Marlons pickup är tillskillnad från han kemiskt ren. Även fast vi kör i snigelfart med min röda lilla bil och Josef i släptåg så känns det ändå som om landskapet flyger förbi oss. Ur radion dunkar Alabama Shakes låtar och Marlon försöker digga lite diskret till musiken och jag kan inte hålla tillbaka leendet som spridds över mina läppar. Hans mörka lockar flyger i luften i takt med musiken och tillslut sitter jag där och luft trummar. Jag känner mig yr av all värme och trygghet som han utstrålar. Hans svett är söt och hans doft påminner starkt om min brors. Barrträden som växer upp genom sanden ger miljön en majestätisk känsla. Asfalts vägen ledder oss bort från samhället och snart svänger vi ner på en prydligt grusad väg. Man kan skymta ett stort vit hus och havet i slutet av den spikraka vägen. Ljudet av knastrande grus under bildäcken låter som landsbygden ska göra. På vardera sida om vägen ligger enorma gräsmattor fyllda med mystiska exotiska lövträd. De varma solstrålarna skiner igenom lövverket och bildar ett fläckigt mönster över marken.
Jag tänker på hur galet detta hade varit om det här hade utspelats i New York. I för sig så är Brooklyn borna lite crasy men att väckas av en man och sedan dricka kaffe med hans fru för att sedan få ett rum hos deras dotter är lite väl crasy för New York till och med.
"Så känner alla varandra här?" Frågade jag och syftade på det mysiga samhället som tycktes byggas upp runt gatuköket och hamnen. "Man vet vad folk heter och om du inte lär dig att hälsa på alla i affären så kommer du snart bli utfryst från vår lilla värld" "Va? flämtade jag förvånat. Marlon såg skeptiskt på mig tills han inte kunde hålla masken längre. Han lutade huvudet bakåt när han brummande skrattade och jag förestod att han hade drivit med mig. Av gammal vana drämde jag till han på armen, himlade med ögonen och log. Han slutade skratta och betraktade mitt ansikte med ett pojkaktigt flin fastklistrat på hans rosa läppar. Varför behövde han vara så snygg? "Gillar du musik? Frågar han och lägger åter sitt fokus på vägen. "Mmhhmm ..." svarar jag och sliter motvilligt blicken ifrån honom och stirrar ut genom vindrutan.
Vi kör upp på uppfarten till ett utav de vackraste franska husen jag någon sin beskådat. "Jäklar" Det blir inte mer än en viskning och Marlon ser själv ut att beundra arkitekturen lika mycket som jag själv. "Gillar du hus?.." Frågar han när jag inte säger något mera. "Jag gillar europeisk design, den har mer klass och stil" Han nickar instämmande. Jag kliver försiktigt ur bilen förfarande med blicken fäst på det stora huset. Den moderna trädgården gav området en känsla av klass och nostalgi
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Små runda buskar var planterade längs de grusade gångarna och luften fylldes från doften av nyklippt gräs och det salta havet.
"Trouble on my left trouble on my right I've been facing trouble my whole life" nynnar Josef omedvetet medan han går upp till det eleganta huset. Marlon har redan tagit min väska och slängt den över sin axel så allt jag kan göra är att förstummat följa efter Marlon till baksidan av det sagolika huset. Altan dörrarna är låsta på framsidan och Josef mumlade irriterat något obegripligt. Men så fort vi kommit runt husknuten ser vi ett flertal vidöppna dörrar. Man kan höra svag musik spelas och snart dök kvinnan i huset upp i en av dörrposterna. Josef var helt klart hennes son. Det var ingen tvekan om det när hon gav mig ett välkomnande leende och fångade min blick med de där vackra blå ögonen. "Sandra, Josefs moder" Bara det att hon presenterade sig som modern sade en hel del om hennes glamorösa stil. Husets baksida hade ett enormt träddäck med en gång ner till havet där en lång träbrygga gick ut i det mörka blå vattnet.
