Helt utan känslor

Kapitel 1

Detta är en bok som jag började skriva på 2017 och som jag nu håller på att skriva om och förbättra. Publicerar det första kapitlet och skulle uppskatta lite feedback!

Ha en trevlig läsning!

Trigger warnings: självskadebeteende, självmordsförsök

Klassrummet som Laila Swan satt i var stort, varmt och stank av svett. Anledningen till den starka svettlukten var att klassen nyss hade haft idrottslektion och eftersom duscharna både luktade illa och var en obehaglig och obekväm miljö så undvek de flesta eleverna att använda dem.

Laila själv medverkade inte på idrotten, det gjorde hon aldrig. Hon funderade ofta över varför idrott överhuvudtaget var ett ämne i skolan? Det var ju inte så att man hade någon direkt nytta av det, om man inte ville bli idrottslärare kanske. Laila hade frågat sin lärare om det, men inte fått något bra svar och hon kom fram till slutsatsen att lärarna antagligen bara ville plåga sina elever så mycket som möjligt. Laila hade kommit fram till att de flesta lärarna är riktiga sadister.

Deras mattelärare Monika höll just nu på att dela ut proven som eleverna hade skrivit för några veckor sedan och hon log glatt medan hon delade ut papperna till alla elever. Laila vände blicken mot sin bästa vän Anna som såg en aning nervös ut medan hon följde Monika med blicken.

Anna var otroligt vacker. Hon hade blont långt hår och stora blå ögon och Laila hade alltid stått lite i bakgrunden av de två vännerna. Det hade alltid svärmat mängder av killar runt Anna, men hon verkade aldrig riktigt dela deras intresse för att bli någonting mer än vänner. Det här gjorde dock att killarna blev ännu mer intresserad av henne. Män vill jaga, förstår ni. Ju mer svårtillgänglig en kvinna är, ju mer intresserade blir dom.

Laila och Anna satt bredvid varandra på mattelektionerna, vilket var till stor nytta för Laila eftersom matte var det ämnet som hon var sämst på i skolan. Anna hade A i nästan alla ämnen, vilket fick Laila att fundera på om hon inte kunde vara något slags underbarn. Hur kunde hon annars vara duktig på precis allt? I och för sig så gjorde väl hennes vän inte annat än att sitta med näsan i böcker och uppgifter och hon verkade till och med intresserad av det hon läste. De två vännerna hade känt varandra sedan de var fyra år gamla och ärligt talat var nog Anna den enda riktiga vännen som Laila någonsin hade haft. Den enda hon träffat och faktiskt tyckt om på riktigt. Anna var inte ytlig eller dömande, utan Laila hade alltid kunnat komma till henne precis som hon var till henne.

"Varsågod Anna, riktigt bra jobbat!" log Monika när hon räckte Anna hennes prov. Anna log tillbaka, tog emot provet och började studera varenda millimeter av det.

Monika gick vidare till Laila. "Varsågod Laila", sa hennes lärare bara när hon räckte henne sitt prov och Laila suckade. Hon var redan ganska säker på vilket betyg hon hade fått, eftersom hon endast hade svarat på ungefär fyra av femton frågor på provet. Egentligen fick väl Laila skylla sig själv för att det gick som det gick på provet, men hon orkade bara inte bry sig om att plugga när hon inte mådde bra.

När hon såg det röda inringade F:et högst upp på sitt papper suckade hon ännu en gång och fick en stor lust att riva sönder pappret i tusen bitar.

Hon hatade verkligen matte. Hade alltid gjort och skulle alltid göra. Hon kände sig alltid så korkad varje gång hon försökte hänga med på lektionerna.

Återigen vände hon blicken mot Anna som gav henne en besviken blick, vilket fick Laila att höja på ögonbrynen.

"Vad är det?" frågade Laila och Anna räckte henne provet.

"Jag fick B minus", sa Anna allvarligt och Laila såg ner på hennes prov. "Vad gjorde jag för fel? Jag har aldrig fått B minut förut." Laila började känna att hon blev mer och mer frustrerad för varje sekund som gick. Hon himlade med ögonen och vände blicken mot Anna igen.