The Boy I Used to Know (Svenska) | Justin Bieber

Kapitel 2

Han börjar skratta. Han kollar sig runt för bekräftelse igen. Alla bara stirrar. Sedan blir han allvarlig och rycker tag i mig. Det fortfarande helt knäpp tyst.
- You're cocky, huh?
Bussen börjar långsamt sakta ner. Jag hör hur det rör sig vid förarsätet. En stor mörk kvinna kliver fram. Håret är fäst i en tofs i nacken.
- Whatchy'all doin'? Skriker hon.

Alla tittar förvånat på henne, till och med Jason. Jag passar på att rycka mig loss och springer tillsammans med Ryan och Justin ut ur bussen.

- Well... That just happened, säger Ryan på väg till stranden.
- And it was fucking cool, lägger Justin till.
Jag fortsätter att gå tyst.

***

- Amanda, could you rub me in? Frågar Justin med solkrämen i högsta hugg.
- Of course, svarar jag med ett stort leende.
Vi sitter på varsin handduk och under ett... jag skulle vilja säga parasoll men det är litet som ett paraply. Det är faktiskt inte så varmt idag, ibland kommer kalla vindar som får håret att resa sig.
Jag smörjer försiktigt in Justin rygg medan han ligger ner på mage. Alltså inte för försiktigt - inte på ett läskigt vis, men inte för hårt så att jag verkar vara värsta grisslaktaren. Justin pratar samtidigt med det enda jag hör är mummel eftersom han har ansiktet nertryckt i handduken.
- Let's go down to the water, föreslår Ryan.
Justin reser sig snabbbt upp, fortfranade med några vita streck på ryggen, och vi springer ner.
Eftersom att jag och killarna varit vänner så länge känns det inte konstigt. Men ibland så tänker jag på att jag faktiskt borde skaffa tjejkompisar också. Med killar kan det vara skitkul att hänga med, men man kan inte prata med varandra på samma sätt som med tjejer. Tjejer brukar ofta prata lite mer om känslor. Ibland känner jag att det är det jag behöver. Men inte nu! För nu ska jag bada!
Jag springer så fort jag kan ner till vattnet. Justin är precis vid hälarna på mig. Jag kastar mig ut i vattnet. Lite kallt är det faktiskt, men inte för kallt.
Justin plumsar i.
- Iiiih, that's cold.
Jag skrattar. Han rynkar näsan som han brukar göra.
- In Sweden we use to say "badkruka".
- Baaadcroowka? Härmar Justin.
Jag skrattar ännu mer, tillslut så mycket att jag får en kallsup. Jag hostar.
När jag tittar up ser jag Jason på stranden. "Fuck", jag vänder mig om snabbt för att han inte ska se mig.
- Psst, Jason is here.. hide, viskar jag till Justin och Ryan.
De båda dyker under vattnet. "Idiots" tänker jag för mig själv. Liksom hur länge har de tänkt att hålla andan?
Bakom ryggen på mig hör jag hur Jason pratar. Tillslut säger han:
- Is that her?
Hjärtat slår. Hårt. Min lösning blev tillslut också att dyka ner under vattnet - hur dumt det än låter.
Jag börjar långsamt flyta upp mot ytan. Det är ganska djupt där vi är nu, kanske 3 meter till botten. När mina ögon är precis vid ytan öppnar jag dem. Till en början är det suddigt av allt vatten i ögonen och det svider av saltet. Men efter ett par sekunder och blinkande börjar bilden klarna. Jag ser inte Jason längre... "Tänk om han är bakom mig." Precis då ser jag honom prata med en tjej. Phew, då var det nog henne han pratade om.
Jason är riktig player. Nu flörtar han med henne och sekunden efter säkert hennes kompis. Jag fattar inte hur tjejerna kan falla för honom? Justin avbryter mig i mina tankebanor.
- Why are you staring at him?
- She's in looove, fyller Ryan på.
- Seriously? Me? Him? Never.
- I hope not... säger Justin. Och kollar ner i vattnet.
Vad menar han med det? Varför skulle jag inte få gilla honom? Vill Justin att jag ska gilla honom själv? Nej... jag överdriver alltid. Han vill säkert inte det på grund av att det är just den dryga Jason. Jag skulle ju inte direkt vilja att han pratade med Maddy - motsvarigheten till Jason fast tjej. Inte för att jag skulle bli avundsjuk mer för att hon... tror jag... eller?

- Is that an ice cream bar? Frågar Ryan
Justin kollar upp igen.
- Ice cream!!! Skriker han.
Han och Ryan börjar springa emot glasskiosken. Det finns inget annat alternativ än att jag måste följa efter. Glasskiosken ligger ungefär tio meter från vattnet, nära en bergsklippa. Det tunga vattnet saktar ner farten. Jag hamnar sist i kön. Det är ett sällskap mellan mig, och Justin och Ryan. De beställde en stor rund isglass.
- Could you wai... försöker jag
Justin och Ryan springer fnittrande ner tillbaka till handdukarna. Jag suckar. Min blick faller mot menyn med de olika glassarna. Jag är sugen på kulglass. Typ choklad. Eller hallon?
Jag beställer min glass. Jag är så fokuserad på glassen och att kunna hålla servett, sked och glass. En hand lägger sig på min axel. Jag hoppar till och vänder mig om snabbt. Glassen faller ner till marken.
En mörk röst börjar tala:
- Too bad, I'll buy you a new one.
Det var Jason. Han sa det både drygt och vänligt på samma gång..?
Jag står helt stum.
- Come here.
Jason placerar sin hand på mitt skulderblad och för med mig tillbaka till slutet kön. Jag är fortfarande knäpptyst.
- Are you a little shy? What happened to the brave Amanda, huh?
- Uhmm... I...
- What?
- What do you want Jason? Får jag fram tillslut.
"Kan inte Justin och Ryan hjälpa mig här ifrån?".
- I just wanna hang out...
- With me? Avbryter jag.
- Well, why not?
Han ser faktiskt lite nervös ut. Men tillslut skakar han det av sig och fortsätter.
- You like me, I know it.
Vänta va? Är han seriös? Tror han på fullt allvar att jag skulle gilla honom? Jag spyr inombords varje gång jag ser honom.
- Really? Me? Sorry, you're talking to the wrong gal, honey.
Säger jag kaxigt och börjar vända mig. Han tar ett andetag som om han ska säga något men han får inte ut ett ord. Jag fortsätter gå. Men jag ser inte Justin eller Ryan. Jag kollar bort mot vattnet - ser inte en fluga som skulle se ut som dem. Jag vänder blicken bort mot handdukarna också. Jag ser bara min handduk?  Jag låtsas att jag har en plats att gå till för att se självsäker ut. Jag känner hur paniken långsamt smyger sig in. "Vart har de tagit vägen?". Jag sätter mig på min handduk och börjar äta min glass. En halv minut senare märker jag hur Jason börjar närma sig igen. "Snälla...." tänker jag samtidigt som jag himlar med ögonen.
- Why are you following me? Frågar jag.
- Following you? Han hånskrattar. I'm going to my friends, there, behind you. Han pekar.
Personerna skrattar också. "Varför ska jag alltid skämma ut mig?". Jag känner hur jag blir varm och kanske eventuellt röd i ansiktet.
- How embarrassing... And where are your friends? Säger Jason kaxigt.
- Probably here in a minute or so... jag försöker låta självsäker.
- Oh, and here's your ice cream.
Han sträcker fram en glass, precis med samma smaker som jag hade beställt förut fast  en extra kula.
- Thanks... I guess.
Jag tar emot den.