Ensamheten

Kapitel 1 sms:et

Jag vaknade av att väckarklockan ringde jag tryckte på snos och slumrade till...

senare vaknade jag klockan 07.44
När jag fick syn på klockan blev mina ögon stora som bowling klot jag hoppade upp ur sängen, drog på mig ett par slitna jeans och en T-shirt med texten: OMG. Och det var just det jag kände! Jag snodde åt mig ett äpple och på med jackan o mina varma vinterstövlar. Skolan låg inte långt bort, jag sprang allt jag kunde. När jag kom fram till skolan var det helt tomt jag skyndade in i klassrummet och slog mig ner på min plats. Jag sitter bredvid världens mest irriterande kille.
Så fort han svarar rätt ska han daba.

Dagen var lång och jobbig timmarna gick i slowmotion.

Som vanligt satt jag på en ensam gunga under ett träd långt bort från dem andra.

Men då?

Pling!

Min telefon? Jag fick ett sms
Jag anade att det var ett hat sms men nej..
Där stod något helt annat det stod..

- Hej! Mamma jag hänger med Viktor hem!

Jag anade att han skickat fel...

- Hej! Tror du skickat fel /Nelly

- Oj! Förlåt! Men fint namn Nelly 😉

.... Vi chattade hela rasten ...

- Tack! 😊

- Jag heter Leo och är 14år gammal och du?

- 14

- Roligt!

en stund senare...

- Vill du hitta på något efter skolan?

- Visst!

"När rasten var slut"

"DRR DRR DRR"

Jag skyndade mig in

När jag kom in i klassrummet skrattade alla och pekade, när jag titta upp såg jag att det var mig dem skratta åt jag kände på min rygg och där satt en lapp..
Jag drog av den och läste snabbt!

Det stod..

"LOOSER"

Efter skolan skyndade jag mig på cykeln och cyklade ner till stan där vi hade bestämt att vi skulle ses.

Väl nere såg jag någon gå mot mig jag började le och gå snabbare.

När den kom fram så kastade han en papperskorg på mig jag blev JÄTTE smutsig. Det var då jag såg att dem lurat mig jag blev såklart arg! Och ledsen vad hade jag gjort dem?

- Är du okej?, Ropade någon från andra sidan trottoaren.

Jag tog av mig papperskorgen.. Jag var smutsig och blöt i ansiktet mina ögon såg sorgsna ut.

Jag tittade över på andra sidan där stod en kille med cykel som tittade.

Jag nickade och hoppade på min cykel och började trampa i full fart mot biblioteket, Om jag ändå var på stan kunde jag utnyttja det.

Hur kunde jag vara så dum och tro att någon ens kunde gilla mig tårarna var påväg jag försökte hålla mig men det gick inte en tår fall ner över min kind när jag cyklade i full fart.

När jag kom fram till biblioteket slog jag mig ner med en spännande bok i soffan.

Lite senare kom den där killen som hade stått på andra sidan trottoaren. Han tog en bok och slog sig ner brevid mig. Han hade valt samma bok.

- Hej igen!, sa han.
- Hej, svarade jag och log.
- Läser du StormSkaparna?
- Ja, svarade jag.
- Är den bra?
- Ja jätte bra.
Båda log och fortsatte sluka boken.

Efter ett tag hade båda läst klart.
- Jag heter Hugo och du?
- Nelly.
- Fint namn, Sa Hugo och log.
- Vill du gå och ta en glass?
- Ja!

"PÅ CAFET"
När vi kom fram till kafét så satt tjejerna och killarna i min klass där alla var där utom jag förrän nu då...

- Nelly! Har du skaffat en vän? En riktig looser eller?, sa dem och skrattade.

Jag stirrade ner i marken jag kunde inte hålla tårarna inne en tår fall ner över kinden igen.
Men då...

- Varför säger du så för? Har du inget vett?!, Svarar Hugo irriterat.

- Jo mer vett än du iallafall!
Hugo tog min hand och drog med mig in i Kafét fram till disken vi beställde varsin jordgubbs glass.
Vi slog oss ner vid ett bord en bit bort från dem andra.

- Varför är dem så taskiga mot dig?, Frågade Hugo.

Vad skulle jag svara?
Om jag berättade sanningen skulle han då inte va lim vän längre?
- Jo asså det är så att...