Flera tusen ord

54

Ett ganska intimt kapitel... ^^

***

Luísa
Jag lägger armarna om Fercente och drar honom intill mig. Tätt, tätt intill. Känner värmen från hans kropp, undrar om han känner mitt hjärta slå, slå så att klockorna stannar.
Han greppar tag i min hand och kysser mig ömt på pannan. En värme strålar ut i hela mig och jag känner hur all vidrig bipolärskit löses upp och försvinner i tomma intet. Jag kysser honom lätt på halsen och han stönar till av njutning.
Jag smeker hans kind, sluter ögonen och kysser honom ända från käkbenet ner till nyckelbenet. Han suckar djupt.
Våra läppar möts och smaken av honom gör mig helt galen av åtrå och lust. Jag smeker honom häftigt över ryggen, ivrigare än någonsin.
Jag vet inte riktigt hur det går till, men vi ramlar ihop på sängen och jag låter honom dra av mig min tröja. Så sitter jag framför honom i bara kjol och underlinne.
"Jag älskar dig", viskar Fercente och lägger armarna om mig, kysser mig tills jag blir vansinnig. Jag knäpper upp hans skjorta och helt plötsligt är han barbröstad framför mig. Jag kan inte låta bli att fnittra till. Låter mina händer treva över hans solbrända överkropp. Han ler generat mot mig, kinderna är en aning rosiga. Så söt han är när han rodnar. Jag kastar mig över honom så att han far bakåt ner i havet av kuddar och täcken. Hans hud mot min.
Och i samma ögonblick som vi ligger nakna tätt intill varandra vet jag att det här är det enda säkra kortet i min värld. Jag och Fercente.
Jag
och
Fercente.

Jag öppnar ögonen.
Det är morgon.
Jag vänder mig om i sängen, och där är han. Herregud, vad vacker han är. Som ett konstverk. Jag stödjer mig på armbågen och betraktar honom.
"Jag älskar dig", säger jag, och det känns så befriande att säga det högt.
Jag visste inte att man kunde vara såhär förälskad.
Jag visste inte vad ordet älska betydde.
Jag visste inte att det kunde kännas såhär underbart.