Jag vaknade helt omedveten om vilken tid på dygnet det va.
Han kollade på mig som om han beundrade mig från topp till tå.
-Le, sa han.
Jag lyfte lätt på mina mungipor samtidigt som tåren rann sakta ner för min vänsterkind och slutstation var min mun. Jag kände igen den salta smaken av tårar som spreds sig i min mun.
Jag blinkade tungt och vågade inte sluta le förens han tillät mig.
Han rullade en stripa av mitt mörka flottiga hår i hans kalla handflata.
Jag satt där, bara satt.
-Du är min, sa han.
-Nej, ingen äger mig.
Varje gång jag tjafsade emot visste jag att han skulle ge igen. Men mitt tvång att stå upp för mig själv som kvinna var värt varenda slag och sugmärke.
YOU ARE READING
Ömma jag
Short StoryElsa har varit försvunnen i 4 år, 7 månader och ca 14 dagar. Dygnen passerar men hon vet inte när, hon vet bara att. Ingen har några aningar vart hon befinner sig, bara han vet. Ingen dag är den andra lik, han hittar alltid nya sätt att förminska...
