The summer everything changed(the fooo fanfic)|COMPLETED

Kapitel 9

Jag går in i mitt hus och lägger mig på min säng.

'Kommer Oscar någonsin gilla mig, mer än en vän?' tänker jag.

~Oscars perspektiv~

Vi släpper av tjejerna en bit ifrån studion och åker sen dit. Ungefär halvvägs kommer jag på mig med att tänka på Anna, hur hennes armar kramade om min mage, ärren på hennes mage, hennes ögon... men nej, jag får inte bli kär, det skulle bara ta slut, jag skulle krossa hennes hjärta...

Vi är framme vid studion och väntar på Omar vid bakdörren och han kommer fem minuter efter oss.

"Ska vi gå in då?"Frågar Omar.

"Visst."Säger Ogge. Alla är lite nervösa, för när Daff ringde så lät han inte glad. Men inte arg heller, snarare... neutral...

Vi går in i studion och där står Daff. Hans ansikte ser helt neutralt ut, och det ger mig kalla kårar.

"Vi måste prata killar."Säger han med samma neutrala röst som när han ringde. Jag sväljer och alla vi tittar lite nervöst på honom. Det är så många tankar som flyger runt i mitt huvud.

'Vad har hänt? Har han blivit sjuk? Ska bandet splittras? Nej, bandet får inte splittras, nej nej nej, bara inte det...

"Vad är det?"Frågar Felix. Han låter vättskrämd.

"Asså killar, jag ska sluta jobba här... och om vi har tur så kan jag hitta en ny manager åt er... om vi har tur..."Säger Daff. Mina ben viker sig under mig och jag landar lyckligtvis i en normal ställning, samma sak med Felix. Jag drar upp mina ben och sätter mitt huvud mot mina knän och börjar gråta tyst.

"Nej nej nej nej nej nej nej..."Mumlar jag för mig själv. Jag sitter så i säkert tio minuter. Sen tar jag upp huvudet och ser att även Ogge har satt sig som mig och Felix och Omar går runt och slår i väggarna, konstigt att jag inte hörde honom. Daff står bara exakt som han stod innan han sa det, jag vågar inte ens tänka på det. Jag orkar inte. Jag reser mig sakta upp och går och lägger en hand på Omars rygg, han vänder sig om och jag ser att hans ögon är lika rödgråtna som mina förmodligen är. Jag nickar mot Ogge och Felix och han nickar. Jag går och drar upp Ogge och Omar drar upp Felix. Vi går ut, utan att säga hejdå till Daff. Och när vi kommit ut sparkar Omar till en soptunna och skriker. Jag ringer Anna.

"Hej Anna..."Säger jag. Jag hör hur hemsk min röst låter och sväljer en gång för att det ska bli bättre, men det blir det förmodligen inte.

"Oscar, vad har hänt?!"Säger hon oroligt.

"Har du glass hemma? Kan jag och killarna isåfall komma dit?"Frågar jag. Glass är precis vad vi behöver, det kommer inte att bli mycket bättre, men det kommer att bli uthärdligt, glass gör allt uthärdligt.

"Ja såklart! När kommer ni?"Säger hon.

"Vi är där om femton. Ring dom andra och säg åt dom att också komma."Säger jag.

"Okej."Säger hon och lägger på.

Vi åker dit och går in utan att knacka.

"Anna?"Ropar Omar.

"Här inne! Men ni kan sätta er i vardagsrummet!"Ropar Anna tillbaka, det låter som om hon har sprungit. Vi tar av oss våra ytterkläder och går och sätter oss i en hörnsoffa i vardagsrummet, jag sätter mig längst in i hörnet. Anna kommer in med en bricka med åtta skålar, fyra chokladkakor, en påse och sex koppar på. Hon ser verkligen ut att ha sprungit, eller cyklat. Hennes hår är oplattat och statiskt, men inte på samma fågelbonivå som när hon var sjuk, och hennes smink ser ganska hastigt gjort ut och det är lite utsmetat vid höger öga. Hennes ögon är oroliga, oroliga och vackert blå, oroliga och vackra... Nej, jag får inte bli kär i henne...

Hon ställer ner brickan på soffbordet och ger oss en varsin skål som innehåller glass, och hon ger alla utom Ogge en chokladkaka, han får påsen, som jag nu ser innehåller minidöskallar och ställer en kopp framför alla, innehållande te. Sen tar hon en egen skål, kopp och den sista chokladkakan och sätter sig brevid mig, eller ja, på andra sidan hörnet.

"Jag visste inte vad ni ville ha men jag antar att du ville ha minidöskallar Ogge..."Säger hon och ler lite mot oss. Dörren öppnas och stängs och Mira gormar medan hon tar av sig sina Dr. Martens kängor:

"Anna ringde mig, och sa att jag skulle köpa glass och sen komma hit så fort jag kunde. Oscar hade tydligen ringt henne och hon..."Hon avbryter sitt gormande när hon kommer in i vardagsrummet och ser oss.

"Herregud, vad har hänt..."Säger hon med svag röst. Hon springer fram till Omar och kramar om honom.

"Det är väl glass i påsen, jag kan ta den och lägga den i frysen."Säger Anna. Mira tar bort en av sina armar från Omar och räcker påsen till Anna, som tar den och går iväg. Mira sätter sig ner mellan Omar och Felix, så jag tvingas flytta mig till den andra delen av soffan. Anna kommer in igen och sätter sig brevid mig och kollar på mig.

"Ehm, du har lite smink där..."Säger jag och pekar på det utsmetade sminket vid hennes öga.

"Fuck..."Säger hon.

"Jag kan ta bort det."Säger jag och utan att vänta på svar torkar bort det. Hon ler mot mig, och i den stunden smälter jag, och förklarar mig förälskad i henne. Eller har jag varit det hela tiden?

~Julias perspektiv~

Jag och Wilma möttes på väg hem till Anna,- hon hade ringt båda och hon lät väldigt orolig- och nu springer vi in genom dörren.

"Hallå!"Ropar jag och tar av mig skorna.

"Här borta!"Ropar Anna tillbaka så jag och Wilma följer rösten in i hennes vardagsrum.

Den första anblicken av killarna får mig att vela springa iväg, deras ögon är röda och dom sitter helt ihopsjunkna.

Oscars blick är konstig, helt förstörd, men han ser ut att ha kommit på något undetbart på samma gång.

Omar ser rasande ut, hans ögon brinner av ilska och hade han varit ensam hade han förmodligen gått runt och slagit sönder saker.

Både Ogge och Felix ser helt döda ut, eller mer som om dom tappat livslusten... Det är lite skrämmande att se Felix vackra ansikte så...förstört. Ja jag är kär i honom, det har jag varit enda sen några veckor efter att jag träffat honom första gången...

När Ogge ser Wilma lyser han liksom upp lite, han blir inte glad eller så, men han verkar få tillbaka ganska mycket livslust. Hon går fram och sätter sig i hans knä och kysser honom, dom är så söta tillsammans, som två perfekta pusselbitar. Folk säger att ett förhållande inte kan vara perfekt, men hade det inte varit för alla avundsjuka foooers (,dom flesta är ju supersnälla, men vissa är bara creepy, Wilma fick ett ägg kastat på sig en gång när hon och Ogge var på stan), hade deras förhållande varit perfekt.

Jag går och sätter mig brevid Anna i soffan och kollar på killarna.

"Vad har hänt?"Frågar jag.

"Daff ska sluta..."Säger Oscar tyst.

"Men ni får väl en ny manager...?"Säger Wilma förskräckt.

"Om vi har tur..."Svarar Oscar och en ensam tår rinner nerför hans kind.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
TACK SÅ SJUKT MYCKET FÖR 100+ READS! IT MEANS A LOT TO ME♥