Move On

So not me

Justins perspektiv

Jag såg Elena ligga där, i skolsköterskans säng. Det sårade mig att se henne så skadad.

Det var torkat blod vid näsan och ett svagt blåmärke på kindbenet.

Så vacker, så fin, så underbar.

Jag visste inte vad jag skulle göra... Så jag bara satt där och kollade på henne. Sa ingenting.

Elenas perspektiv

När jag vaknade så kände jag hur mitt huvud dunkade. Jag kollade mig omkring och såg Justin sitta i en fotölj några meter bort. Han sov.

Undra om han hade vart här hela tiden..?

Justin vaknade av att jag harklade mig, han kollade snabbt upp på mig och ställde massor av frågor, om jag mådde bra, hur jag kände mig...

"Så många frågor och så lite svar" sa Justin och log.

"Förlåt, jag hänger inte med.." mumlade jag och blundade hårt.

"Hur.. hur länge var ni tillsammans?"

"I.. Två år, fyra månader och en vecka." sa jag exakt.

"Så.. Hur skulle vi göra med talangjakten?" Frågade Justin, för att byta samtalsämne. Han förstod nog att det var jobbigt för mig att prata om Damon...

"Jo.. Jag tänkte att båda sjunger, och någon av oss spelar gitarr? Om det är okej?"

"Jadå.. Men vilken låt?" Sa justin och log lite smått.

"Ehm.. Kanske... Keep your head up med Andy Grammer?" Sa jag, en jättebra låt... jag lyssnade alltid på den när jag mådde dåligt.

"Ja! Den äger!" Sa Justin och log stort.

Justins perspektiv

Det skulle vara kul att uppträda, men jag har liksom aldrig vågat sjunga för någon, jag vet inte om jag är bra eller inte..

"Kan du spela gitarr?" frågade Elena.

Visst, jag kunde några akord.. Men jag vet inte.

"Ja, det kan jag väl" sa jag tveksamt.

När vi övade första gången gick det rätt så bra. Elena blev helt chockad när hon hörde mig sjunga, jag vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt.

"Elena.." sa jag och kollade in i hennes blåa fina ögon.

"Ja?" sa hon och log.

"Du.. du betyder mycket för mig... Jag tror.. Jag tror jag gillar dig.." sa jag medan jag kollade ner i golvet.

"Som.. pojkvän och flickvän?"

"Ja.. Jag tror det.." mumlade jag.

"Justin, förlåt! Jag gillar dig och så, men jag vet inte ens vart jag och Damon står.. Jag tror det är slut, men jag vill heller inte ta det för hastigt. Du är som min bästa vän" sa Elena.

Jag kände hur det högg till i hjärtat.. Vad ska jag göra nu? När jag kanske förstört våran vänskap? Okej, Elena verkar inte vara en sån som säger hejdå till ens vänskap för sånt..

Men hur ska jag klara mig? Hur ska jag klara av att se hennes vackra leende, diamant liknande ögon varje dag..

Okej, det här är så inte jag!