// pretty hurts - felix

Prolog

Hela vägen hit har varit en pest. En nervositet jag aldrig känt innan har landat i atmosfären kring oss. Ett X antal suckar har lämnat mina läppar och ingen utav dem kan beskriva hur trött och irriterad jag är på den här situationen. Vi behöver hjälp, det är en självklarhet. Men varför just nu? Kan ingen låta mig vara? Låt mig vara i min egen bubbla ett tag. Det är där jag trivs bäst. Det är inte Johannes' fel. Ingenstans. Inte mitt heller. Inte mina bröders. Inte Felix'. Ingen persons fel. Det är ödets. Den här situationen ligger på ödets samvete. För jag vet att det inte hade behövt bli såhär. Jag och Felix var menade för varandra – det bara gick så otroligt snett. Vi var unga och dumma. Vi träffades vid fel tidpunkt i livet. Livet som har fuckat upp det på riktigt för oss. En framtid jag såg framför mig för tre år sedan är bortglömd. Allt jag ser nu är svart.

"Alexis, Johannes. Är ni redo?"

En suck lämnar mina läppar återigen. Då var det dags då. Att berätta allt.