Den där sommaren ~ Marcus&Martinus

34. Mina vänner

- Tidigare -
Jag hoppades på att mina vänner från skolan skulle komma in i minnet igen. Men det skulle bli svårt, jag skulle få kämpa.
_________

Elinas perspektiv

Jag hade gått och lagt mig och låg funderade. Dom i skolan hade förstått allting och ville hjälpa mig, i alla fall dom flesta. Jag blundade och slöt ögonen.

Vi kunde inte sova i det varma tältet. Han skrek "FAN VAD VARMT DET SKA VARA". Jag skrattade. Vi kom sedan på att vi kunde buss med tältet bredvid. Mina vänner. Vi öppnade tältet och klev försiktigt ut. Vi hittade någon hink på stranden och fyllde den med vatten från havet. Deras tält stod lite öppet men man hörde ingen prata alltså sov dom. Vi smög fram och slängde in vattnet. Tjejskriken hördes över hela stranden. Dom rusade ut och började jaga oss runt på hela stranden. Vi skrattade och hade det riktigt kul.

Jag vaknade med ett ryck. Det var ett minne, ett minne från i somras. Med Becka, Sofia och Hanna! Jag kommer ihåg dom.

Efter några timmar där jag bara suttit och försökt få fram alla minnen så hade jag lyckats. Jag kom ihåg varför jag tappade minnet, jag kommer ihåg nu. Alltihop.

Jag tog tag i min mobil och såg att jag hade fått ett sms av Okänt nummer. Då kom de sorgliga minnerna fram. När Oscar hade blivit mördad av den där Isac.

Jag sket i att svara på sms:et utan gick in på Skype och ringde upp tjejerna.

"Elina? Vad gör du uppe?" Frågade Sofia som var den enda som hade svarat än så länge. Men snart kom dom andra in i samtalet.

"Jag kommer ihåg allt nu, hela mitt minne" sa jag glatt. Dom kollade bara på mig och tyckte det var bra men att dom ville sova nu. Den enda som ville prata mer var Becka. Så vi fortsatte prata om allt och inget.

"Hur har din sommar varit?" Frågade hon och jag berättade allting. Hur bra och dålig den hade varit. Och abslout hur jag och Martinus hade blivit tillsammans. Den bästa dagen i mitt liv. 17 Juli 2017.

Sjukt segt kapitel, Kom bara på ett datum ;)