Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 2

Hela dagen hade gått snabbt. För snabbt. Jag var på väg hem och messade med Kirsty. 'Mår du bättre? Du bara gick..<333 ;*' skrev jag snabbt för att sedan kunna koncentrera mig på vägen. Tur att jag kunde slita blicken från mobilen, annars skulle jag nog inte stå längre på vägen, utan i ån.

Vägen var längre än jag mins. Eller så var det jag som gick väldigt långsamt. Jag tittade upp på himlen som precis slutat att vara ljusblå. Nu var den mer ljusgrå, jag suckade och drog armarna om mig själv. Det blev kallt och det började blåsa, kallt och jag såg en moppe som körde förbi mig sakta. Jag slutade gå och stirrade då jag såg moppen stanna framför mig på vägen. "Ska du med?" sa den manliga rösten i den svarta hjälmen. Jag började få panik. Vem var det? Han suckade och höjde sina händer för att ta av sig hjälmen och där stod han. Troy.

"Hallå? Lever du?" var det ända han fick fram och började skratta. Jag bara stod där. Jäkla Melissa...varför måste du vara så himla pinsam? "Eh..men, va? Ja...m-menar ja..." snubblade jag fram med orden. Han började skratta ännu mer och gav mig en hjälm. Vad ska jag göra?

"Du, jag ska nog bara gå..." viskade jag för att han inte skulle höra. Hörde han? Ja. "Men kom igen. Det är inte så läskigt, och...det har faktiskt börjat regna." ropade han med en lugn röst då han satt sig på moppen. Jag suckade och tittade upp. Japp, det spöregnade, att jag inte la märket till det.

Jag gick sakta mot Troy som satt och flina med en bad-boy attityd. Med en osäker blick gick jag fram till honom och satte mig bakom Troy. "Du vet att du måste hålla i mig. Eller vill du trilla av?" utbrast han då han satte på motorn. Motvilligt tog jag tag i hans jacka och kände hur hans kropp blev avslappnad. Jag koppade till och klängde mig fast på Troy då vi kommit ut på gatan. Jag lovar att han tittade in i backspegeln då han märkte hur jag satt. Som en apa.

Så fort moppen stannade hoppade jag av och drog av mig hjälmen. "Tack..." mumlade jag och vände mig om då jag kände en hand viras om min midja. "Snälla gå inte." viskade Troy mot mitt öra. Vänta...gillar han mig? "Va?" var det ända jag fick fram. Han lutade sig fram...SHIT! Vad ska jag göra?

"J-jag måste gå.." sa jag när han var säkert bara en millimeter från mina läppar. Han stannade och släppte min midja. Men han slutade inte att le sitt bad-boy leende. Tvärt om, han log ännu mer. Efter en kvarts snack ville han ha mitt nummer. Visst han e så söt, men att han gillade mig? Wow...

~Troys POV~

Hon. Melissa. Den finaste på jorden. Men, gillar hon värkligen mig? Jag såg henne första gången idag...och säkert den sista efter att jag försökt att kyssa henne. VARFÖR? Jag lovar att hon inte kommer snacka med mig längre.

På väg till moppen kände jag hur min mobil vibrerade. 'Hola! Misst me? ;) (Kolla upp)' stod det. Och som det stod, vände jag på mig. I huset Melissa gick i stod det nån och vinkade. Melissa? Hon började att skratta och vände på sig. 'Hehe, stanna inte uppe för länge ;p<33' skrev jag tillbaks. Vänta...'<33'? VA F*N TROY! Jag tittade upp på fönstret och såg på Melissa som vänt på sig mot mig. Hon log och skrattade igen. Oj? Hon kanske gillar mig i alla fall.