Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 5

~Sebastians POV~

Det var jobbigt att se Melissa så förkrossad, även fast vi typ aldrig snackar. Det kändes fel liksom. Jag försökte snacka ned henne om vad som hände men det är för mycket musik så jag drog med henne ut på terrassen.

''Melissa...snälla. Berätta!'' utbrast jag då jag omfamnade henne i en kram. Hennes tårar föll ner på min skjorta, men jag var för upptagen med att lyssna för att bry mig.

''Kolla...'' Snyftade hon fram och fortsatte berätta om det Troy sa till henne. Jag blev riktigt förbannad på Troy för man kan inte säga till en tjej att de är ihop och en dag efter berättar han att det går för fort. Idiotiskt...

~Troys POV~

Precis när jag skulle gå till moppen för att åka hem, såg jag Sebastian och Melissa kramas. Nu börjar jag förstå att jag har fått konkurrens.

Jag menade inte att såra Melissa och det lät konstigare när jag sa det än jag trodde. NU blev allt fel!

Jag kände ilska och sorg i mig och jag började nästan gråta då jag tänkte på hur hon reagerade efter det jag sa. Jag skulle bara hållit det inne och inte sagt det.

Men jag visste ju faktiskt att Sebastian gillade Melissa mer än vän, och nu har jag gett honom en chans. En idiotisk chans för honom att flirta med henne.

~Melissas POV~

Jag hade lugnat ner mig och tänkte på hur jag reagerade. Antagligen överreagerade jag och var stressad, eftersom det känd konstigt att Troy är så seriös ibland.

Jag hoppas han inte kommer totalt ignorera mig på måndag i skolan.

Jag släppte taget om Sebastian och såg hur han började le. Visst, han var väll fin...men inte lika fin som Troy.

''Han har rätt! Du är verkligen vacker.'' viskade Sebastian samtidigt som han drog med baksidan med sin hand på min kind. Det ända jag kunde göra var att bli generad och titta bort mot parkeringen.

Jag kände hur Sebastian lyfte upp min haka och drog in mig i en kyss. Den var verkligen oförberedd så jag puttade undan honom. ''Vafan gör du?'' utbrast jag då jag torkade min mun av hans kladdiga saliv.

Jag hoppade av räcket och rusade bort till Troy som satte sig på moppen. Jag sprang så fort jag kunde fram till honom och hoppade på Troy med en kyss. Han blev antagligen väldigt förvånad eftersom jag blev så ledsen förut.

Han besvarade kyssen och drog armarna om mig. Jag avbröt den och tittade rakt in i hans ögon. ''Troy...lämna mig aldrig...Snälla?''

*

Troy tog tag i min hand och ledde mig fram till något jag inte kunde tyda eftersom han hade knutigt min sjal över ögonen. ''Haha...vad är det?'' utbrast jag.

Jag höll upp händerna över huvet och gav upp så Troy började skratta och knöt upp sjalen. Mina ögon bländades av det skarpa ljuset och jag hörde fåglar sjunga överallt. ''Åhh...Troy!'' viskade jag för mig själv då jag såg en stor röd filt i mitten av en park.

Jag landade på filten och drog med mig Troy så han föll över mig. Troy pussade mig lätt på läpparna innan han satte sig upp igen. Det här skulle bli den bästa lördagen någonsin.

Vi satt i säkert tre timmar och åt choklad doppade jordgubbar med grädde. Efter ett tag såg vi någon komma närmre oss, men vem?

~Troys POV~

Man såg att det var en kille. Oj. Det var Sebastian med knytnävarna spända ner på sidorna . ''Tjena citronen. Vad gör du då?'' sa jag lite på skoj, men jag tror inte att han fattade det.

''Eye! Snacka inte så. Behöver snacka.'' röt han och jag kände paniken rusa genom mig. Jag lät blicken flyga över till Melissa och hon såg livrädd ut.

''Sure...vad är det?'' sa jag lite tystare denna gång. Sebastian pekade på trädet och log ett badboy leende. Jag reste mig upp och vände mig om till Melissa. Ett försiktigt leende spridde sig på mitt ansikte men hon såg fortfarande livrädd ut. ''Snälla var försiktig...'' kved hon.

Borta vid trädet vände sig Sebastian om mot mig och nu var han helt röd i ansiktet. ''Du...asså. Jag vill inte att D-du och Melissa ska träffas längre...'' viskade han samtidigt som han drog händerna genom det trassliga håret.

Vänta...vad sa han? ''O varför inte?'' utbrast jag och samlade mig. Sebastian ryckte på axlarna och det såg ut som att det var han som hade panik nu.

''För...att ni inte passar...'' var det ända han hann säga innan jag var framme och slog till honom.

~Melissas POV~

Jag la mig på filten och knöt händerna bakom huvet. Haha ett moln liknar en kanin, Mario och en liknar till och med Troy. Apropå det, hur går det för killarna?

Jag satte mig upp och kollade mot dom. Min hand flög framför munnen och den andra försökte hjälpa mig att häva mig upp. Jag sprang mot de brottandes tjurarna som tog allas uppmärksamhet.

''SLUTA!!!'' ropade jag samtidigt som jag hoppade upp på Troys rygg för att försöka få bort dom från varandra. Men han är för stark.

Jag hoppade av och ställde mig emellan dom och de lutade på direkten. ''Vad gör ni?'' utbrast jag. ''Melissa...''viskade Sebastian samtidigt som han tog min hand.

Jag drog loss handen och 'bitchklappade' honom. ''Håll käften Sebastian! Kom...'' sa jag och drog med mig Troy tillbaks.