Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 1

Jag ryckte till då jag hörde mobilens tjatiga signal. Jahaja...nu är det dags igen.

Min hand letade sig fram i mörkret till mitt nattygsbord där min mobil tjöt. Jag puttade till den och den föll ner i golvet med ett duns. "Jävlar..." suckade jag och drog av det tunga täcket.

När jag tagit upp mobilen inspekterade jag den på direkten för att se att den inte fått några sprickor.

Och jag hade tur, idag i alla fall. Inga sprickor så långt mitt öga såg.

Jag la mig på rygg och gick in på mobilen. 13 missade samtal. Mitt finger tryckte på 'senaste' och blev jag chockad då jag såg att det var mer än 13 missade. Det var ett dolt nummer så jag kunde inte ringa upp och få reda på vem det var. Men ändå, vem skulle vela bli uppringd klockan...8.00? SHIT! Jag börjar om 20 minuter!

Jag rusade in i badrummet för att borsta tänderna och håret. Mamma gick förbi och stannade då hon såg mitt försök att göra båda sakerna samtidigt. "Melissa, du kanske kan göra en sak i taget gumman?" sa hon i sitt eget försök att hålla inne sitt skratt. Jag stannade upp som mamma gjorde tidigare och blängde på henne. "Snälla, jag är ju en tjej! Gå. Jag har bråttom!" Mumlade jag och spottade ut tandkrämen. Jag satte upp håret i en slarvig hög tofs och sprang in i mitt rum. Min blick landade direkt på klockan. 8.05, bra! Jag har 5 minuter nu att klä på mig.

Jag drog på mig ett par svarta höga shorts och ett mint grönt kort linne som satt väldigt löst. När jag satt på mig kläderna sprang jag ner till hallen där mina gråa convers stod parkerade framför dörren i hopp om att nån skulle falla över dem. Jag drog på mig dem och ryckte till mig min väska. När jag tog upp mobilen ur fickan var klockan 8.10. YES! Inom schemat. "Hejdå mamma!" ropade jag innan jag smällde igen dörren bakom mig.

Det är inte så långt till min skola. Men det brukar vara många olika stigar så det kan ändå ta upp till en kvart att gå. Jag sprang. Med tunga andetag såg jag taket på skolan och fick en energi kick och började springa fortare. Det kändes nästan som att man flög.

Väl inne i skolan drog jag upp min nyckelknippa för att hitta skåpnyckeln. Jag rusade fram till mitt skåp och låste upp det. Mitt schema på skåpdörren visade matte. Jippi? Never ever! Jag suckade och drog ut alla böcker och la de i väskan. Böckerna var för stora för väskan så jag fick inte ihop det, men ja, man måste ju försöka?! Jag tog sats och sprang mot mattesalen som låg på andra våningen så jag var tvungen att springa i trapporna. Jag drog upp dörren i panik och märke...alla stirrar ju. "F-förlåt... att jag är sen!" pustade jag ut. "Melissa Oliver? Du är tre minuter sen!" Utbrast matteläraren. Jag hade lust att himla med ögonen men höll det för mig själv och började gå bakåt i klassrummet. Jag hittade en plats längst bak bredvid Kirsty. Min Bff. "Vad tog så långt Mel?" viskade hon till mig med blicken nerborrad i bordet. "Eh...Jag försov mig. Hur så? Har det hänt nåt?" sa jag tillbaks medans jag tog upp matteböckerna.

Hon hann inte börja prata innan blicken fastnade på killen som sprang in i dörröppningen. Alla tittade dit. Det var en kille som var lång med en stark slimmad kropp. Hans ögon var safirblåa och han hade rufsigt mörkt hår. "Nej men välkommen Troy! Detta är Troy Smith och han ska gå här nu." Sa matteläraren i en otroligt glad ton. "Och var snälla mot honom!" röt han med tänderna ihop tryckta. Läraren pekade på en stol snett framför mig med hela handen. Han gick dit och satte sig bredvid Lola(Skolans killtjusare) som såklart skulle på och klänga på direkten.

Han var så vacker. Ja, det är tidigt att säga det, men han är verkligen underbar.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------