Love is not easy - The Fooo novell

Love is not easy - Kap.33

Nu ska jag försöka förklara. Det kommer stå "~ Ogge's perspektiv samtidigt ~". Det är alltså samma tid som jag skrev på Wilma's perspektiv fast på Ogge's perspektiv. Jag är inte bra på att förklara men hoppas ni förstår.

Detta har hänt: Jag läser upp meddelandet högt "You or someone else?"

***************
~ Wilma's perskeptiv ~

Nu kan jag se skolan genom träden. Helt plötsligt täcks min mun och någon tar tag runt min midja och någon annan tar tag i mina armar. Jag trycks mot något, antagligen ett träd. Jag öppnar ögonen, minst en decimeter från mitt ansiktet finns ett annat ansikte, men det skyms av en skugga. Jag tar ett andetag för att skrika. Men då tar personen upp en kniv strycker den mot min hals och säger
- Inte ett ord.
Han drar kniven över min hals en gång till och det svider till. Sedan märker jag blod börjar rinna nedför min hals. Mina ögon fylls med tårar och några droppar nedför min kind. Han tar kniven ännu närmare mitt ansikte och gör ett till sår på hakan.
Tårarna rinner vilket inte gör det bättre, men jag vågade inte säga någoting. Jag var för rädd. Hur skulle det här sluta? Just nu fanns inget hopp kvar inom mig.
- Kyss mig. Säger personen
Jag kan inte. Vad ska jag göra?. Han böjer sig fram och hans läppar nuddar mina, men jag drar mig tillbaka. Jag kan se hans ögon, seriösa ögon. Nästan svarta, onda ögon.
Han böjer sig ner igen, men jag drar mig tillbaka igen och trårarna rinner ännu mer nu och jag kan inte låta bli att snyfta. Jag blundar för att få tårarna bort så jag kan se.
Jag hör någon ropa, ett hop tänds inom mig men precis då får jag en slag på tinigen och allt blir svart.

~ Ogge's perspektiv samtidigt ~

Min mobil plingar till, det är Wilma som har skickat "blir lite sen så du vet" jag lägger ner mobilen i fickan och sätter mig på bänken. Jag väntar en stund och kollar på klockan. Det har gått nästan tio minuter sedan hon skickade smset. Jag började bli orolig, jag rörde mig mot parken som hon går igenom hit. Jag var redan lite orolig när jag fick veta att hon skulle gå igenom där.

När jag går där ser jag en folkmassa som har samlats runt någonting. Det låter som om någon gråter
- Wilma! Skriker jag
Sedan hörs en smäll och jag ser att någon faller till marken. Det är precis då jag inser att det är Wilma som ligger där, medvetslös. Det rinner blod och hennes kinder är helt våta efter hennes tårar. Jag springer fram till killarna
- Wilma! Skriker jag.
En av dom backar och sätter foten på hennes arm och jag ser att hon vaknar till. Hon tittar förvirrat runt sig.
- Wilma! Skriker jag igen.
Hon tittar på mig. Mannen som stog på henne rör sig bakom mig.
- Rör inte en muskel. Säger en mannen som jag tror är "ledaren" i hela gänget.
Jag rör mig inte. Ledaren rör sig mot Wilma, han tar tag i hennes arm och drar upp henne på benen. Det gör så ont, men jag vet inte vad som kommer hända om jag rör mig. Han kommer närmare mig.
Han tar ner handen i byxfickan, han tar upp en pistol och laddar den. Jag tittar på honom och han ler tillbaka. Han ser att jag var rädd.
Han riktade pistolen mot mitt håll.
- Ogge! Skrek Wilma och försökte komma loss från mannes grepp.
Han gick ännu närmare mig.
- Ditt liv mot henne! Säger han och pekar med pistolen på Wilma.
Mina ögon börjar vattnas, men jag var tvugen att vara stark. Wilma grät ännu mer nu och tittade på mig med förtvivlade ögon. Jag säg smärtan i hennes ögon, det fick mig också sårad.
- Alla ställer sig bakom dig. säger jag till mannen.
Dom andra går och ställer sig bakom mannen
- Förresten, jag är Luke. Säger mannen, mannems namn var alltså Luke.
- Så... Jag får henne eller ditt liv är kaputt. Säger Luke.

***************
Det vart inte ett så långt kapitel men hoppas ni gillar det ändå! ;)

Jag tänkte också att jag lägger upp ett kapitel varje dag (om jag inte har för mycket plugg) runt klockan åtta. Men inte på tisdagar för klockan åtta slutar min dans.

Ååå, vad jag stör mig på min hund som skäller. Han vill inte vara tyst heller...
Aja ses imorgon! ;)

Nattmackor// Kajsa <3