Jag gick i korridoren, precis som jag brukar göra när jag plösligt hör ett öronbedövande ljud som ekade i hela korridoren. Jag vände huvudet och sökte efter någon indevid, men ingen var där. Jag var helt ensam. Mina öron försökte lokalisera vart ljudet kom ifrån och leder mig till ett klassrum. Jag trycker försiktigt ner handtaget och öppnar dörren långsamt. Jag kan erkänna att jag var rädd, skräckslagen tillochmed. Det första jag ser när jag öppnar dörren är glassplitter över hela golvet, blod fläckar lite här och där och tillslut gled mina ögon runt i rummet och ser en kille stå i fusterad ställning med händerna på skolbänken. Spända käkben och en mördande blick. Han vänder huvudet långsamt mot mig, och jag bara står där och stirrar. Hans blick mjuknar lite, men bara för en sekund. Han var Chrisopher Wilder och skolans hetaste kille, playboy, fuckboy, badboy eller vad man nu vill kalla honom. Alla ord stämde in på honom i princip. Jag kan erkänna att jag fortfarande var rädd. Fast nu av en annan anledning. Vad skulle han göra? Slå mig? Storma ut? Prata? Han öppnar munnen för att säga något men inser väl att det inte var någon idé.
"Säg det du tänkte säga", säger jag lugnt. Eller försöker iallafall.
Han vänder blicken ut mot fönstret.
"Det var inget", kort svar men jag nöjer mig och lägger min väska på en av bänkarna. Böjer mig sedan ned och börjar plocka ihop glasbitarna. Han vänder blicken till mig igen.
"Vad gör du?", frågar han chockat och byter ställning så att han står mot mig.
"Vad ser det ut som?", säger jag kaxigt, blir förvånad över att jag ens vågade säga något sånt. Lite av en stolt känsla fyller min kropp.
Han svarar inte och går fram till mig och lägger handen på min haka så jag automatiskt vänder huvudet mot honom.
"Varför hjälper du mig?", frågar han och kollar in i mina ögon. Jag blir generad och viker bort blicken. Vad skulle jag svara? Sekunder går och panikar lite.
"Öm...det såg ut som att du behövde hjälp", min röst är ovanligt stadig och jag prisar gud om det fortstätter så. Han släpper handen och låter den åka ner vid hans sida.
Det blir en tystnad, men som jag själv inte anser som stel eller pinsam. Jag gillar när det är tyst faktiskt. Jag tar upp en glasskärva och lägger den på en hög som jag stolt skapat.
"Vad hände egentligen?"
VOUS LISEZ
Boyfriend Material | ✓
Roman pour Adolescents"För att du är en fuckboy Chris och inte Boyfriend material! Fattar du aldrig? Om du inte bevisar att du inte är en fuckboy kan jag våga lita på dig. Men sålänge så får du stå ut med att jag inte litar på dig" "Okej, jag ska bevisa att jag är boyfr...
