Han som förändra mitt liv/M&M

3.

Marcus böjer sig fram, och jag kan känna spänningen i luften. Tänker han kyssa mig redan? Inte mig emot. Men då då hör jag en röst, och någon klämmer sig in mellan Marcus och mig.
"Tjena brorsan!" Martinus har slagit sig ner mellan oss, och Marcus blev så förvånad att han ramla av bänken. Nu sitter han på marken, suckar och borstar av gräs från sina armar.
"Vafan Tinus!" utbrister han.
"Va då då brorsa? Har du...har du?" han stirrar på Marcus som om han väntar sig ett svar på han ofullständiga fråga.
"Vad?" frågar Marcus irriterat. Martinus skakar på huvudet.
"Glöm det brorsan!" sluddrar han och vänder sig mot mig. "Du, prinsessan! Raggar du med min brorsa eller?" hans andedräkt stinker sprit, i motsats till Kevins och Marcus andedräkter. Hans ögon är en aning rödsprängda, och det kändes okej när Kevin kalla mig prinsessan, men när Martinus kallar mig det känns det som om han förolämpar mig.
"Kalla mig inte det!" fräser jag.
"Kom igen!" han lägger armen om mig, och lutar sig närmre. "Jag är bättre än min brorsa. Snyggare, bättre, coolare. Du vet det gumman. Kyss mig nu!" jag ryggar undan, och flyger upp från bänken.
"Vad tror du att du gör!?" skriker jag. Min blick flyger över skolgården. Elli och Kevin står borta vid några buskar, och Elli verkar spy. Tess, Cassandra och Tilda står och pratar vid muren, och Marcus som nyss var här, har klättrat upp på muren igen, och hänger ner över den och ropar till tjejerna.
"Kom igen, du tänkte kyssa min bror, varför inte mig?" säger Martinus, och hans blick blir plötsligt hård. Beslutsam. Han tar några steg mot mig, och när jag försöker backa griper han tag om mina armar.
"Rör dig inte!" väser han, och trycker läpparna mot mina. Han smakar fruktansvärt, som sprit och nåt annat obehagligt, och han försöker tvinga upp mina läppar. Jag sliter mig loss, höjer handen och slår till honom så hårt jag kan rätt i ansiktet.
"Aj, jävlar! Va är de för fel på dig!" skriker han och håller sig för kinden. Jag vänder mig om och springer. Tårarna bränner under ögonlocken. Fy fan! Hur kunde han! Jag ville inte att min första kyss skulle vara med nån full jävel som avbröt min nästan första kyss, och särskilt inte med någon som jag inte ens gillar. Särskilt inte med Martinus. Inte efter att han har legat med typ varenda jävel i hela skolan. Han är en riktig fuck boy.
Jag rusar iväg till toaletterna på baksidan av skolan, som jag vet alltid är öppna, och kastar mig in. Sen låser jag dörren och börjar gråta. Jag snyftar och tårarna rinner, men jag kan inte hindra dom. Dumma tårar! När det känns som jag har gråtit i en evighet, reser jag mig upp och stirrar på min egen spegelbild i den spruckna, smutsiga och sönder klottrade spegeln. Mitt ansikte är rött, och svarta strimmor slingrar sig ner för mina kinder.

Jag sköljer ansiktet med kallt vatten tills rodnaden och svullnaden under mina ögon har försvunnit, och sen tvättar jag bort mascaran så gott jag kan. Ur väskan tar jag sen fram mitt nöd-kit, äter lite choklad och sminkar mig lite. Sen kolla jag klockan. Shit! Vi börjar om fem minuter, och första lektionen är Engelska med Josefin. Hon är snäll mot sina favoriter, men stenhård mot resten. Jag är inte en favorit.

Hastigt packar jag ner allt, fixar till mitt hår, och går ut på skolagården.
Solen lyser, och fåglarna kvittrar. Motsatsen till mitt humör alltså. Ingen befinner sig på skolgårdens baksida så här precis innan lektionen, så ingen ser när jag skyndar över skolgården, till framsidan där alla skåp är, utomhus.
Det ser lite märkligt ut, men det är roligt att ha skåpen ute, iallafall på sommarn. På vintern fryser man ihjäl, och alla böcker blir blöta, men nu är det Maj, och det finns inte en snöflinga i sikte. Jag går fram till mitt skåp, låser upp med min kod, och sätter in väskan. Sen tar jag ut engelska böckerna och datorn, och låser igen.

Dagen flyger förbi, och hela tiden är jag väldigt förvirrad. Ibland ser jag Marcus, Martinus eller Kevin stirra på mig, utan att jag förstår varför. Är dom tvungna att stirra sådär? Vid lunch kommer Marcus fram.
"Vad hände? Jag menar efter att jag klättra upp på muren alltså?" han ser bekymrad ut, och jag blir överlycklig. Han är orolig, för min skull!
"Eh, alltså, Martinus försökte kyssa mig. Och, eh han lyckades." Marcus ser så sårad ut, och jag vill slå armarna om honom och försöka trösta honom, trots att det nog inte skulle hjälpa. Eller kanske det skulle.
"Jaha. Om jag visste att du gillade honom skulle jag ha.." han avbryter sig. Verkar fundera. Vad skulle han ha gjort?
"Ja?" undrar jag. Men innan han hinner svara, eller jag hinner förklara att jag inte alls gillar Martinus, kommer Kevin fram.
"Prinsessan, vafan hände? Du ba sprang? " jag skakar på huvudet.
"Martinus kysste mig. Asså, jag kysste inte honom eller nåt, och ja sa till honom att jag inte ville, men han kysste mig ändå." jag slår ner blicken, lite generad utan att riktigt veta varför.
"Vilken idiot! Han behandlar fan tjejer som om dom vore leksaker, ser han en ny vill han ha den såååå himla gärna, men när han tröttnar kastar han bort dom!" suckar Marcus.
"Ja, du har en riktigt fuck boy till bror, Mac!" säger Kevin med ett beklagande leende. "Men, asså, jag måste gå. Min lektion börjar typ nu, Hasse hatar när man är sen. Bye!" ropar han och springer iväg. Jag stirrar efter honom. Nu är det bara jag och Marcus kvar. Eller, typ tvåhundra andra barn också, men dom kan vi strunta i. Marcus ser in i mina blå ögon med sina bruna.
"Så du gillar inte min bror?" undrar Marcus och ser nervös ut. Jag har aldrig sett honom nervös tidigare. När började han gilla mig? Men egentligen vet jag inte riktigt när jag börja gilla honom.
"Nej! Men det gör däremot Cassandra!Jag borde verkligen varna henne!" Marcus skrattar lite.
"Det borde du. Men..." han avbryter sig, och tittar ner. Biter sig i läppen. "Kan jag...kan jag bjuda ut dig på dejt?"

Ännu ett kapitel klart! Och ja jag vet att typ ingen läser den här boken, men det är helt Ok! Men nu ska jag inte skriva mer på ett tag (skoja, för jag har inget liv). Men har redan börjat på en nytt kapitel, så det kommer ut om inte allt för länge. Men för just nu, Byeeeeee!