Lämnad ensam kvar

Kapitel 1

Kapitel 1

Aaron tog upp den sista flyttlådan till lägenheten som var precis nymålad. Jag stod i köket och lagade mat. Nu för tiden hade jag alltid ett leende på läpparna. Jag hade liksom det jag behöver, en pojkvän, en ny renoverad lägenhet och en familj som tycker om mig. Eftersom att livet innan Aaron var hemskt. Jag bodde på gatan och hade ingen mat. Sekunderna innan jag försökte ta livet av mig kom Aaron gående där på gatan och stoppade mig från att trycka in glas skivan i halsen. Han räddade mitt liv. Och nu lever jag här ett toppen liv och vi planerar redan framtiden. Aaron satte sig vid köks bordet och jag dukade fram maten. Vi åt i tystnad till Aaron plötsligt säger " Jag kommer sakna dig när jag åker till Mamma på sjukhuset i Paris. Jag vill inte åka men jag måste det Allison, jag är ledsen att det blev så kort varsel det var egentligen inte meningen.." Jag tittade ner i maten men han lyfte upp hakan med sin hand. Han log stort men hade en annorlunda blick, en blick av rädsla som var osäker och svag. Men jag lät det gå. Eftersom jag lagade maten fick Aaron diska. Jag satte mig i soffan och satt på tv när Aarons telefon plingade till. Jag skulle precis ta upp och kolla vem det va men Aaron hann före. Han kollade chockat och lite oroligt in i mina ögon. Han stängde av ljudet på telefonen och la ner den i fickan. Nu började jag känna av mer oro. Något var fel, annars hade han inte flugit fram till telefonen så snabbt som han gjorde, annars skulle han inte åka iväg till Pars så där mitt i veckan utan att för vana som han alltid gör och han packar väldigt mycket shorts och badbyxor för att åka till paris på vintern. Något var fel och jag skulle ta reda på vad. Men jag ville inte tro att han hade något för sig för han har liksom alltid tyckt om mig och allt har bara varit perfekt. Han har liksom tyckt om mig för den jag är. Jag har alltid varit ganska populär bland killarna enligt vissa för att jag passade in i normen perfekt tydligen. Jag har haft många olika killar som tillslut bara visade sig bara vara ute efter mitt utseende inte insidan, hur alla dem här killarna har sårat mig har gjort så att min självförtroende har gått från bäst till sämst. Men det kändes speciellt med Aaron han kändes liksom som den rätte. Men jag börjar känna oro. Även om jag inte vill det. Aaron tittar upp från disken varannan minut och kollar om jag tittar på honom eller bara ser fundersam ut. Men jag vill hålla allt lågt så han inte märker något. När han var klar gick han genast in på toaletten och låste dörren. Jag satt kvar i soffan men hade sänkt ljudet på tv för att kunna höra om han sa något men bara ljudet av det rinnande vattnet från kranen och spolingen från toan. Han gick ut från badrummet gick han till mig, gav mig en puss på pannan och sa "god natt babe, nu ses inte vi på 5 veckor för jag ska till Paris och åker imorgon bitti, så jag går och lägger mig nu" Jag gav honom en kyss och en lång kram som jag alltid gör. "Kommer sakna dig" sa jag med små tårar i ögonen. Aaron stängde dörren till sovrummet och jag satt fortfarande kvar i soffan och väntade på att Aaron skulle somna. Efter ungefär 30 minuters väntan stack jag in huvudet i sovrummet och viskade "Aaron, sover du? Aaron" Inget svar. Jag smög försiktigt in till Aarons del av sängen och började leta smått efter hans telefon. Men då hände det som inte fick hända, han vaknade "Vad gör du M?" Sa han. "Ehh, ehh ja, jag, tappade min telefon här så ska bara ta upp den igen så går ja sen. Han nickade och somnade djupt igen. Då såg jag, hans telefon låg under hans kudde. Jag sträckte försiktigt fram handen och tog tag i hans telefon och smög långsamt ut igen. Koden visste jag sen innan, 9608 hans personnummer.Jag Kollade samtalen han fått men inga speciella. Men Meddelande däremot, nu börjar det hända saker. Han hade fått från någon vid namn Julia. "Vi ses vid Arlanda 05:20 babe så drar vi äntligen till Miami, ses Honey" Hade hon skrivit. Men det var inte det värsta " Kommer innan så vi kan mysa lite, men du skriv inte till mig och du inte ser att jag är inne, för äckel M kan se det och då riskerar vi allt," Hade han svarat tillbaka. Äckel M, det var väll jag då. Men det stod mer "okej, men varför är du fortfarande tillsammans med henne då, hon ser ju ut som en kråka o beter sig som en gorilla" skrev Julia. "För att hon låter mig bo hos henne tills du har fixat vår lägenhet, o framför allt blir det kul nu när jag inte kommer tillbaka o hon får lösa allt själv, hahah" hade Aaron svarat. Jag kastade telefonen i golvet och slängde mig i soffan. Jävla unge, äckel kan du vara själv och det ska jag bevisa. Jag tog fram datorn och googlade "Miami sista minuten" och bokade första bästa. Nu skulle han få smaka på sin egen medicin. Jag försökte le när jag gick in till Aaron utifall att han var vaken. Jag la mig så långt bort ifrån han som möjligt för att slippa röra honom. Den natten var inte rolig, hade vaknat av mardrömmar och tårar som forsade, vridit och vänt på mig hela natten och allt hade bara varit en katastrof.När jag vaknade nästa gång var han borta, han hade stuckit till Julia. På ett sätt var jag nog lättnad men jag tror även att en bit ur mitt  hjärta har lossnat. Jag packade mina saker snabbt o tog en taxi till flygplatsen. Väl där såg jag dem, Julia o Aaron. De stod o haglade i kön till att få checka in sina väskor. Jag trodde jag skulle kräkas. När jag väl kom fram för att checka in min väska så blev det krångel, när jag skulle betala mot godis på tax freen så blev det krångel, när jag skulle på planet blev det krångel med min biljett o när jag skulle beställa min mat på flyget så tappade de maten i min famn. Det kändes som någon inte ville att jag skulle på detta plan. Aaron o Julia satt några rader framför mig, själv satt jag bredvid ett gammalt par, de satt o pratade om hur lite motion ungdomar får. Ett pip hördes ut högtalaren. "Var vänlig sätt på er era säkerhetsbälten o titta på skärmen framför er" . Jag gjorde som de sa. Den vanliga säkerhets videon satts igång. Panters motorer började låta o jag kände att planet började rulla, snabbare o snabbare, ljuset släcktes o alla satt tysta o tittade ut genom fönstret för att se planet lyfta, de ändå som lät var planet motorer o barn som satt noga o tugga sina tuggummin för att inte få lock i öronen. De äldre paret höll varandra i händerna, de högg till i mitt hjärta för en sekund, men på något sätt så kände jag inget annat, bara svek o rädsla, rädsla för vad som kommer hända. Jag drog upp armstödet o lutade huvudet mot nackstödet, o jag somnade. Jag vaknade hastigt av fullständig panik, alla sprang runt som galningar medan flyg personalen försökte lugna alla, den äldre kvinnan bredvid mig grät tyst medan gubben höll hennes hand. Vad händer? Planet gungade hårt o syre maskerna föll ner från taket o alla satt sig drastiskt ner o föräldrarna hjälpte barnen med syr maskerna, barnen skrek o alla var hysteriska. Från högtalaren hördes en röst " hjälp dig själv först innan du hjälper någon annan, vi kommer vara tvungna o landa eftersom vår ena motor har kraschat, behåll lugnet o var starka" ljudet spelades om o om igen. Den äldrekvinnan viskade i mitt öra, håll i dig hårt, detta kommer göra ont sa hon med en allvarlig röst. Plötsligt hördes en hård duns o hela planet föll i bitar, plötsligt var hela planet hel tyst.