ᴮᵒʷ ᵃᶰᵈ ArrowI ᵃ ʳᵃᶰᵍᵉʳˢ ˢᵗᵒʳʸ

11

"Menar du verkligen det du sa? Att jag var modig?" Bilbo kollade upp på henne och sedan ner i marken igen.

"Ja, Bilbo. Inte vem som helst hade klarat stå upp mot såna varelser. Men du gjorde det, samtidigt som du var klok och snabbtänkt. Du är stark Bilbo Baggins."

"Det tvivlar jag på. Jag har inga muskler eller nånting jämfört med dvärgarna och dig." Orden som susade ut ur hobbitens mun fick utbytesjägaren att kolla ner på honom med en skeptiskt blick.

"Det är någonting som folk alltid glömmer, vad styrka egentligen är." Bilbo kollade fundersamt upp på den grönögde flickan. Bilbo lät ut sig ett "Huhm?" Innan utbytesjägaren fortsatte.

"Det är många som tror att styrka handlar om vem som kan bära mest vikter eller klarar av mest på tider. Men det är inte vad styrka är, Bilbo Baggins. Styrka är den som vågar ställa upp för sina vänner oavsett situation. Den som fortsätter gå även när allt bryter i tusentals bitar." Orden slank ut ur henne och det fick Bilbos kinder att ändra till en svag rosa nyans. Han stannade kort och log ett försiktigt, blygt leende och fortsatte gå framåt bakom dvärgarna. Det var inte meningen att någon skulle höra orden som Alicia hade sagt, dvärgar var väldigt envisa med att styrka menades med vem som kunde klå alla i armbrytning eller bära mest vikter. Fast en dvärg hade hört hennes klara ord, och det fick dvärgens hjärta att smälta och han log för sig själv innan han gick fram - och klappade utbytesjägaren på axeln.

"Någon som faktiskt inser vad styrka innebär, fina ord tös." Bofur kom gåendes upp mot utbytesjägaren och log mot henne med varma, blanka ögon.

Men lyckan var avbruten och stressen tog ännu en gång över sällskapet när en mörk, dåvande röst klang genom den svala, kalla luften.

"Något kommer!"

"Håll ihop!" Skrek Gandalf, medans han drog sitt nya svärd ur sitt fäste. "Skynda er! Beväpna er." Alicia drog upp sitt svärd där hon stod bredvid Bofur och Bilbo, medans hon såg hur Bilbo drog upp sitt svärd bredvid henne i ögonvrån, i en helt fruktansvärd position och med skräckslagna ögon.

"Tjuvar! Eld! Mord!" Alla flämtade förvånat till  när en makalös släde dök fram genom träden, i täten en bunt av kaniner.

"Radagast! Radagast den brune!" Gandalf dök upp med ett leende innan det förvandlades till ett misstänksamt blick innan han fortsatte.

"Vad i hela Midgårds namn gör du här?"

"Jag letade efter dig Gandalf. Något är fel. Hemskt fel."
"Ja?" De kollade på när trollkarlen öppnade sin mun för att sen stänga dig, strulandes med vilka ord han skulle uttrycka sig i.

"Åh, ge mig en minut! Uhm, eh. Jag hade en tanke och nu tappade jag den. Det var precis där, på toppen av min tunga." Radagast rörde sin mun innan han talade förvånat. "Åh, det är inte alls en tanke. Det är en gammal vandrande pinne!" Alicia kollade på dvärgarna och deras chockerade uttryck vissa hade. Förmodligen en del äcklande uttryck på andra. Hon var dock inte förvånad, det var typiskt Radagast.
De två trollkarlarna gick några meter ifrån sällskapet på en order att prata privat.

"Är det trollkarlen Gandalf pratade om häromdagen?" Frågade Ori och kastade en blick mot dem.
"Ja. Som Gandalf uttryckte sig förut, han lever ensam i skogen och tillbringar sin tid med djur." Hennes tankar avbröt när hon kom och undra på varför Radagast hade åkt så här långt ut för att leta reda på Gandalf. Alicia kunde bara tänka på en enda sak som sände kalla kårar längst hennes ryggrad. Innan hon kunde ta ett steg tillbaka frös dem alla av ett högt ylande.

"Var det en varg? Är det - det vargar ute där?" Bilbo kom fram bredvid Alicia med ett skräckslaget uttryck.
Bofur skakade på huvudet.
"Nej, det var ingen varg." Ett lågt morrande fick dem alla att vända sig om för att kunna se en warg hoppa ut från buskarna som landade mitt mellan gruppen och Thorin var snabbast att reagera och sedan Dwalin.

Thorin kollade äcklad på kroppen innan han talade;
"Warg spejare. Vilket menar att orcherna inte är långt ifrån oss."
"Orcher?" Pep Bilbo.
"Vem berättade du om företaget bortsett från dina fränder?"
"Ingen."
"Vem berättade du till?" Gandalf började prata högt och oroligt.
"Ingen jag svär! Vad i Durins namn händer?"
"Ni är förföljda." Alla frös när trollkarlen yttrade orden dem minst velat hört.
"Vi måste ta oss bort härifrån." Dwalin var den första att bryta tystnaden.
"Vi kan inte! Vi har inga ponnys, dem smet!" Svarade Ori.
"Jag leder bort dem."
Gandalf vände sig mot Radagast med ett flämtande. "Det här är Gundabag wargs; dem vill hinna ikapp dig."

Det var ett glimt i den bruna trollkarlens öga.
"Detta är Rhosgobel kaniner! Jag gillar att se dem försöka." Gandalf gav det en minuts tänkande innan han nickade.

"Kom igen!"
Sällskapet sprang förbi en stor klippa mitt på fältet flera gånger och såg små glimtar av Radagast i täten och Alicia insåg vart Gandalf försökte leda dem.

"Vart för du oss?" Frågade Thorin när dem lämnade deras tillfälliga skydd, Gandalf svarade inte och ignorerade honom endast med en blick.
"Flytta på er! Spring!" Var allt Gandalf svarade med.
"Där är dem!" Ropade Gloin när orcherna började omringa dem.

"Kili! Alicia! Skjut dem!" Skrek Thorin och Alicia började skjuta, inte en enda pil missade dess märke.
"Vart är Gandalf?" Frågade Kili medans han sköt och dödade en annan orc.
"Han övergav oss!" Morrade Dwalin.
Alicia kollade sig omkring med en hint av panik när hon inte hade den gamla trollkarlen i sikte.

Han var borta.
Var allt hon kunde tänka på.

Inte så bra med uppdatering men men, inte så långt heller men håller på att somna och det var på tiden jag släppte nåt, det har bara varit så mycket på sistone. Love u all! Rösta för förhoppningsvist mer ;)