ShadowHunters

del 1

           [Clarys perspektiv]

"Se dig för" sa jag till den blonda killen som puttade mig

Han vände sig och såg på mig

"Kan du se mig" sa han

Vi båda stirrade in i varandras ögon..

  [Åtta timmar tigigare och fortfarande clarys pov]

Jag gick till "rit akademin" för jag skulle visa mina teckningar till de och kolla om de godkänner det.

Jag gick in i salen och såg ett bord och framför satt två kvinnor och en man.

"Hej, Clary Fray" sa jag och tig upp mina teckningar och satte de på bordet.

De kollade på teckningarna jag la på bordet.

"Det här landskapet är mycket... Dekorativt" sa kvinnan i mitten

"Det var inte precis mitt mål" sa jag och kollade ner.

Kvinnan kollade på mina teckningar för grafiska roman

"Vad är det där?" sa hon och rörde handen lite på teckningar.

"Det där? Inget, bara.. Några idéer till en grafisk roman son jag tecknar med en vän" sa jag och kvinnan tog upo rärmet och granskade den

"Den ligger där av misstag" la jag till snabbt

"Brooklyns konstakademi tror inte på misstag" sa hon

Jag blev rädd..

       [I cafeet]

Jag gick till simons (min bästavän) bord och satte mig mittemot honom med en ledsen min.

"Ge mig lärarnas namn så ska jag.. Göra slut på de.. Med ett skarpt mejl till dekanus" sa han

"Glöm det" sa jag

Jag gav honom papperet som var bevis på att jag blev godkäbd av akademin. Han kollade på den och läste

"Sorglig min? Allvarligt?" sa han och log

"Snyggt" la han till och jag log

"Tack. Det är lite konstigt, de gillade arbetsproven, men de älskade teckningarna till vår grafiska roman" sa jag

"Ingen orsak" sa han

"Den här dagen blir historisk, som min bästa 18:e födelsedag nånsin" sa jag och skrattade

"Därför ska vi fira ikväll" sa han

Och en tjej hämtade våra beställningar (kaffe och biscotti)

"Ja med Maureen efter uppträdandet" sa jag

"Absolut" svarade han

"Så hur är det mellan dig och Maureen?" frågade jag honom

"Mellan oss? Ingenting alls. Vi sjunger bara tillsammans" sa han och drack av sin kaffe

"Vet du verkligen inte att hon är kär i dig?" sa jag

"Vadå? Nej." sa han chockat

"Simon hur kan nån som är så smart och klarsynt som du undgå att se att personen intill dig är kär i dig?" sa jag

"Jag är säkert inte den enda smarta klarsynta personen som gör det misstaget" sa han

"Det är en latte" sa han

"Jag hade ju en biscotti" sa jag

"Du åt säkert upp den utan att märka det det händer mig jämnt när jag är glad eller ledsen" sa han

"Men jag ska ersätta din mystiska biscotti med en riktig" sa han och räckte mig en annan biscotti

"Tack" sa jag

"Vet du? Skål för dig" sa han och vi skålade

Jag kollade misstänksamt på bordet där jag såg en jättebra "teckning" av en biscotti?

---------------------------------------------------

Jag tänkte först gå till Dot innan jag gick hem.

"Hej Dot" sa jag och steg in i hennes "hus"

"Hej" da hon och kollade upp från sina kort

Man kan säga att hon är som en spådoms kvinna

"Hur ser framtiden ut?" sa jag

"Inte lika ljus som din" svarade hon

"Korten visar att du kom in på konstprogrammet" ss hon

"Och med "korten" menar du Simons twitterkonto?" sa jag och småskrattade

"Okej, jag följer honom" sa hon och himlade lite skämtsamt

"Att spå framtiden med kort är väldigt komplicerad" sa Dot och vände alla kort

"Men jag ser en födelsedagspresent i din framtid" sa hon och tog fram ett paket

"Dot" sa jag och log

"Öppna den!" sa hon och log

Jag öppnade den och det var en fin svart tröja.

"Du är bättre på att ge presenter än på magiska förutsägelser" sa jag

"Det är inget magiskt. Jag köper sånt jag själv tycker om" svarade hon

Jag log och kramade henne.

"Grattis" sa hon och besvarade kramen

"Tack" sa jag

"Gå upp till din mamma nu" sa hon

-----------------

"Mamma" ropade jag när jag kom in genom dörren och intill vardagsrummet

"Du klarade det" sa hon och "jublade"

"Följer du också Simon?" frågade jag

"Han har bara 92 följare han behöver retweetar. Grattis" sa hon och kramade mig

"Tack, hashtag: stalkermamma" sa jag och log

Hon gav mig en rektangulär paket.

Jag  öppnade den och det var något inne som jag inte visste namnet på?

"Den kallas en stele" sa hon och jag tog upp det, det var gjord av järn

"Vad är det? En brevpress?" sa jag nyfiket

"Nej den är mycket mer än så, den är forntida och jag vill att du ska ha den det är en släktklenod" sa hon mystiskt

"Har vi släktklenoder?" frågade jag henne

"Ja några" svarade hon

"Det är lustigt, jag klottrade nåt i morse som liknade det här" sa jag och pekade på ett "form" på stelen

"Jag måste ha sett den hemma" la jag till

"Nännen jag måste...." sa hon men han. Inte för Simon ringde mig.

"Simon ringer jag måste gå" sa jag snabbt

"Vi måste prata" sa hon

"Jag måste byta om" sa jag

"Det är dim 18-årsdag och.. Allt kommer förändras" sa hon och kollade ner

"Mamma vi har pratat om det jag klarar mig" sa jag och log

"Det gäller ett annorlunfa och mycket viktigare samtal" sa hon

"Kan vi ta det vid frukosten?" sa jag

------------------

Nu stod jag och Maureen och Simon utanför "pandemonium"  en nattklubb. Någon puttade till mig

"Se dig för!" sa jag

"Kan du se mig?" frågade han....