Love is not easy - The Fooo novell

Love is not easy - kap.9

Detta har hänt:
- Jag orkar inte mer

***************

Jag tittade på Omar, sedan på Ogge. Det såg ut som Ogge hade tårar i ögonen. Det kändes så hårt i hjärtat. Jag vill bara ställa mig och skrika
- Är det såhär ni behandlar era idoler!!!!

Helt plötsligt så går Omar mot vänster dom skulle gå härifrån och avsluta uppträdandet sa Ogge i mitt öra. Oscar och Omar gick med Sebbe. Dom blev nästan klämda alla hängde på dom. Jag ville börja gråta men jag förhindrade mina tårar att rinna ner för kinderna . Sedan gick, Felix och Ogge och jag på sidan av Ogge.

Plötsligt ramlande jag på någonting, jag försökte ta imot mig med armen. Men någonting gjorde så sjukt ont. Jag försökte att resa mig upp, men smärtan blev bara starkare och starkare. Jag hörde att Ogge ropade på mig. Något trycktes mot min arm och allt blev svart.

~ Ogge's perspektiv ~
- WILMA, WILMA HÖR DU MIG!!!! Skrek jag, hon reagerade inte. Jag fick panik, hon var klämd av cyklar och alla sprang och trampade på henne, jag sprang mot henne .
- Vad i helvete gör du!? Skrek Daff åt mig
Alla foooers anföll mig, men poliserna kom snabbt och det kändes allafall lite tryggare. Jag ryckte och slet i Wilma, hon var inte vaken. Jag kände tårarna komma. Jag tog hennes hand och kände, igen puls.
Där kunde jag inte hålla mig längre. Jag brydde mig inte om vilka som såg. Jag brydde mig inte om att foooers hatade mig för det. Tårarna bara kom och rann ner för mina kinder. Felix var där nu. Han kramade om mig, jag behövde en sån kram. Jag torkade mina tårar och tittade på Wilma, hon låg fortfande där, reagerade inte på någonting, kände inte någonting. Var hon död? . Jag tänkte tanken och tårarna började strömma ner från mina kinder igen. Felix la sin arm runt mig. Och sa
- Allt kommer bli bra, dom har ringt efter ambulansen

Jag tittade mig runt omkring, alla foooers var borta. Hade dom förstått att dom var tvungna att gå. Jag har dom mest underbara fansen i världen tänkte jag.

Ambulansen kom och tog han om Wilma. Felix och Daff åkte hem till Ossie och dom andra killarna. Jag följde med Wilma i ambulansen. Hon hade fått syrgas och hon vakande upp efter en kvart, tjugo minuter. Jag höll hennes hand. Jag tror hon inte var tillbaka i riktiga världen än så jag pratade inte med henne. Även om jag såg hennes ögon röra sig och och undrade säkert vart hon var.
När vi var framme vid sjukhuset, vi fick ett rum på akuten. Dom flyttade över henne till sägen.

Jag satt på stolen och tänkte. Hur kan våran relation utvecklats så fort, jag träffade henne först idag och jag är redan tokkär i henne. Jag tittade på henne hon är så vacker, undrar vad hon tänker på.

~ Tilde's perspektiv ~

Jag låg där, min arm gjorde jätteont. Dom hade sagt att en sköterska skulle komma om tio minuter. Men det kändes som det hade gått en timma. Jag orkade verkligen inte vara själv med Ogge i ett rum.
Jag var så himmla kär i honom, hur hur? Frågade jag mig själv. Det måste vara något magiskt med Ogge. Det var liksom kärlek vid första ögonkastet, iallafall för mig. Ogge tittade på mig med sina vackra ögon jag tittade på honom och vi fick ögonkontakt, bara av det blev det fjärilar i min magen. Då log han mot mig och det var väll i dethär ögonblicket jag skulle sagt någonting. Men som tur var sköterskan precis då in i rummet.
Hon skulle spruta in bedövning på min arm, jag var så himla spruträdd. Jag tittade på henne hon kände nog att jag var rädd
- Du kan väll hålla hennes hand? Säger sköterskan till Ogge.
Ogge går mot mig och ställer sig på knä på sidan av sängen. Han tar min hand och känner att jag blir varm i hela kroppen. Så jag kände knappt sprutan. Sedan började sägen rulla. Vi åkte en bit sedan in i ett till rum där dom parkerade sägen.
- Ni får vänta en stund till röntgen krånglar! Säger sköterskan och stänger dörren.
Det fanns igen stol så jag flyttade på mig lite i sängen och Ogge hoppade upp och la sig brevid mig.

***************
Damdamdamdam.. Spända till nästa del?, det är jag allafall :D

Nattmackor// Kajsa