Kär i min halvbror 2

Kapitel 4

Gabriellas perspektiv.
Jag vaknade av att någon skakade på mig.
Jag öppnade försiktigt ögonen och kollade på personen som stod framför mig, mamma.
-Varför sov du hos Cameron i förrgår. Frågade mamma. Jag åkte hem från Cameron igår och kom hem ganska sent, mamma och pappa låg och sov när jag kom hem.
-Jag va med Rebecka. Mumlade jag.
-Gumman jag vet att du sov hos honom. Sa mamma lugnt.
-Problem med det eller? Sa jag kaxigt och ångrade genast att jag svarade med den attityden.
-Nej, verkligen inte. Jag har tänkt efter, det är ju ditt liv. Du får sova hos honom om du vill. Sa mamma tyst.
-Okej.. sa jag.
-Hur vet du ens att jag va hos honom? Frågade jag.
-John ringde. Sa mamma.
-Det kändes skönt att höra hans röst igen. Fortsatte mamma.
-Mamma du har för fan pappa. Sa jag.
-Jag vet. Sa mamma.
-Mm.
-Men pappa fick ett besked om att åka och kriga igen. Sa mamma sorgset.
-Skojar du? Sa jag högt.
-Hejdå Gabriella. Sa pappa som stod i dörröppningen.
-Vart ska du? Sa jag och satte mig upp i sängen.
-Jag ska kriga gumman, kriga för våran familj, jag kommer alltid finnas här gumman, jag älskar dig min fina Gabriella. Sa pappa och satte sig ner i min säng. Jag gav honom en stor kram och började gråta.
-Snälla lämna mig inte igen.. snyftade jag fram.
-Jag kommer klara detta gumman, jag lovar, jag ringer varje kväll! Sa pappa och pussade mig på huvudet.
Jag grät ännu mer.
-Jag måste tyvärr åka iväg nu. Sa pappa och kramade om mig en sista gång. Jag kollade in i pappas tårfyllda ögon.
-Älskar dig min dotter.
-Älskar dig med pappa. Sa jag.
-Hejdå Maria. Sa pappa och kysste mamma och gav henne en kram.
Pappa och mamma försvann ut ur mitt rum. Jag började gråta ännu mer. Jag kunde inte sluta gråta.
Min mobil ringde.
-Hallå? Snyftade jag.
-Hej. Sa Cameron.
-Vad är det? Sa jag tyst.
-Glöm inte uppdraget ikväll. Sa han lugnt.
-Nejdå. Sa jag och kände att jag skulle gråta närsomhelst.
-Har det hänt något? Frågade han sedan.
-Mm. Sa jag och började gråta tyst.
-Kan jag, Joel och Rebecka komma över? Frågade Cameron.
-Visst. Snyftade jag.
-Vi kommer om 15 minuter. Sa han.
-Okej. Ses.
-Ses.
Jag la på och ropade på mamma.
-Vad är det gumman? Frågade mamma som torkade sina tårar.
-Har han åkt?
-Ja.
-Cameron,Joel och Rebecka kommer hit. Sa jag.
-Okej. Svarade mamma med ett leende och gick ut från mitt rum.
Jag klädde på mig och fixade mitt utseende litegrann.
-Hej på er. Hörde jag mamma säga nerifrån.
-Hej. Svarade dem tillbaka.
-Gabriella är uppe. Sa mamma.
Jag hörde fotsteg i trappen och in kom Cameron och de andra.
-Gabriella vad är det som har hänt? Frågar Rebecka oroligt.
-Pappa.. snyftade jag fram.
-Vad är det med honom?
-Han är soldat igen. Fast denna gången i ett annat land. Fick jag ur mig.
-Men gud, kom hit. Sa Rebecka och tog ut sina armar.
Jag kramade om henne och tårarna kom fram igen.
-Han kommer klara detta. Sa Rebecka i mitt öra.
-Men tänk om han inte klarar det. Snyftade jag.
-Tänk inte så. Sa Cameron och la sin arm på min axel.
Jag satte mig ner i min säng.
-Vi måste gå iväg till placet senast klockan 4. Sa Joel.
-Jag får säga till mamma att jag ska bort då. Sa jag och gick ner.
-Mamma. Sa jag.
-Ja?
-Jag åker med Rebecka sen.
-Vart? Sa mamma.
-Hem till henne.
-Okej, jag ska till mormor och morfar och hälsa på dem. Jag vet inte om jag stannar där inatt men jag hör av mig. Sa mamma.
-Okej,när åker du? Frågade jag.
-Om 10 minuter. Sa mamma.
-Okej. Vi hörs imorgon, jag kanske kommer hem inatt. Sa jag och kramade om mamma. Hon besvarade kramen.
Jag gick upp igen, alltihop satt i min säng och grejade med sin mobil.
-Fick du bli med? Frågade Joel.
-Mm.
-Schysst! Sa Joel.
-Vad ska vi göra dom här timmarna medan vi väntar? Frågade Rebecka.
-Vi kan snacka.. sa Joel.
-Om vadå? Frågade Rebecka.
Jag såg hur Cameron satt och kollade på mig. Det såg ut som att han hade fastnat med blicken. Men när han såg att jag kollade på honom log han litegrann och sedan kollade han bort. Jag flinade.
-Vad är det med dig? Flinade Rebecka.
-Nej inget. Sa jag.
-Har du glömt att städa? Frågade Rebecka och tog fram ett par stringtrosor.
-Men ge dig. Sa jag och försökte ta trosorna.
Rebecka kastade dem på Cameron.
-Mysigt. Sa han. Jag skämdes jättemycket.
Jag tog trosorna och la dem i tvättkorgen.
-Skäms du? Skrattade Rebecka.
-Men sluta bara.. sa jag surt.
-Surpuppa. Sa hon skrattretande.
Jag slog till henne på armen.
-Men slå mig för fan inte!
-Bete dig normalt då.
-
Vi gick till mötesplatsen.
Jag var jättenervös verkligen.
-Hej på er. Sa Olle.
-Vi har fixat kläder till er, och en ny sak är att Linnea kommer inte bli strippare med er eftersom det är lättast om det bara är ni, för då ser vi vad ni går för. Sa Olle och gav oss en varsin påse.
-In och byt om med er i det rummet. Sa Olle och pekade på dörren.
Vi gick in dit.
-Vill du verkligen det här? Sa jag tyst och tog fram kläderna.
-Egentligen inte, men vi får göra detta för killarna. Sa Rebecka.
I påsen låg även smink.
-Ska vi ha på oss detta? Sa Rebecka och tog fram en kort kjol och en typ av bh till det. Man fick med ett par stringtrosor också. Min outfit var svart medan Rebeckas var vit. Vi satte på oss kläderna och bh-n var verkligen obekväm. Den tryckte upp våra bröst jättemycket. Jag fick med ett svart läppstift det fick Rebecka också. Jag gjorde en mörk ögonskugga medan Rebecka gjorde en lite ljusare. Vi satte på oss lösögonfransar. Vi tog på bronser och highliter också. Till sist tog vi på det svarta läppstiftet.
-kom ihåg att sätta upp håret också. Sa Olle utifrån.
-Och klackskorna finns i skåpet där inne också. Fortsatte han.
Vi satte upp våra hår i en hög hästsvans.
Jag gick och hämtade klackskorna.
-Jag antar att du ska ha de vita skorna. Sa jag.
-Jag tror också det.
Jag gav henne skorna och tog ut de svarta klackarna också som jag antog att jag skulle ha.
Klackarna var inte jättehöga som tur var.
-Är ni klara? Frågade Olle utanför.
-Ja. Sa vi.
-Kom ut.
Vi gick ut och alla kollade på oss.
-Jävlar.. sa Olle.
-Ställ er vid Cameron och Joel.
Vi ställde oss vid dem.
-Han du blir ihop med kommer älska din kropp. Viskade Cameron till mig. Jag sneglade upp mot honom.
-Jag tycker att vi drar dit nu.
Vi satte oss i bilen. Och körde dit.
-Ni ska få hörlurar så ni hör oss, och vi kan se vart ni går också. Sa Olle och satte fast en liten kamera på bh-n och gav oss hörlurarna.
-Stick in nu.
Vi gick ut bilen och gick in till nattklubben.
Det var proppfullt med folk.
-Okej, ser ni någon kille med svart hår som står vid baren? Hörde jag Olle säga i hörlurarna. Vi hade även en mic så vi kunde prata med dem.
-Ja. Viskade jag.
-Okej, gå fram till honom och se om han bär på en pistol, använd era pistoler om ni vill försvara er också någon gång.
Vi gick fram till han som stod i baren.
-En cider. Sa jag sexigt.
-Legitimation..
-Glöm det. Sa jag och gick sexigt fram till honom som stod vid disken. Rebecka började strippa för honom medan jag började känna efter en pistol. Jag kände att han hade en pistol. Jag tog sakta hans pistol. Han märkte ingenting.
-Vill ni med till sängen? Sa han och börja ta på oss.
-Skulle inte tro det bitch. Sa Rebecka och tog min hand. Jag la ner pistolen i väskan vi hade med oss.
Vi gick en bit ifrån så inte killen skulle höra oss.
-Vi tog hans pistol. Sa jag till Olle.
-Bra! Dra till han som sköter musiken, kolla om han har pistol också.
Vi gick fram till han som var DJ.
-Hej. Sa vi sexigt.
-Tja brudar.
-Spela en sexig låt för oss. Sa jag.
-Allt för er.
Han satte på en sexig låt och medan låten började spela strippade Rebecka för honom också medan jag kollade efter pistol. Han hade också en pistol. Jag tog pistolen utan att han märkte också. Jag la ner pistolen i väskan.
-Kan jag få knulla er hårt? Frågade han.
-Nej. Sa vi och gick.
Vi gick ut till bilen.
Olle öppnade dörren åt oss.
Vi tog fram pistolerna.
-Nu är det bara bossen kvar.
-Allihopa går in då, men ni måste byta om till andra kläder. Sa Olle och tog fram våra gamla kläder. Vi satte snabbt på oss kläderna.
-Allihopa tar på sig en rånarluva också.
(SÅN PÅ BILDEN).
Vi satte på oss rånarluvan.
Vi gick in till nattklubben igen med varsin pistol.
-Vi delar upp oss. Tjejerna går med er. Sa Olle till Joel och Cameron. Dem nickade.
Cameron laddade min pistol åt mig.
-Joel du tar med Rebecka åt andra hållet medan jag och Gabriella går det här hållet, vi måste omringa dem. Sa Cameron.
Camerons perspektiv.
Gabriella gick tätt bakom mig.
-Jag är rädd. Sa Gabriella
-Det är lugnt, ser du någon utan rånarluva och utan svart hoodie skjut den personen, i vårtan gäng har alla rånarluva och svart hoodie på sig. Vi har även mic allihopa så du kan alltid fråga om det någon av dem i gänget som är bakom, okej? Sa jag.
-Okej.
-Cameron det någon där. Sa Gabriella tyst. Jag kollade bak och såg en av Måns medhjälpare.
-Skjut. Sa jag.
Gabriella siktade på hon om sköt rakt på honom. Han ramlade ihop.
-Bra.
-Vem sköt ni? Hörde jag Olle fråga.
-James. Sa jag.
-Vem sköt?
-Gabriella. Sa jag.
-Jävlar vad bra! Sa Olle.
Jag hörde hur det prassla inne i ett rum längre bort. Ut ur rummet kom Rebecka och Joel.
-Vem var där inne? Ropade jag.
-Carlos. Sa Joel.
-Okej. Vi går tillsammans nu. Sa jag.
-Jag kan gå längst fram och du längst bak och tjejerna i mitten. Sa Joel.
-Det blir bra.
Vi fortsatte gå. Vi mötte på Måns.
-Va fan gör ni här? Sa Måns.
Han tog fram pistolen medan Joel siktade på honom också.
-Jag skjuter inte någon av er. Sa han.
-Men skjut inte mig heller. Fortsatte han.
Han ställde sig mellan Rebecka och Gabriella.
Gabriella ställde sig närmare mig.
Han tog fram pistolen och riktade den mot Gabriellas huvud.
-Skjuter du henne, då är det inte roligt för dig längre. Hotade jag.
Jag hörde folk springa i korridoren som vi stod i.
-FLYTTA PÅ ER.
Jag drog i Gabriellas arm, så jag och hon gick in rummet som Joel och Rebecka stod i.
Olle sköt ner Måns.
-Olle.. sa Måns medan han höll för armen där han fick skottet.
-Hur kunde du.. sa Måns.
-Hur kunde du förstöra mitt liv? Sa Olle högt.
-Jag har inte ens gjort något.
-Du mördade min bror. Sa Olle och sköt Måns igen. Måns dog av det skottet.
Folk från nattklubben sprang livrädda ut från nattklubben.
Gabriellas perspektiv.
Jag klara det. Jag sköt en människa, fy vilken hemsk person jag är.
-VI HAR POLISEN EFTER OSS. Skrek Olle och vi skyndade oss ut. Bilen körde iväg precis när jag och Cameron skulle hoppa in i bilen. Rebecka och Joel satt i bilen.
-Cameron! Sa jag högt.
-Dem lämnade oss. Sa jag sedan.
-Lugn. Kom. sa han.
Han tog min hand och vi sprang in i skogen, långt in i skogen. Vi hörde polisens syrener låta på vägen.
-Lägg ner pistolerna under stenarna här, ifall att polisen kommer in i skogen och ser oss. Sa Cameron.
Jag la ner pistolerna under stenen, Cameron gjorde också det.
-Dom kanske hör oss i micken. Sa jag.
-Den är sönder. Sa Cameron och satte sig bredvid mig på stenen.
-Polisen står där. Viskade jag.
-Tyst. Sa Cameron.
Polisen fick syn på oss. Vi hade tagit av rånarluvan för längesen.
-Vad gör ni här i skogen? Frågade polisen.
-Gömmer oss. Cameron.
-För vem då?
-Dem som sköt inne i nattklubben. Sa jag oroligt.
-Det är ingen fara. Sitt här i lugn och ro. Sa polisen som gick vidare. Nu såg vi inte polisen längre.
Cameron började skratta.
-Vad?
-inget, kom vi går. Sa Cameron.
Vi gick ut på vägen.
Cameron tog tag i min hand.
-Vad gör du? Flinade jag.
-Får man inte hålla i din hand eller? Frågade Cameron kaxigt. Men sedan började han flina.
-Jodå. Sa jag.
-Olle ringer. Sa Cameron.
Camerons perspektiv.
(O= Olle & C= Cameron)
O: vart tog ni vägen?
C: du körde ifrån oss..
O: jag trodde ni var med.
C: vi var inte med, och vi har mött polisen.
O: är ni på stationen?
C: nej, Gabriella sa till polisen att vi gömde oss i skogen för att vi var rädda för dem som sköt i nattklubben.
O: haha, gick polisen på det?
C: absolut.
O: hur tar ni er hem?
C: går antar jag.
Jag kollade på Gabriella som stod med sina armar i kors och darrade.
O: kan hämta er.
C: nej det är lugnt, vi hörs senare
Jag la på och drog av mig min tröja och gav den till Gabriella.
-Varför gör du såhär mot mig? Frågade hon.
-Vadå?
-Du tar hand om mig som om vi var ihop. Sa hon och log.
-Jag vet..
Jag drog på mig rånarluvan igen och Gabriella gjorde också det.
Jag ställde mig framför henne och hon kollade upp mot mig.
-Vad är det? Flinade jag.
-Jag vill testa en sak. Sa hon.
-Vadå? Frågade jag.
Hon kysste mig och jag besvarade kyssen. (bilden)
Vi är inte ihop men det känns så bra att få kyssa henne.
-Så. Flinade hon.
Vi fortsatte gå hemåt.
Gabriellas perspektiv.
-Du kan bli med mig hem. Sa jag.
-Visst. Sa Han.
Vi var framme vid min infart.
Vi gick in i huset och upp på mitt rum.
-Antar att vi måste dela säng. Sa Cameron. Jag nickade.
Cameron tog av sina kläder och la sig under mitt täcke. Jag tog av mina kläder också.
Jag la mig ner i sängen och satte på Netflix på min teve. Vi satte på en familjefilm.
-Netflix and chill.. flinade Cameron.
-Tyst med dig. Sa jag och flinade.
*pling*
-Det var din mobil. Sa jag.
Cameron tog fram sin mobil och la mitt huvud på hans axel och såg vem han skicka till.
-Nyfiken? Flinade Cameron.
-Ja.
Han skrev med Joel. Joel frågade vart han tog vägen.
Joel ringde även Cameron precis och Cameron satte på högtalare så jag också hörde.
-Vart tog du vägen Cameron? Sa Joel.
-Ni åkte ifrån oss fortfarande.
-Du kunde ju kommit hit iallafall. Sa Joel.
-Ligger redan i sängen.
-Redan? Sa Joel.
Täcket hade kanat ner från Camerons bröst. Han hade ett sår på ena bröstet. På andra bröstet var det en liten tatuering.
-Hallå? Somnade du? Frågade Joel.
-Va? Nej.
-Cameron seriöst vart är du? Frågade Joel. Man hörde Rebecka i bakgrunden.
-Hos en tjej.
-Vem?
-Eh. Flinade han.
Jag höll mig från skratt. Jag började flina tyst.
-Vem är det som flinar i bakgrunden?
-Gabriella. Sa Cameron.
-Är ni tillsammans igen?
-Nej..
-Men ni sover med varann?
-Vi är "vänner" sa Cameron.
-Jasså du. Men vi hörs imorgon, ska få en rejäl avsugning nu.
-haha jävla kåt. Flinade Cameron.
-Absolut, ses
-Ses
Cameron stängde av samtalet.
-Är du trött? Frågade han.
-Ja.
-Det syns. Sa han med ett leende.
-Kan vi sova? Frågade jag.
-Om du stänger av teven.
Jag stängde av teven.
-Godnatt Cameron.
-Godnatt Gabriella.

Jag tror jag börjar gilla Cameron igen....
Camerons perspektiv.
Jag tror jag gillar Gabriella igen....
•
Fjärde kapitlet.
Detta kapitlet blev också lång, vill ni ha långa kapitlen? <3