Sexton år

I

Kapitel 1 2016-10-06
Jag var sexton år, tre månader och 19 dagar första gången vi sågs. Du stod på andra sidan av den sunkiga lägenheten, med flaskan i handen och blicken fäst vid min. Försiktigt försökte jag undvika din ögonkontakt, men jag drog mig tillbaka. Jag ville se att din blick var riktad mot mig, att jag var den du fokuserade på utifrån alla femtio personer som stod mellan oss. Jag var sexton år, tre månader och 19 dagar första gången yttrade ett ord i mitt öra. Du drog ena handen genom håret, precis som killar vill göra när de vill impa på någon. Men istället lyckades du peta dig i ögat, och tappa flaskan på golvet.

Jag var sju år när jag först fick hjärtat krossats av pojken som satt på sätet bredvid mig. Akta dig, äckel, sa han. Eländet fortsatte, han satte sig bredvid mig, berättade historier om en prins som förälskade sig i en prinsessa, men slutet var alltid hemskt. Varenda gång avslutade han med att det var mitt öde. Ensam.

Jag hörde flaskan krossas, och en snabb tillbakablick i mitt hjärta påminde mig om dagen jag först fick höra de ord som satte sig långt bak i hjärnan, men nära hjärtat.
Du kollar på mig med en ursäktande blick samtidigt som jag försöker förtränga tårarna som hotar bakom ögonlocket.

Snabbt försvann du där ifrån, utan ett ord men mina tankar hängde i luften. Jag var sexton år, tre månader och 19 dagar andra gången jag fick mitt hjärta krossat av en kille jag allt jag delat med, var en blick.