Den där sommaren ~ Marcus&Martinus

28. Ångest över att bara vara här

- Tidigare -
"KOM SKYNDA ER FORT! DET ÄR AKUT" skrek jag av panik till ambulansen som var i andra luren. Snabbt hörde vi sirener och steg i trappan.
____________
- Marcus perspektiv -
Allt gick så fort, hur Martinus tog upp henne från vattnet och kysste hennes läppar. Även fast han visste att hon inte kysste tillbaka. Och hur sedan ambulansen hade kommit och burit henne på en bår ner för trapporna och ut utanför lägenheten. Och nu satt vi här i Elinas mammas, svarta bil. På väg mot sjukhuset.

Martinus fällde tårar på tårar. Nu skulle våran spelning nästa vecka vara körd. Det kommer inte funka om han ska vara krossad. Fast det var inte det viktigaste, det viktigaste var nog.. att skolan börjar om en dag.Men sluta Marcus, det viktigaste är att Elina överlever och vaknar så snabbt som möjligt.

Jag började av någon konstig anledning tänka på min status i skolan. Jag visste att jag var en av de populäraste i skolan, även en av dom snyggaste. Martinus hade också varit en sådan, men jag vet att han hade ändrat sig nu. Nu, när han hade Elina. Nu skulle han inte leka med tjejernas hjärtan. Han skulle förhoppningsvis bevara dom. Martinus hade förändrats. Men hade jag det?

Vi stannade utanför sjukhuset och redan då började jag få lite ångest över att bara vara här.

- Tredje person -
Han grät. Han låg i hennes säng och grät. Man visste inte om hon skulle överleva. Ingen visste.

Dom andra pratade, pratade med personalen på sjukhuset. Dom visste ingenting. Ingen visste någonting. Ingen visst varför, bara han.

Han fortsatte gråta en dag till. En dag till på sjukhuset. En dag till utan att någon visste om hon skulle vakna. En dag till utan att någon visste varför. En dag till bara han visste varför.

- Martinus perspektiv -
En dag hade gått utan hennes närhet. Jag klarade inte av detta, det tog på mig så hårt. Jag hade inte orkat gå till skolan. Det var nästan det enda jag hade sagt sedan jag kom hit till sjukhuset.  Elinas vänner hade kommit förbi och hälsat sedan gått till skolan, likaså Marcus. Han hade också gått till skolan. Men jag kände att går jag så sviker jag henne. Tänk om det skulle vara sista gången jag ser henne. Då vill jag spendera den tiden med henne. Fast hon skulle inte dö, hon skulle bara inte det.

- Marcus perspektiv -
Halva skoldagen hade gått, varken Elias eller Martinus var här. Tjejerna kollade på mig som dom alltid brukade. Men jag var inte som förr, för jag var mig själv nu. Innan hade jag på mig kläder jag inte kände mig bekväm i. Nu har jag jeans, svart kortarmad, grå tjocktröja och en svart bomberjacka med röda detaljer över. Detta var mer jag.

"Tjena Marcus!" Sa Oscar och tog upp handen som att jag skulle göra give me five med honom. Jag slog till lite lätt och sa "hej".

"Oj, det lät dystert. Vad har hänt?" Sa Oscar och granskade min outfit. "Menar du outfiten så kan jag förklara" svarade jag utan att få fram ett leende.

"Nej, ditt humör" svarade han. Jag skakade på huvudet och det ringde in. Tack, det räddade hela situationen.

Jag försökte lyssna på läraren. Men det gick inte. Jag hörde att hon pratade, men i mina öron var det som om hon mumlade saker. Jag slöt ögonen och mina ögonlock stängdes. Jag somnade inte utan "vilade" bara. Då hörde jag mitt namn "Marcus!" Skrek vår lärare som nu stod framför mig så jag fattar inte varför hon skriker. Jag är precis framför henne, vad är det hon inte fattar?

Jag gick bara ut ur klassrummet och in på en toalett. Efter kom en av klassens tjejer, hon passade väl på när hon hade chansen..

"Vad är det, Marcus?" Frågade tjejen. En tjej jag hade pratat med bara några få gånger. Tror hon hette typ Kaliy. "Inget" svarade jag. Hon tog tag i mig och kollade på mig. "Jag känner inte dig så tänker faktiskt inte berätta" sa jag sedan och gick.

- Martinus perspektiv -
Personalen hade satt igång en radio inne på rummet medans jag hade somnat till. Jag vakande av att en låt sattes igång. Jag fick en massa flashbacks och det var med Elina.

Någon dag tidigare

"I'm not afraid to take over, made of stone, and I'm not waiting any longer, time has coming. I'm moving on like a soldier, made of stone!"

Tillbaka till nu
Jag hörde det stycket i låten samtidigt som det minnet kom upp.

"Made of stone" sa jag tyst för mig själv. Det var ju min och Elinas låt. Mina tankar avbröts av att alla maskiner inne i rummet började tjuta och personalen kom in springandes.