Några ord innan jag börjar;
Hej, tack för att ni läser denna fanfiction!! Det betyder jätte mycket för mig. Hoppas ni gillar den också kommentera gärna vad ni tycker!! :))
kommer skriva som Hannah därför skriver jag jag när Hannah pratar.
Det kommer handla om en tjej som heter Hannah. Hon är 16 år. I hennes skola går Justin. Han är 17 år och alla älskar honom. Även Hannah. Och hennes bästa kompis Jazzy. Jazzy pratar alltid om att hon & Justin skulle bli perfekta tillsammans, Hannah har aldrig nämnt att hon är störtförälskad i Justin.
Idag på gympan skulle man vara 2 & 2. Läraren delade in oss och jag kom med Justin, Jazzy blev jätte sur för hon kom med Jack. Jack är den äckligaste killen i hela världen. Och jag låtsades som att jag verkligen inte ville det men jag tänkte tyst för mig själv "Ja, äntligen kan jag få vara med Justin." Åh Gud han är så söt med sina basketkläder på! Okej jag måste samla mig nu, oh shit.. Jag rodnar också.. Okej då kör vi.
- Okej, nu ska vi först boxas med handskarna sedan ska vi göra en övning där man ska springa lite och samtidigt hålla hand med en vi arbetar med på boxningen, sa läraren.
-OMG.. Hålla hand?! Skojar du med mig eller? Jag klarar knappt att se honom utan att rodna hur ska jag klara att hålla hand utan att flippa ut helt?! Tänker jag för mig själv. Jag får väll försöka om inget annat får jag säga att jag blir lätt varm och då blir jag ganska röd. Det låter dumt men det är nog min enda förklaring..
Det började med boxningen och där började jag rodna redan då.. Han började att slå och shit vilka muskler han hade! Trodde inte att dem var så stora men alltså jag hade fel. Sedan började han svettas också. Jisses, där började jag få panik för det var som att kolla på den vackraste saken i hela världen. Tänk dig ett gyllenbrunt hår, skinande vita tänder som Satt i perfekta positioner och ett riktigt fint värmande leende, sedan svetten som rann ner för pannan och dem små vattendropparna på hans biffiga armar gjorde bara saken bättre. Han var bara så perfekt på alla sätt och vis. Jag hade tur att få va med honom.
När vi skulle byta så jag skulle boxas gav han handskarna till till mig och sa;
- Du Hannah, det är ganska jobbigt. Lycka till. Sedan blinkade Justin till mig.
Jag trodde inte det var sant! Justin, hade blinkat till mig. OCH HAN KOM IHÅG MITT NAMN. Jag fick till ett litet enkelt "Tack" som svar till honom. Jag var chockad.
När vi väl var klara med boxningen så plockade vi undan och så, sedan skulle mitt största oros moment komma, hålla hand!
Vi plockade fram koner som vi skulle springa sicksack mellan och bänkar man skulle gå på osv. Sedan började det. Jazzy och Jack var först sen kom jag och Justin sen resten av klassen. Jag var så stel under allting så han måste ha tror att var var knäpp. psykiskt sjuk eller något liknande. Men jag klarade det.
Vi gick till omklädningsrummet och Jazzy pratade med mig om Jack, jag hörde nästan ingenting för jag tänkte på Justin.
När vi var klara och var framme vid våra skåp såg jag att Justin stod lutad mot mitt och pratade med Matty. "Tvätta aldrig det skåpet igen"- tänkte jag tyst. Matty var tillsammans med Angelica. Justin började kolla på mig och log ett blygt leende, Matty kollade på mig och jag undviker deras blickar och börjar prata med Jazzy igen. Matty gick men Justin stannade kvar. Jag blev nervös.. Han aktade sig från mitt skåp och tog några steg fram, vände sig om och kollade på mig. Jag låste upp mitt skåp försiktigt och la in min gympapåse. Jag kollade på schemat och såg att vi skulle ha SO. Mitt favorit ämne!! Jag kände att Justin fortfarande stod kvar och kollade på mig, så jag tog mina saker snabbt och gick bort till Jazzy. Justin stod kvar och kollade efter oss. Jag hörde att han öppnade sitt skåp, tog sina saker och började springa mot oss. Han ropade på mig och jag stannade och vände mig om.
- Hej, sa han blygt.
- Hej
- Ehm.. Jo, jag ville bara undra... Eh, vill...du kanske... Ehm göra något... Uhm någon gång? Frågade han försiktigt och nervöst. DU BEHÖVER VERKLIGEN INTE, om... du inte vill alltså?
Jag kunde inte tro det!! Justin, i egen hög person hade frågat mig, Hannah om jag ville göra något med honom någon gång!
- Ja absolut! På Fredag?
- Ja. Jag hör av mig! Sa Justin och sprang iväg till SO:n med ett leende på läpparna.
Jag gick bort till Jazzy och frågade vad det var om, jag svarade inte direkt utan sa lite chockat;
- Justin bjöd ut mig på fredag..
Jazzys ansiktsuttryck var läskigt. Det var något mellan ledsen, chockad, arg och förvånad. Det var tur att vi började då annars hade jag antagligen varit ett offer av Jazzy's ilska.
När vi satt på so:n satt jag nästan i mitten och Justin längre fram. Jag märkte hur han kollade på mig och jag blev nervös. Jag försökte verkligen att inte kolla mot hans håll, det var svårt. Väldigt svårt. Men jag klarade det! Istället för att kolla upp satt jag och ritade på min mapp. Sen som en gång varit gul var nu sönder ritad med namn, stjärnor och bilder. När lektionen var slut kände jag mig nervös inför vad Jazzy skulle säga. Jag hade inte bara märkt av Justins blickar utan även onda blickar från Jazzy! Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att hon borde vara glad för min skull! Jag menar jag hade varit det för henne, tror jag..
Vi hade skåp en bit ifrån varandra så hon kunde inte prata med mig då, inte heller på sista lektionen eftersom vi hade 2 olika ämnen. Jag undvek att prata med henne efter skolan. Hon får helt enkelt skicka sms eller ringa om hon vill något!!
Mobilen plingade till och jag trodde det var från Jazzy.
Från: Okänt Nummer
"Hej, det är jag!
-J "
Jag svarade försiktigt
"J.. Som i..?
-H"
Det tog en stund innan det plingade igen jag blev glad när jag läste smset.
"J som i Justin, som kommer och hämtar sig på fredag klockan 7!
-J "
Jag la in hans nummer och skrev "J" som namn. Ingen behöver veta att det är han. Särskilt inte Jazzy..
-Förlåt för ett riktigt kort kapitel! Kommer mer imorgon!! Måste sova nu gör har skola imorgon.. TACK ALLA SOM RÖSTAT PÅ MIG. Betyder skitmycket! Detta är min första så blir kanske inte jättebra! Har tagit ett tag nu sen jag skrev sist har inte tänkt på det, hoppas ni förstår ändå!
Xoxo
-H ✨💕
