Kär i min halvbror 2

Kapitel 3

Camerons perspektiv.
Jag och Joel stod och väntade på Gabriella och Rebecka. Vi såg hur två tjejer närmade oss, det var Gabriella och Rebecka som gick emot oss.
-Hej. Sa båda två.
-Tja. Sa jag och Joel.
-Vart ska vi? Frågade Rebecka.
-Kom. Sa Joel.
Dem följde efter oss och vi ledde dem till vårt place.
-Välkomna. Sa Olle.
-Tack. Sa jag.
-Linnea.. sa Gabriella tyst.
-Känner du igen henne? Viskade jag.
-Ja, är hon annorlunda hon också eller?
-Vad menar du med det? Frågade jag.
-Vadå? Du är annorlunda. Sa hon och skakade på huvudet.
Jag sa ingenting tillbaka.
-Okej vi går in i huset! Sa Olle.
Allihopa gick in i huset.
-Vi har två nya personer här idag, jag känner igen bara en av dem. Men iallafall ni som är nya får bara hänga med i våran diskussion. Sa Olle.
-När är det vi ska dra till nattklubben? Frågade Joel.
-Jo det är så att det blir riktigt svårt att åka dit och skjuta Måns (bossen) om det bara är vi killar som drar. Svarade han.
-Men kan inte några tjejer distrahera hans medhjälpare? Frågade jag.
-Lysande idé Cameron! Det kör vi på! Sa Olle högt.
-Okej! Linnea, Gabriella och den andra tjejen kommer få distrahera hans medhjälpare och vi fixar sexiga kläder till er! Sa Olle.
Gabriellas perspektiv.
Skojade han eller? Skulle jag va sexig?
Jag kollade frågande på Cameron.
-Det är inte farligt, inget kommer hända med er. Viskade Cameron till mig.
-Lova. Viskade jag tyst.
-Lovar. Svarade han tyst.
-Jag tänkte att vi drar till nattklubben på lördag, alltså i övermorgon. Sa Olle och antecknade något i blocket som låg framför honom.
-Men först måste vi lära de nya tjejerna skjuta ifall det händer någonting. Fortsatte Olle.
Ska jag skjuta människor? Hah skulle inte tro det va...
-Cameron och Joel, ni får hjälpa de nya tjejerna. Ta inte de värsta pistolerna utan de små. Sa Olle.
Camerons perspektiv.
Jag tog fram en pistol och gav den till Joel, jag tog ut en pistol till mig också. Vi ledde Gabriella och Rebecka till skjutrummet.
-Okej. Det första ni ska tänka på är väl att inte rikta pistolen mot er själva. Sa Joel och flinade.
Vi gav pistolerna till dem.
-Jag vet inte hur man gör! Sa Gabriella.
-Du gör såhär. Sa jag och hjälpte henne att stå i den positionen man skulle stå i.
-Vad söta ni är! Sa Rebecka. Jag gav henne mördarblicken.
-Förlåt Cameron. Skrattade hon.
-Ser du vad du ska skjuta på om du siktar? Frågade jag Gabriella.
-Ja. Svarade hon.
-Testa skjut en gång. Sa jag.
Hon gjorde som jag sa, hon sköt mitt i prick.
-Ey! Det var ett kanon skott! Skrek Olle från dörren.
-Perfekt. Sa jag till Gabriella som log.
-Hallå Gabriella? Har du skjutit pistol förut? Frågade Olle och kom fram till oss.
-Nej. Skrattade hon.
-Du är grym.
-Jag har bara skjutit en gång, hur kan jag vara grym? Frågade hon sarkastiskt.
-Jag tycker att du verkar vara grym. Sa Olle ärligt.
-Hade inte jag lärt henne, hade inte hon skjutit så bra. Skröt jag.
-Jodå Cameron. Sa Olle och flinade.
-Nejdå, men grymt jobbat Cameron! Sa Olle.
-Hur går det för Rebecka? Frågade Olle sedan.
-Det går väl inte jättebra, men det funkar väl. Sa Joel tveksamt.
-Hon står i fel position. Sa Olle.
-Jag har sagt till henne att stå i en viss position, men hon gjorde inte som jag sa.
-Rebecka! Lyssna på Joel eller så blir du kickad! Skrek Olle.
-Men det känns inte bra att stå på det sättet han säger, man står väl ändå inte i den positionen när man är på uppdrag? Skrek hon tillbaka.
-Nej det kanske man inte alltid gör, men det är jävligt viktigt att man kan stå i den positionen om det skulle vara något speciellt! Skrek Olle.
-Nu tycker jag att vi lugnar ner oss. Sa jag.
-Rebecka ställ dig såhär. Sa Joel och hjälpte henne.
-Cameron du och Gabriella kan gå in till de andra, dem planerar. Sa Olle.
Jag gick iväg med Gabriella bakom mig.
-Okej då går tjejerna in först och distraherar medhjälparna. Hörde vi dem säga inne i rummet.
-Bra att ni kommer! Sa dem till oss.
-Har ni någon bra idé på vad vi kan göra eller? Frågade jag och ställde mig vid dem.
-Ja, vi kör väl på det vi sa. Sa dem till mig.
-Okej, det blir bra.
-
Gabriellas perspektiv.
Jag var påväg hem och tankarna studsade i huvudet på mig. Tanken på att jag skulle bli halvt strippare gör mig illamående. Det är verkligen inte mig grej att leka sexig.
Rebecka gick med på idéen iallafall, men jag vet inte helt om jag vill. Rebecka är ju med för Joel är där. Dem skulle kunna bli ett sött par egentligen. Men jag hade blivit på avundsjuk om hon hade fått en pojkvän och inte jag.
-Gabriella vänta! Ropade Joel. Jag vände mig tveksamt bakåt.
-Vad är det? Ropade jag tillbaka.
Joel sprang ikapp mig.
-Tänkte bara om du ville ha sällskap hem. Sa han och ryckte på axlarna.
Jag log.
-Helt ärligt så orkar jag inte med Rebecka när hon är på mig hela tiden. Suckade han.
-Är hon störande? Skrattade jag.
-Ja, men det är ju inte konstigt, tjejer är ju störande ibland. Flinade han.
-Eller så är det killar som är det. Sa jag.
-Aldrig. Skrattade han.
Vi var precis vid infarten till mitt hus, jag var ensam hemma.
-Men en sak Rebecka ville att jag skulle berätta, jag och hon är tillsammans. Sa han.
-Skojar du! Du sa ju att du inte orkade med henne precis?! Sa jag högt.
-Lugn, jag skojade. Sa han.
Joel närmade sig mig och jag närmade mig honom. Vi kysstes. Det blev hångel tillslut.
-JOEL! GABRIELLA! Va fan driver ni med! Skrek Rebecka gråtandes.
-Jag vet inte vad som hände.. sa Joel tillbaka.
-Joel hur kunde du? Sa hon gråtandes.
-Och Gabriella, hur kan du ta honom ifrån mig?! Skrek hon till mig.
-Det var faktiskt jag som råka kyssa henne. Sa Joel tveksamt.
Vi såg Cameron gå längre bort och han var snart framme vid oss.
Rebecka tog tag i Camerons nacke och kysste honom.
-Va fan håller du på med? Sa Cameron högt.
-Gabriella gjorde så med Joel? Då kan jag göra det med dig. Sa hon.
-Joel är det sant? Skrattade han.
-Eh ja. Det var mitt fel.. suckade han.
-Men Rebecka sånt där händer med Joel ibland. Sa Cameron.
-Okej förlåt Joel. Du är mitt allt! Ingen får förstöra något för oss eller hur? Sa Rebecka och knuffade bort mig så jag ramlade på Cameron.
Gud hon är verkligen kär i honom, vem förlåter ens sin pojkvän så snabbt?
Hade jag varit hon hade mitt hjärta varit brustet i flera månader, men Rebecka är speciell.
Jag kollade upp på Cameron.
-Hej. Skrattade han.
-Hej. Flinade jag.
-Föll du för mig nu igen. Sa han skrattretande.
-Sluta. Sa jag och drog till honom på armen.
-Varför gjorde ni ens slut? Frågade Joel.
-Eh..
-Våra föräldrar förbjöd oss att träffa varandra, vi kunde inte dölja något för dem, så det tog slut. Suckade Cameron.
-Tragiskt. Sa Joel.
-Jag tycker att vi drar hem till Cameron och spelar ps4. Sa Joel högt.
-Visst. Sa Cameron.
-Jag kan inte Cameron.. sa jag.
-Varför? Frågade han.
-John.. sa jag.
-Skit i honom. Sa Cameron.
-Okej. Sa jag tveksamt.
Vi gick hem till Cameron och det var fortfarande det gamla huset de hade för ett år sedan. Som jag och mamma bodde i med dem. Lyxhuset som jag kallade det. Men det var inte lika fint längre. Poolen fanns inte kvar. Huset liknade mer ett vanligt hus. Vi gick upp på balkongen och där stod ett bord med cigaretter på. Hans pappa rökte väldigt mycket om jag inte minns fel. Han rökte inte så mycket när han var ihop med mamma, men det var för mamma förbjöd honom att ens röra en cigarett.
-Jag är hemma med några vänner! Ropade Cameron när vi stod i hallen. Inredningen var detsamma innan jag och mamma flyttade. Väldigt modernt.
-Hejsan. Sa John.
Han såg annorlunda ut. Hans hårstubb sol han hade på hakan hade växt ut ännu mer. Han hade fler tatueringar på armarna.
-Vad gör Gabriella här? Frågade han.
-Hon blev med hem, vad ser det ut som? Frågade Cameron.
-Vi får prata om detta sen Cameron. Suckade John.
Vi gick upp på Camerons rum, han startade ps4 och gav oss en varsin handkontroll.
-Vad ska vi spela? Frågade han och började lägga ut spelen som han hade.
-Fifa mot tjejerna. Sa Joel.
-FUSK! Sa Rebecka som fortfarande var sur på mig.
-Nej, nu kör vi tjejerna mot killarna. Sa Cameron.
Han satte i Fifa och vi började spela.
Det slutade med att dem vann. Rebecka ville inte spela om hon inte fick va med Joel.
-Vill ni sova här? Frågade Cameron.
-Sure. Sa Joel.
-Ni också eller? Frågade Cameron.
-Visst. Sa vi samtidigt.
-En av er får sova i min säng med mig, och två av er får sova tillsammans på en dubbelmadrass.
-Gabriella sover med dig. Sa Rebecka.
-Vill du det? Frågade Cameron.
-Eh. Okej. Sa jag tveksamt.
Cameron gick ut ur rummet och hämtade en madrass, lakan och massa kuddar och täcken.
Rebecka bäddade iordning till henne och Joel. De satte sig sedan i sängen och började pussas.
-Vill du ha eget täcke? Frågade Cameron som stod på andra sidan av dubbelsängen.
-Ja tack. Sa jag.
Han kastade över ett täcke till mig. Jag la täcket i sängen. Och bäddade iordning.
-Han vi inte köra typ sanning eller konka? Frågade Rebecka.
-Jo. Sa vi tre andra samtidigt.
-Jag kan fixa snacks först. Sa Cameron.
-Jag kan bli med och hjälpa dig. Erbjöd jag.
-Okej.
Vi gick nerför trappan och in till köket. Jag ville med för jag ville höra vad John sa till Cameron om mig.
-Jo, Cameron jag behöver få prata med dig. Sa John och kom in i köket.
-Åh, hej Gabriella. Sa han.
-Hej.
-Kom med Cameron. Sa John
-Häll upp chipsen. Sa Cameron till mig.
Jag gjorde som han sa. Cameron sa att han hade blivit mer som en bsdboy, han måste skoja. Han är verkligen jättesnäll.
-Varför tog du med henne hem? Hörde jag John säga.
-Men varför inte? Sa Cameron tillbaka.
-Maria och jag vill inte att ni träffas!! Sa han en aning högt.
-Någon jävla gång är det väl jag som bestämmer över mitt liv eller? Skrek Cameron.
-Cameron skrik inte åt mig! Skrek John tillbaka.
-Jag ger dig en chans. Sköter du dig med Gabriella får hon gärna komma mer gånger tillbaka. Sa John.
Jag hörde hur det kom fotsteg intill köket. Det var Cameron.
-Hörde du allt? Flinade han. Jag nickade.
-Äsch. Bry dig inte. Sa han.
-Jag har hällt upp. Sa jag.
-Bra, ta chipsskålarna och gå upp. Sa Cameron och tog glasen och colan.
-Äntligen är ni tillbaka. Sa Rebecka.
Cameron ställde ner glasen och jag ställde ner chipsen i Camerons säng. Vi satte oss i hans säng i en ring.
-Vem börjar? Frågade Joel.
-Jag! Sa Rebecka.
-Okej.
-Joel, sanning eller konka? Frågade hon.
-Konka. Sa Joel.
-Kyss mig. Sa hon.
Jag orkar inte varför tar hon såna konkor..
-Joels tur. Sa jag.
-Cameron, sanning eller konka?
-Sanning.
-Är du kär just nu?
-Nej.
-Rebecka, sanning eller konka? Frågade Cameron och satte på musik i bakgrunden.
-Konka!! Sa hon högt.
-Sug av Joel.
-Framför er? Sa hon.
-Ja. Svarade Cameron.
-Vafan Cameron, ta en annan konka. Sa Joel.
-Okej, låstas att du rider på Joel, alltså sexställningen. Sa Cameron.
-Varför så dirty? Frågade Joel och skrattade.
-Vet inte. Skrattade Cameron.
Rebecka gjorde som Cameron sa.
-Gabriella. Sanning eller konka?
-Konka.
-Kyss först Cameron och sen gå sakta över till hångel!! Sa hon.
-Bra älskling! Skrattade Joel.
-Men va. Sa jag tyst.
-Kom igen nu Gabriella. Sa Joel.
-Du måste sitta gränsle över honom också.
-Det sa du aldrig.
-Jo kom igen gör det.
-Okejdå.
Jag satte mig gränsle över Cameron, jag kände hans stånd, vänta va?
jag kysste honom sexigt och började så småningom hångla med honom. Han besvarade alltihop.
-Ooo nu jävlar Cameron. Sa Joel.
Cameron la sina armar runt min midja. Han smekte mina höfter ner mot rumpan.
Jag drog upp mina händer i hans hår. Hånglet blev mer intensivt.
-Vad gör du Cameron! Sa John från dörren.
-Eh. Sa Cameron.
-Sluta genast! Sa John högt.
-Ut för i helvete! Hörde du inte vad jag sa förut eller? Sa Cameron tillbaka.
John stängde dörren hårt.
-Jag tror din pappa har vaknat på fel sida. Sa Joel.
-Ja, varje dag. Suckade Cameron.
-Ska ni sitta så eller? Frågade Rebecka.
Jag satte mig bredvid Cameron istället.
Klockan var väldigt mycket och vi skulle gå lägga oss.
Rebecka och Joel hade lagt sig på madrassen tillsammans.
Jag klädde av mig och la mig i sängen bredvid Cameron.
Cameron la sig också i sängen.
Det kändes konstigt att kyssa och hångla Cameron. Det väckte så många minnen när vi kysstes. När allt var perfekt. När tiden var som bäst. Jag saknar verkligen att ha honom i mitt liv.
-Cameron.. viskade jag.
-Mm.. viskade han tillbaka.
-Du sa att du var en badboy.. viskade jag.
-Jag vet.. viskade han och la sig med ansikte emot mitt.
-Du verkar mer som en vanlig kille.. viskade jag.
-Jag sa att jag var en badboy, för att pappa hade sagt att jag skulle säga det till dig om jag mötte dig, eftersom att han inte vill att det blir vi igen, förstår du? Viskade han.
-Ja, men dricker du och sånt? Viskade jag.
-Dricker gör jag ibland, men jag röker inget. Viskade han.
-John gör väl det eller? Viskade jag.
-Ja. Viskade han
-Sov nu Gabriella.
-En sista fråga..
-Vadå. Skrattade Cameron tyst.
-Gillar du mig? Frågade jag.
-Har inga känslor, men tycker om dig rätt mycket ändå. Sa han.
-Okej viskade jag.
-Dudå gillar du mig? Frågade han.
-Jag är inte kär. Sa jag ärligt.
Han flinade.
-Vad?
-Godnatt Gabriella.
-Godnatt Cameron.
•
Tredje kapitlet.
Hoppas ni tyckte om det, även om det var ett ganska långt kapitel,
Ha det bra iallafall<3