Den där sommaren ~ Marcus&Martinus

8. Jag kan inte hålla mig mer

~ Tidigare ~
Vi skulle hem till Melissa, och Oscars förra hem. Det sved inuti mig att jag visste varför han dog men inte alla andra.
_________________

Vi klev in i bilen, tårarna strömmade ner. Jag kunde inte hålla emot. Dock var jag inte den enda som grät, alla gjorde det. Även om det inte var tårar så var dom ledsna.

Jag tog upp min telefon. Jag var tvungen att gå in på min kamerarulle och skrolla igenom bilder på oss två..igen.

Detta var när vi var i LA förra året. Jag kommer ihåg att på hotellet efter det så gjorde jag detta collaget.

Detta var också i LA. Vi köpte nallehuvuden och gick runt på stan med dom, det var så sjukt varmt.

Detta var sist jag var i Malmö. Då jag skulle lura Becka, Hanna och Sofia att jag hade kille. Men det var Oscar och jag.

Bilen svängde upp på en uppfart. Jag kände igen mig. Ingen sa något. Alla var helt tysta. Huset såg lika dant ut som innan. Jag gick direkt upp på toaletten. Kollade mig i spegeln och såg mig själv. Jag stod där. Med mina gråa mjukisbyxor och en rosa kavelstickad långärmad. Mina ögon var söndergråtna, jag hade ont i min näsa för jag hade snörvlat så mycket. Men där jag hade mest ont var i hjärtat, jag saknade han så.

Hans rum var lika mört som vanligt. Samma gråa gardiner. Samma gråa överkast. Allt i grått. På väggen den ljusgråa väggen hängde en tavla. Det var en svart ram runt och på bilden var det en tjej och en kille. Dom stod bredvid varandra på en strand. En sommarkväll. Jag fällde en tår. Men jag såg inte vilka det var. Jag kände igen Oscar, tjejen var blond och ungefär lika lång som mig. Jag tände lampan och såg vilka det var. Det var Oscar och jag. Jag började gråta ordentligt igen.

Jag satt i Oscars säng på hans rum. Dörren stod öppen. Telefonen som låg bredvid mig vibrerade till. Det var Martinus som ringde.
Jag: "Ja"
Tinus: "Elina?"
Jag var tyst och han fortsatte.
Tinus: "Vart är du??"
Jag: "Jag är hemma hos Oscar nu.."
Tinus: "Okej, hur mår du??"
Jag: "Jag mår skit, själv?"
Tinus: "jag mår nog bättre än dig men sådär". Jag svarade inte och funderade snabbt på om jag skulle såga det Oscar berättade.
Jag: "Du, Tinus?"
Tinus: "Ja, vad är det??"
Jag: " Jag har en sak jag inte kan hålla inne längre.."
Jag kände igenom telefonen att han blev nervös. Som om jag skulle varit otrogen eller något.

~ Elias perspektiv ~
Jag skulle gå upp på toan när jag hör Elina sitta och prata med någon. Säkert Martinus. "Jag har en sak jag inte kan hålla inne längre..". Vad var det? Istället för att gå vidare så stannade jag vid dörröppningen. Hon såg mig inte för att jag stod lite bredvid. Elina började berätta något Oscar hade sagt till henne. Det lät inte sant. Elina tog pauser där hon snörvlade.

När hon hade berättat allt klart och avslutat samtalet kunde jag inte hålla mig. "Vafan?" Sa jag "Är det sant??". Hon nickade sakta på huvudet. Jag flämtade till, jag kunde inte tror det. Han hade blivit nästan mördad. Eller han hade det. "Du måste säga till Melissa och mamma och pappa" sa jag igen. "Men jag lovade han-" jag avbröt och sa "-men ibland kan man inte alltid hålla det man lovar!". Hon kollade bara på mig med en sorgsen blick.

~ Elinas perspektiv ~
Vi gick ner för att jag skulle berätta sanningen..för tredje gången..

Dom kollade på mig som vafan-är-det-du-säger blicken. Jag nickade sakta. Dom ringde genast polisen. Och frågade om Isac Ivarsson.

Resan hem
Klockan var för tidigt för att gå upp och vi var påväg mot tåg stationen.

Vi klev på tåget och det började snabbt rulla. Jag var ganska trött så somnade snabbt.

"Nästa stopp, Jönköping". Jag vaknade till och ställde mig upp. Jag skulle möta upp Martinus vid stationen innan vi åkte. Vi klev av och jag kollade runt. Jag såg han inte någonstans. Han skulle stå vid godis affären men där var det tomt..Jag frågade familjen om dom såg honom. Men ingen såg honom. Jag ringde honom. Signalerna gick. Ingen svarade. Vart fan var han??

Ohh?? Vad tror ni?? Btw följ mitt och MacTinusXoXo fp på insta
@/mactiinuseen <3