Medvetande

I

Sorgen av ditt svek sköljer snabbt av mig, likt de kalla vattendropparna som träffar min bara hud.

Frysa är inget som existerar i mitt tillfälliga medvetande, allt jag känner är lycka.

Flaskhalsens öppning lämnar mina spruckna läppar lika snabbt som den kom dit.

Allt jag känner är dova vibrationer av mitt skratt som mynnar ut i oktobernatten.

Ögonen kisar av trötthet men andå finner sig tankarna kvar i ett stort trassel.

Snart. Snart är allt blankt och tomt. Inget mer finns att kännas. Inget mer finns att höra eller se.

Kommentarerna och de hånfulla skratten kommer flöda ner längs med havets mörka vatten. Där. Där under bron.