Den där sommaren ~ Marcus&Martinus

3. Fan han såg mig

- Tidigare -
Det var ett vitt stort hus som musiken kom ifrån. Jag kollade in genom fönstret och såg Becka, Hanna och Sofia där inne. Vafan?
_______________
Egentligen blev jag inte förvånad att dom bodde där. Jag menar dom bor lyxigaste huset i stan och så mycket dom skryter och håller på vara patetiska är det inte så konstigt.

Helt plötsligt när jag stod där så syns Marcus i fönstret. Fuck! Han såg mig vilket betyder att han säger till Martinus och Martinus kommer ut! Smart där Elina, Smart.

~Marcus perspektiv ~
"Martinus!! Hon den där tjejen vad heter hon? Elina, just det. Hon står utanför" skrek jag till Martinus.
"Va?? Har hon gått??" Svarade Tinus.

~ Martinus perspektiv ~
Elina stod utanför. Hon ville mig något, antar jag. Jag sprang ut till henne. Hon va på väg att gå iväg men jag stoppade henne.
"Vad?" Sa hon kaxigt.
"Inget men vad gör du här??" Sa jag
"Får jag inte va här?" Sa hon kaxigt fast nu fräste hon också. Jag ryckte på axlarna och sket i hennes fråga.
"Vad har du emot mig?" Frågade jag henne istället.
"Vad jag har emot dig? Ja, du är så patetisk och du tror att du är något bara för att du är Martinus Gunnarsen! Jag menar du och din bror tänker bara på er själva" svarade hon sedan gick hon. Själv stod jag bara där. Stämde det hon sa? Nej, det kunde det inte göra. Jag gick in till festen istället för att bekymra mig över henne. Hon ville inte ha med mig att göra.

~ Elinas perspektiv ~
Jag vände ryggen emot och gick hem. Jag kanske tog i lite men det mesta stämde.

- Måndag -
Jag åkte som vanligt bussen till skolan. Jag var lite sen men det sket jag faktiskt i. Jag skulle försöka prata med tjejerna idag om varför vi var sura på varandra.

-
På rasten gick jag och letade efter tjejerna. Jag hittade dom vid en bänk utanför skolan.
"Får jag vara här?" Frågade jag försiktigt.
"Ja, absolut" svarade Becka.
"Tack" svarade jag "men tjejer, jag tycker det är jättejobbigt att vi ska var ovänner över en liten sak så kan vi inte bara stryka detta och gå vidare?"
"Jag känner detsamma" svarade alla tre.
"Åhh, va skönt! Tack tjejer"
(Orkade inte skriva en massa drama ok?)
-
- 2,5 månader senare -
Det var skolavslutning. Martinus hade kommit fram till mig ibland, frågat om fester, och undrat om jag verkligen tyckte det jag sa osv. Jag har börjat tycka mer om dom, desto mer man umgås med dom så gillar man dom mer. Om en timme skulle vi få ha sommarlov. Tjejerna och jag gick i korridoren och pratade. Då vi möter Marcus och Martinus.
"Tjejer, har ni lust att hänga med till stranden ikväll och sova i tält, mysa och ha det trevligt?" Frågade båda två.
"Ja, Gud va kul" sa alla utom jag.
"Kom igen, Elina" sa Becka.
"För min skull" sa Tinus.
"Okejdå" Svarade jag.
"Yes" sa allihop i kör.

-

När jag kom hem började jag packa saker. Tält skulle jag inte ha med mig. Elias skulle också med men det kan bli kul ändå. Han är inte alltid så hemsk.

Innan jag och Elias skulle gå kollade jag mig i spegeln igen. Jag hade en vit sommarklänning, mitt långa blonda ombre hår var lockigt och hängde ner över axlarna. Jag hade mina älskade slitna Converse. Och min svarta handväska med badkläder,handduk och en t-Shirt.

Jag och Elias gick mot stranden. När vi kom fram satt redan Marcus, Martinus och några andra killar. Becka satt i Marcus knä. "Hej!" Sa jag och Elias. "Hej hej" svarade dom.
Jag satte mig bredvid Martinus och han började direkt pilla med mitt hår.
Dom andra kom och klockan närmade sig 18.30. Det var så skönt att det inte blev mörkt på sommaren.
"Hörni?? Vem är med på fotboll??" Skrek Martinus och höll en fotboll upp i luften.
"Jag!" Skrek ALLA i kör. Det var jag Martinus, Becka, Sofia, Elias i mitt lag. Dom andra var i det andra laget of course. Jag fick bollen och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag kunde inte spela fotboll och det blev ju inte lättare i sand. Vi hade tagit två skor som "mål" på varje sida. Jag sprang med bollen tre steg och bara sparkade iväg den. Och lyckas göra mål.
"Eyy!! Elina fan va grym du är" skrek Martinus stolt "hur känns det nu Marcus?? 1-0 till oss? Va?". Jag stod bara och skrattade åt båda två. Martinus sprang fram till mig och kramade om mig. Han var faktiskt gullig.

Sorry för hopp i tiden..