Cillas perspektiv
--------------------------
'' Hallå?'' sade jag och försökte att låta lite glad när jag svarade i telefonen. Jag mådde hemskt. Min mamma hade åkt till Stockholm för en intervju. Medans jag låg hemma och var sjuk. Personen i telefonen hostade lite och andades tungt. '' Men hallå?'' sade jag lite högre och lät inte lika hes längre. '' C-illa...'' sade personen. Jag blev alldeles kall i hela kroppen. '' Ja....'' sade jag lite tveksamt. Men då bröts samtalet och mobilen gled ur min hand. Jag sprang upp till mitt rum och lade mig under täcket med mjukis byxor på. Det blev jätte varmt och jag svettades. Men jag brydde mig inte, jag var för rädd.
Omars perspektiv
------------------------------
Hade jag skrämt henne? Nej.. Vad har jag gjort? Jag hade avslutat samtalet och lagt mobilen på mitt köksbord. Jag drog handen genom håret suckade djupt. '' Cilla..'' mumlade jag och kände hur tårarna trängdes fram i ögonen . Jag orkade inte mer. Jag sprang upp till mitt rum och lade mig under täcket. Jag började gråta , mycket. Hur kunde jag förlora henne? Oj.. juste..
FLAAASHBAAAACK
--------------------------------
Cillas perspektiv
Jag sprang och sprang. '' LÅT MIG VARA DIN IDIOT '' skrek jag och kände hur tårarna brände i mina ögon. Jag orkade inte mer. Ingen skulle någonsin få skada mig igen. Ingen. Jag bara sprang och sprang genom den kalla skogen och visste inte vart jag var på väg. Men bort från honom , det visste jag i alla fall. '' CILLA, LÅT MIG FÖRKLARA DÅ.'' skrek han och jag kände att jag var tvungen att ge honom en chans. Halva min hjärna liksom, ville att jag skulle stanna, och lyssna på honom. Medans andra delen av min hjärna sade åt mig att springa, springa så fort jag kan och glömma honom. Men det kunde jag inte. Det var för svårt.
Jag ramlade och lade mig på rygg. mitt hår var fullt av barr och armarna fulla av rivsår från alla grenar som piskat till mig. Jag höll händerna för ansiktet och grät. Jag bara grät. Plötsligt kände jag en hand på min mage. Han. '' Cilla..'' grät han. Det gjorde ont att höra att han var så ledsen. Jag drog bort händerna från ansiktet och reste mig upp. Han gjorde detsamma . '' Nej..'' viskade jag så tyst så att han inte hörde. Jag var rädd, ledsen och förkrossad. '' Cilla, förlåt. Det var inte meningen att kyssa Ronja. Jag lovar. Men.. hon tvingade mig. '' förklarade han. '' Nej.. Ronja är inte sån.'' grät jag och höll handen över bröstet och andades små korta andetag. Nej.. NEJ NEJ NEJ. '' Min astma .'' viskade jag och föll ner på marken. Jag andades så bra jag kunde. Men det blev bara små korta andetag som inte ens varade i 2 sekunder. Jag hostade . Det gjorde ont. Nu stod han där och grät. '' Förlåt..'' sade han och lyfte upp mig. Där låg jag i hans famn. Nästan helt medvetslös för att jag inte orkade andas längre. Det enda jag hörde var hans tunga andetag och hans snyftande i mellan åt. Om man verkligen älskar någon, måste man släppa taget. Åh .. Omar...
Flashback slut. Cillas perspektiv.
Jag öppnade ögonen och vred lite på mig. Jag tittade mig omkring och kom på att jag var i mitt rum. Plötsligt kom jag på att det var skola idag. Jag sprang ut ur rummet och in i köket. Klockan var 09.03 . Jag suckade och lade ner astma sprejjen i min skolväska på en gång och gick sedan in i rummet för att byta om . Det fick bli ett par svarta jeans som nådde midjan och en pösig t-shirt . Mitt på tröjjan stod det ' OBEY ' med stora vita bokstäver. Jag skuttade ut i köket och tog fram ett äpple, lade den i min skolväska och satte sedan på mig mina vita converse och en svart skinnjacka. Jag tittade mig därefter i spegeln i hallen för att se hur jag såg ut. Platt hår från igår, fina kläder, inget smink.. bra. Och nej, jag hatar smink. Jag gillar inte att andvända smink. Varför vet jag inte. Jag hängde väskan över axeln och gick ut ur huset, låste och sprang sedan mot skolan.
12 senare ) '' Erm.. Cilla. Varför är du sen?'' fröken Bavnen kollade på mig och lekte lite med sina lösnaglar på en av klassrummets bord. '' Jag försov mig.'' förklarade jag och satte mig på min vanliga, ensamna plats längst bak i klassrummet. '' Jo, som jag sade nyss. Det kommer börja en ny elev här, och han kommer att vara här om ungefär 15 minuter'' log fröken Bavnen och alla tjejer började viska. Killarna mumlade mest. Jag satt bara helt tyst och stirrade på dörren.
