen till Harris klassrum. Harris kikar in genom rutan, han blir helt stum när han såg alla de tio eleverna som befann sig i klassrummet, där Harris ska börja. Läraren öppnar försiktigt dörren till det nya klassrummet. Det är en ledig plats jämte Petter, säger läraren till Harris.
Han tar sin jacka och väska och förflyttar sig utan att säga något, till den plats läraren hänvisat till.
Petter och de andra i klassen stirrar länge på Harris utan att säga något.
En kort stund därefter sa hans klassföreståndare att han skulle ställa sig upp och berätta lite om sig själv, så mycket han kunde förstås.
När Harris öppnat munnen och berättat "lite" om sig själv, stannade alla upp och blev helt till sig. Alla blev helt chockade eftersom klassen hade fått en helt annan bild av den nyinflyttade Harris.
Harris valde rätt ord, hade rätt grammatik och berättade med en sådan inlevelse att han troligen fick alla i klassens armhår att resa på sig. Han är såklart glad och tar klasskompisarnas reaktion som en fin komplimang.
Ja, tänkte Harris nu har jag alla i klassen vid min sida! Nu behöver jag inte vara rädd för att sticka ut, säger han med en lättad röst.
En vecka har gått sedan Harris började skolan och nu sitter han vid sitt skrivbord och läser läxor.
Efter en händelserik vecka hade det Harris nämnde om att inte behöva sticka ut förändrats. Harris hamnade längre och längre före sina klasskamrater och blir nu istället den som har mest uppmärksamhet. Harris blir istället för att vara elev typ lärare bland alla sina jämnåriga klasskamraterna, detta för att han är så oerhört begåvad och det visade sig även att han hade ett IQ över var som kallas normalt begåvad.
Harris har sedan länge haft detta på känn, men det är absolut inget han vill prata om. Han vill vara som alla andra men det svårt.
Harris är mer begåvad än vad sina klasskamrater och andra jämnårig barn är men han och alla andra barn med särskild begåvning ska veta om att det finns mycket fördelar med att vara begåvad och att alla är vi unika på ett bra sett...
Författare: David Fryelegård
