Amulettbärarna

32 0 0
                                    

Jag går uppför trappan till ytterdörren. Ella och Ellen pratar på om något ointressant ämne, alla fall tillräckligt ointressant för att jag inte ska vilja lyssna. Jag tänker på att vi har bild idag och på min halvfärdiga MånaLisa-bild. När vi kommer uppför trappan är såklart dörren låst, vi får ta fyrornas dörr och när vi kommer in, är Leo där och någon idiotisk sjua i hallen och pucklar på varandra. På fysiken skriver vi om himlakroppar och biologin är lika tråkig. På svenskan ska vi jobba med grammatik och klassrådet är ett enda kaos. Det här är början till en skittråkig, vanlig vecka i mitt liv, i skolan.

Det här är jag igen. Herrejävlar, vad fel jag hade om den här veckan! den här är veckan startar mitt livs bästa (och värsta) äventyr!

Nu är skolan slut, eller nästan alla har gått från bilden. Bara jag, Ella j, Emelie och Ellen. Och nu packar jag också ihop. Vi slutar tidigt på måndagar, men jag längtar ändå till fredagen. Jag går uppför trappan och låser upp mitt skåp. Det är tomt i hallen. Jag klär på mig och lägger ner några läxböcker i väskan. Jag går ut och börjar gå hem. Efter någon minut tänker jag på det som stod i mitt horoskop: vänd blicken neråt. Jag vet inte om jag tror på det men jag kollar ner på marken. Godispapper, grus, löv, en gamal kratta och något som blänker. Jag går fram till det och sätter mig på huk. Det är en drake. En liten, lila drake, typ som ett halssmycke, men utan någonstans att trä igenom kedjan. Den är väldigt vacker. Jag lägger den i fickan och fortsätter gå. Jag kan ju alltid laga den.

Nu förfluter några trista veckor då det inte händer något. Vi hoppar fram till att...hoppsan, jag försa mig nästan!

Tre veckor senare

Jag sitter hemma och tittar på ett avsnitt av en tv-serie, samtidigt som jag försöker laga den lilla draken. Limmet vill inte fästa och det är som om den vrider sig i min hand. Som om den hade en vilja...herregud, vilken total fantasynörd jag är! saker kan inte leva, inte den här i alla. Den är gjord av metall! jag ger till slut upp och lägger mig i sängen för att läsa. Draken får ligga på nattygsbordet. Den kan ju alltid vakta mig inatt, tänker jag och ler.

Jag vaknar och flämtar. Jag är jättevarm och hjärtat går i 180. Gud, vilket mardröm! eller, det var en bra dröm, men den var läskig. Jag drömde att jag var i en skog, och att jag var jagad av Leo. Sen förvandlades han till en drake. Då stannade jag och såg att jag hade jättekonstiga kläder på mig, och att jag höll i en lila stav, typ en sån som trollkarlar har. Jag hade sett draken i ögonen och sen hade den försvunnit i en ljusblixt. Det hade kännts så verkligt. Jag lägger mig ner igen och tänker. Det var bara en dröm. Det finns inga drakar. Synd att inte Leo också är en fantasi, tänker jag och somnar om.


AmulettbärarnaWhere stories live. Discover now