Lägenheten

Lägenheten
-Det brinner! ropade Åkerman.
Branden spred sig genom den stora byggnaden. Snön hade nyss kommit och det var riktigt kallt.
Lea satte sig på en bänk utanför lägenheten.
-Hur började det att brinna? frågade hon fru Åkerman.
-Det vet jag faktiskt inte, men det måste vara något med den där nya familjen.... vad de nu heter?
Lea sprang snabbt iväg hem, precis bredvid lägenheten som brann. Hennes röda halsduk och långa bruna hår blåste i vinden. Hon sprang upp i trappan och låste upp dörren.
-Hej älskling! sa mamman med en rädd röst.
-Har du hört om att fru Åkermans lägenhet brinner!
Leas mamma var tyst en liten stund och sa:
-Ja, den där Åkerman "brinner det hela tiden".
-Hur menar du nu?
-Det ända hon bryr sig om är lägenheten.
Man hörde fru Åkermans röst in i lägenheten. Lea tittade ut genom fönstret. Brandkåren hade nyss kommit, de hade röda hjälmar och röda dräkter. De tog fram en stor slang som pumpade ut flera liter vatten.
Fru Åkerman var helt röd av rädsla. Lea gick och satte sig vid bordet bredvid mamman.
-Vem tror du det är?
-Det har jag faktiskt inte en aning om, sa Leas mamma.
-Om pappa skulle vara här så skulle han ta reda på vem som orsakade branden.
Snön ökade ännu mer.
-Jag har aldrig varit med så mycket snö på över 30 år! sa Leas mamma.
Lea la sig i sin träsäng och somnade djupt.
2
Nästa dag så vaknade Lea tidigt. Hon öppnade sina blåa ögon och kammade håret. Hon tittade ut genom fönstret. Hela lägenheten var tom. Inte ens fru Åkerman var där.
Lea tog på sig sin jacka och röda stickade halsduk.
Hon sprang nerför trappan och ut till gatan. Snön var så djup att man nästan inte kunde gå. När Lea gick närmare lägenheten såg hon herr Måternström. Lea gick fram och frågade.
-Varför är det tomt herr Mårtenström? frågade Lea.
-Alla har flyttat efter branden som du säkert vet.
Han tittade snett med sin svarta kostym och runda glasögon.
-Men vad har hänt med fru Åkerman?
-Det vet jag faktiskt inte, sa herr Mårtenström.
Lea sprang iväg och tänkte.
"Det måste vara fru Åkerman". Lea sprang upp till lägenheten och öppnade dörren.
-Mamma det måste vara fru Åkerman!
-Hur kan du veta det?
Jo, hon hade ju tändare med sig innan branden skedde.
-Du menar den hon köpt på marknaden.
-Ja precis den, sa Lea.
-Men hur ska vi få tag på henne?
-Jag ska fråga mäklaren herr Lingård, jag känner hans dotter och vi brukade leka tillsammans.
Leas mamma han inte säga någonting innan Lea sprang ut. Hon sprang med sina långa svarta skor ut till den djupa snön, sedan så ställde hon sig framför herr Lingårds dörr och knackade försiktigt. Det var herr Lingårds dotter Sofie som öppnade.
-Är här Lingård hemma? frågade Lea.
-Ja, jag kan hämta honom.
Hon sprang upp på trappan och hämtade herr Lingård.
-Vad vill du fröken Lea? frågade han.
-Jag undrar bara om du vet var fru Åkerman är någonstans? frågade Lea och blev nästan vit av rädsla.
-Om jag inte minns fel så skulle hon till Falköping.
-Falköping! det är ju jättelångt här ifrån.
-Jag vet, ville du något speciellt?
Lea tänkte en liten stund, ska hon verkligen berätta, det ända hon vet är att hon köpte en tändare och varför skulle hon tända sin egen lägenhet?
3
-Jo jag tror att det var hon som brände lägenheten, sa Lea med en rädd röst.
-Hur kan du veta det?
-Hon hade en tändare med sig innan branden skedde, jag var där när det hände.
-Men ett bevis kan väl inte leda någonstans.
-Nej men jag vill fråga henne.
Lea gick hem igen. "Hur ska hon få tag på fru Åkerman"?
Hon satte sig på köksstolen. Mamma satt och diskade medan Lea grubblade och tänkte på hur hon skulle träffa fru Åkerman. Sedan så kändes det som om hela kroppen hade gett upp. Hon tittade ut genom fönstret. Det snöade fortfarande, hela staden var helt vit av snö. Den gamla brända lägenheten hade också blivit helt vit av snö. Hon såg en dam med brunt hår och en svart mantel. Hon bar på en brun koffert.
"Det var fru Åkerman"!
4
Lea blev nästan häpen när hon såg fru Åkerman genom fönstret. Nu ska hon äntligen få fråga henne. Hon hann bara ta på sig sina långa svarta stövlar innan hon sprang ut.
-Fru Åkerman! ropade Lea.
-Ja, vad vill du lilla flicka? undrade hon och såg snett på henne.
-Jag undrar bara....... om du startade branden?
Hon sa inget och blev nästan rädd.
-Jag tänker säga någonting till dig, det var jag som startade branden, men jag var så ledsen att det ända jag brydde mig om var lägenheten så jag fick nog och tog fram min tändare.
-Jag tänker inte berätta något för polisen, sa Lea.
-Tack så mycket snälla du, nu har jag flyttat till Falköping och tänker starta ett nytt liv där och försöka glömma det som har hände här i Stockholm.
Lea sprang tillbaka igen och satte sig vid bänken. Mamman satt och tvättade diskbänken, den var gammal och gjord av trä.
-Vad sa fru Åkerman? frågade Leas mamma.
-Det får jag inte säga.
Hon satte sig bredvid mamman och kramade om henne.