älska lagom hårt // foscar

chapter 18

Jag hjälper honom in genom dörren och drar med mig honom upp till mitt rum där han dimper ner på sängen och sedan blir sittande med en tom blick och stilla rörelser. 

"Fells vad har du gjort..." yttrar jag suckande men inser att jag inte kommer att få någon kontakt förrän ruset är över. Så med en suck klär jag lugnt av oss båda allt utan underkläderna innan jag drar in honom i famnen och drar upp täcket över oss. 

"Sov idiot, vi snackar sen" mumlar jag fram och han hummar ofokuserat och kysser mig slarvigt på hakan innan han sluter ögonen och somnar nästan direkt. Jag i min tur ligger vaken och bara lyssnar till hans andetag, ser ömt på honom där han ligger.

Jag vet att jag skulle kunna sitta i rätten och förvara honom, vad han än gjort. Jag hade stått på hans sida oavsett om han vore den som gjort fel. Jag skulle göra allt för honom och det skrämmer mig då han är en opålitlig person, tydligen ännu mer opålitlig än vad jag först trodde. Och jag kan gissa mig till att han inte ens skulle ge hälften tillbaka. Men det gör mig ingenting. För så länge jag får honom, så länge jag får ligga såhär med honom i famnen och känna hans andetag mot min hud och se honom så fort jag öppnar ögonen så kvittar allt annat.

Han är rätt för mig på alla sätt och vis, det enda som skrämmer mig är att jag kanske inte är rätt för honom eller helt enkelt att tiden inte är rätt för oss.

. . .

Uppdateringen kommer vara lite här och där nu då jag är unstable af.

Älskar er, ni är bäst