O.S.C.A.R | O.s

Kapitel 11 - Varför händer allt dåligt oss?

***** Sagas perspektiv*****

Vi kommer hem till huset igen och Alice går med ett papper pressat mot sin näsa och ett ansikte som bultar av smärta.

Jag följer henne till en utav köks stolarna där hon får sätta sig ner medan jag hämtar is ifrån frysen som jag sedan räcker till henne så att hon kan få lägga det mot sitt öga där hon snart kommer få en blåtira.

Jag sätter ner Sixten i hans stol som han har när han äter vid matbordet tillsammans med hans napp och sin snuttefilt.

Det dröjer inte länge förens dörren till huset flyger upp och in springandes kommer både Felix och Oscar.

Felix blir som förstelnad utav det han ser men inser snabbt det är inte läge till att stå som förstelnad när hans flickvän har blivit skadad.

- Älskling, hur är det? Utbrister Felix oroat och sätter sig ner på stolen bredvid Alice och lägger en arm runt henne.
- Jag har mått bättre, svarar Alice med sarkasm i rösten.
- Åh hur mår du älskling?
- Jag är okej, öm i axeln bara för att jag fick en smäll utav Linnea när jag försökte stoppa bråket tillsammans med Vendela.
- Okej

Oscar lägger en arm om mig och kysser mig sedan på försiktigt på pannan. Felix sitter och håller om Alice fortfarande sned en oroande blick.

Sixten börjar nu skrika av hunger och det är då jag inser att han har inte ätit på länge och jag kan se att Alice inser detsamma.

Alice reser sig upp ifrån stolen och lägger ifrån sig isen och går emot Sixten för att ta upp honom.

- Babe du borde vila, säger Felix vilket han inte borde gjort
- Jag kan mata min egen son, svarar Alice irriterat

- Varför skäller du?

- För att du är anledningen till att jag ser ut som jag gör

- Hur kan det va mitt fel?

- Du är den som har en galen ex flickvän som förnedra mig inför era fans

-Du det är över hela Facebook

- Trodde du att det skulle få mig att må bättre?

- Nej, me..

- Varför sa du det då?

- Tänkte du behövde veta, förlåt att jag bryr mig om dig och vill dit bästa.

- Just nu behöver jag inte det, för du vet inte vad fan jag går igenom för du har inte känt Kajsa lika länge som jag så Du kan inte förstå hur ont det gör att Linnea av alla tar upp det och att nu vet hela er jävla fangrupp om det oxå och det gör fan inte saken lättare kan jag säga dig.

- Kajsa va min vän också du vet, säger jag och avbryter deras konversation för jag blir irriterad.

- Ja jag vet Saga me..

- Inga men Alice, du kände inte henne bättre än vad jag gjorde och hon va inte här idag för att rädda dig ifrån att själv nästan dö, det va jag och enda sedan händelsen har jag inte fått hör ett enda tack utan bara ditt tjat om hur jobbigt du har det , hur fan tror du inte jag känner, du är inte den enda som har känslor i det här rummet, vi alla har det och kommer inte undan dom i heller, så bara va tyst om ditt sånt skitsnack om att vi ska tycka synd om dig för att du har det jobbigt nu, jag kan informera dig om att det har fan jag oxå men jag kan inte berätta det för min enda bästa vän som jag har kvar för du pratar inte annat än om dig själv och dina känslor. Allt är sånt jävla bullshit plus att din pojkväns ex vart inte det enda exet som fanns på platsen heller utan Oscars ex var oxå där. Men du och jag har ju snackat om det och hur jag känner över att se henne igen efter allt, skoja nej det har vi inte för att allt handlar om dig och det har det börjat göra nu på senaste tiden.

Med det sagt stormar jag ut ifrån köket påväg in mot rummet och smäller igen dörren efter mig.

***** Oscars perspektiv*****

Jag springer efter Saga och det dröjer inte länge förrän jag öppnar dörren igen och stänger den lika snabbt och senare lägger jag två varma armar om Sagas kropp och det är då jag kan höra från Saga att allt kommer på en och samma gång.

Saga bryter ihop fullständigt alla tårar, all ilska, allt man kan känna kommer på en och samma gång. Jag kan inte göra annat än att hålla om henne.

- Det är okej Saga, andas, säger jag och försöker lugna ner henne och vara stöttande, jag önskar att du pratade mer med mig om Kajsa och dina känslor kring henne för jag kan hjälpa dig gå igenom detta.

- Ja-ag ve-t men jag-g önsk-ar det o-oxå, svarar hon
- Det kommer blir okej jag lovar dig det. Du och jag kan gå igenom detta tillsammans bara du och jag om du känner för det. För du vet att det alltid kommer vara du och jag emot världen. I alla väder och vindar.
- Jag v-e-et det och ja-g älskar di-g för d-det och jag hop-oppas att du vet o-om det
- Det vet jag.
- Ja-ah förstår dock inte va-varför allt dåligt hän-nder oss?
- Inte jag heller men jag vet att vi klarar det. Om inte allihopa så du och jag.