Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 3

~Troys POV~

På vägen hem tänkte jag bara på Melissa. En underbar tjej som har allt en killes drömtjej har. Håret, läpparna, kroppen och ögonen.

Att hon log när jag skrev ett hjärta på smset....det var en skön känsla. I mina fina dagdrömmar kände hur min mobil vibrerade igen. Hoppas det är Melissa!

Jag parkerade moppen på uppfarten till min storebrors hus. Mina fötter ledde mig till dörren och jag försökte hitta den rätta nyckeln för att låsa upp dörren.

Mitt glada leende försvann när jag såg att dörren var uppbruten. "Va fan?" Mumlade jag för mig själv och gick in. Blicken fastnade direkt på den medvetslösa kroppen på marken. Theo?

Med en stor klump i magen sprang jag fram till min 'döda' bror. Om han öns var död? "THEO? SVARA FÖR I HELVETE!" Skrek jag och klappade honom på kinden för att se att han bara var avtuppad.

"HJÄÄÄLP!" Skrek en kvinnlig röst från köket. Det hörde man att det var mamma. Jag stannade i dörröppningen då jag såg en man i svarta kläder med en kniv står mot mamma.

Jag smög upp bakom honom och knäade honom bakifrån i ryggen. För säkerhets skull ryckte jag ut kniven ur hans hand och märkte att den var blodig.

Mannen på marken försökte resa sig upp, men innan han ens satt i handen i marken var jag framme och sparkade till honom så han inte skulle komma någon stans.

"Har han skadat dig?" Utbrast jag i panik. "Nej! Men jag vet inte hur det gick för Theo. Vi kanske ska kolla till honom?'' Sa hon snabbt och jag bara nickade i rent chocktillstånd.

Ute i vardagsrummet ligger Theo och sippar efter luft. Phu...han lever. "Theo? Hur mår du?" Viskade jag samtidigt som jag inspekterade honom med ögonen. "J-jag vet inte. Jag känner inte mina ben..." Försökte han säga. Men st lät mer som "jaägvaertiiintjee...".

Mina ögon gled ner till hans ben och då såg jag. Han hade blivit knivhuggen i höger smalben. Blodet rann och ville inte sluta.

"Vi MÅSTE ta dig till sjukhuset Theo!" Ropade mamma från köket. Hon hade gått dit för att se till att polisen kommer. "Va? Ha-har det blivit värre?" Viskade han och hans blick gick runt i hela rummet. Sedan stannade hans blick också på benen. "ÅH HERRE GUD!" Utbrast han.

~Melissas POV~

Klockan var 23.30. Jag satt uppe på mitt rum och tryckte i mig glass och tittade på The Notebook. Varför vet jag inte. Jag drog upp mobilen från fickan och messade Troy. 'Hej<3 ska vi göra nåt imorrn?(:' skrev jag i en hackig tackt eftersom jag försökte se på filmen samtidigt. Efter en kvart svarade han. 'Vi får se. Är med brorsan på sjukhuset. Ringer sen<3' Sjukhuset? Oj, vad kan ha hänt?

Min oro växte och jag drog om mig i täcket. Filmen slutade och jag stängde av datorn, men jag kunde inte sluta tänka på det han skrev. Min mobil började vibrera och jag slängde mig över den för att svara.

"Hej? Jag ville bara...ja, kan vi träffas?" Sa Troy i en otroligt ledsen ton. "Visst...när?" Jag försökte låta så mjuk på tonen som möjligt för man hörde att Troy tyckte något var jobbigt. "Nu! Jag står på baksidan kan du komma?" Viskade han. Jag drog på mig en tunn klänning eftersom jag hade på mig pyjamas. Mina fötter smög fram till fönstret och drog upp det för att sedan klättra ut. Trädet som var utanför mitt fönster var stort och jag använde den för att 'rymma' när jag skulle fester och sånt.

När jag landade i gräset reste jag mig upp såg jag Troy. Jag sprang fram till honom och gav honom en stor kram. "Hur mår han?'' viskade jag i hans öra. Han besvarade kramen och jag hörde snyftningar. Jag avbröt kramen och tittade in i hans safir blåa ögon. "Vad har hänt?'' viskade jag igen.

................................................................