Kär i min halvbror 2

Kapitel 16

Gabriellas perspektiv.
Jag sprang in till sjukhuset. Jag åkte hissen upp till den våningen Cameron befann sig. Mitt hjärta bultade snabbt, jag försökte hålla tårarna inne.
När jag väl var uppe såg jag en doktor, jag gick fram till doktorn och frågade vilket rum Cameron var i.
-Rum 2. Sa doktorn med ett leende.
-Tack. Sa jag med ett litet leende.
Jag gick mot rum 2. Röster hördes där inifrån. Jag gick in i rummet. Camerons pappa satt bredvid honom och pratade. Joel var också där. Och en annan kvinna jag inte kände igen.
Cameron låg i sängen med massa slangar runt sig. Hans hår var alldeles rufsigt, hans hudfärg var blekare än vanligt. Det såret jag såg att han hade i ansiktet i skolan förut var täckt med ett plåster.
-Hej Gabriella. Sa John.
-Hej. Sa jag.
-Ta min plats, jag kan stå. Sa kvinnan jag inte kände igen. Hon satt bredvid Cameron. Jag tog hennes plats. Cameron verkade sova just nu.
Doktorn kom in i rummet.
-Sover han forfarande? Frågade doktorn.
-Ja, det gör han. Sa John.
-Då kommer jag tillbaka när han har vaknat. Sa doktorn och gick.
Jag kände hur tårarna började rinna ner på min kind. Tårarna droppade ner i knät på mig sedan.
-Jag tror det är dags för oss att gå. Sa John till kvinnan. Hon nickade. Båda två gick ut från rummet.
-Gabriella, jag måste också sticka, har ett möte med Olle. Sa Joel och log.
-Jaha, okej, vi hörs. Sa jag.
-Det gör vi.
Joel försvann ut ur rummet och nu var jag ensam med Cameron.
Jag kunde inte sluta kolla på honom. Hans stängda ögon, hans öppna mun. Jag kollade nedåt mot hans ben. Det var massa bandage. Allt möjligt fanns där.
-Hej hjärtat. Sa Cameron tröttsamt.
-Hej. Sa jag med ett leende.
-Vart är de andra?
-De gick. Sa jag.
Cameron nickade.
-När får du komma hem? Frågade jag.
-När såret har läkt ordentligt. Svarade Cameron ledsamt.
-Det tar bara några dagar sa doktorn till mig. Fortsatte Cameron.
-Men det är iallafall inte länge. Sa jag.
-Precis. Sa Cameron.
Han tog fram en kontroll till sängen, och tryckte på en knapp så han hissades uppåt, han satt upp. Cameron gjorde en plats i sängen, jag satte mig ned på platsen. Vi sa ingenting till varandra utan bara kollade på varandra. Ett litet leende spred sig i hans ansikte. Leendet smittades över till mig. Jag bara kramade om honom (bilden). Jag hade saknat hans doft. Hans kramar och kyssar. Vi höll om varann länge. Mina tårar kom tillbaka. Camerons axel blev blöt.
-Det kommer gå bra, lita på mig. Sa Cameron lugnt.
-Mm. Snyftade jag.
Han strök sin hand över mitt bakhuvud. Jag drog mig försiktigt ur kramen. Cameron gav mig en kyss som jag besvarade.

Jag satt inne hos Cameron i flera timmar, jag hade verkligen inte tanken på att dra mig hemåt.
-Ska du stanna hos mig inatt? Frågade Cameron.
-Ja. Svarade jag.
-Då får jag fixa sängen, res dig upp. Sa Cameron och gick även ur sängen.
Han hissade ner sängen litegrann. Han la sig i sängen och jag la mig bredvid honom.
Vi somnade direkt.

En vecka senare.
Camerons perspektiv.
Jag tog nycklarna till min moped.
-Var försiktig nu Cameron. Sa min fostermamma.
-Jadå. Svarade jag och gick ut till garaget.
Jag drog upp garageporten. Inne i garaget stod Mattias. Min bror i denna fosterfamiljen.
-Ska du till skolan? Frågade Mattias.
-Ja, ska du? Frågade jag och satte nycklarna i mopeden.
-Jag har ingen skjuts, jag missade bussen. Sa Mattias och satte sig ner på ett bildäck som låg på golvet.
-Ska du ha skjuts eller? Frågade jag och drog på mig hjälmen.
-Absolut! Sa Mattias och drog på sin hjälm.
Jag och Mattias är lika gamla. Mattias är den nyaste familjemedlemmen i familjen.
-Jag ska bara rulla ut den från garaget, så åker vi sen. Sa jag.
Mattias nickade.
-Kan du verkligen köra pga det som hände med ditt ben? Sa Mattias och stängde garageporten efter oss.
-Allt går. Sa jag och satte mig på mopeden.
-Men Cameron du borde vara försiktigt för fan. Flinade Mattias.
-Vafan det är ingen som har sagt att jag inte får köra moped. Sa jag och flinade. Mattias slog till mig på armen och satte sig bakom mig.
Jag startade mopeden och vi körde iväg.
-Där är din brud! Skrek Mattias.
Jag svängde in mot Gabriella. Jag stannade mopeden vid henne. Jag stängde av mopeden.
-Hej Cameron. Sa Gabriella.
-Hej älskling. Sa jag och drog av hjälmen.
Jag gav henne en kyss.
-Påväg till skolan? Frågade jag.
Gabriella nickade.
-Vi hörs i skolan. Sa jag och drog på hjälmen igen. Jag startade mopeden igen och körde iväg.
Jag parkerade på skolans parkering. Jag stängde av mopeden och låste den.
Jag tog hjälmen under armen och gick mot skolan. Mattias gick bredvid mig. Det var hans första dag i skolan.
Vi gick in i skolan och upp till våra skåp. Folk glodde på Mattias.
-Tjena Cameron. Sa Joel.
-Tjenare. Sa jag och låste in hjälmen i skåpet.
-Med dig brorsan idag också. Flinade Joel.
-Absolut. Flinade jag.
Lektionen började och vi gick in till lektionen.
-Som ni säkert vet är det skolavslutning nästa vecka. Sa läraren. Fan va gott med sommarlov.
-Vi ska ha avslutningsmatch nästa vecka också, så ni som spelar i skollaget ska såklart vara med och spela. Fortsatte han.
Jag fattade inte ens varför Mattias blev tvungen att vara med i denna klassen när det ändå bara var en vecka kvar.
-Vi har en ny elev, Mattias!
-Han ska få berätta lite om sig själv och han kommer gå i eran klass till hösten. Sa läraren.
-Jag heter Mattias och är Camerons låtsas bror, vi bor i samma fosterfamilj. Jag är uppvuxen i Gävle med mina föräldrar som är alkoholister. Jag har alltid haft det svårt pga det. Jag har bytt fosterfamilj minst 5 gånger. All gångerna har det slutat med att jag har fått så kallade "utbrott". Sa Mattias.
-Du verkar ha ett väldigt jobbigt liv. Sa läraren.
-Ja det kan man säga. Sa Mattias och suckade.
-Du kan sätta dig ner igen.
Mattias satte sig bredvid mig och la sitt huvud i sina händer. Han suckade flera gånger. Det slutade med att en tjej i klassen gick fram till honom.
-Hur är det Mattias? Frågade hon och satte sig bredvid oss.
-Bra.. sa Mattias.
-Det märks att det inte är bra. Sa hon och strök som hand i hans hår.
-Men det är bra. Suckade Mattias.
-Ey Isabell låt han vara för fan. Sa jag.
-Jag försöker hjälpa! Sa hon till mig.
-Men du set väl att han inte har lust att snacka? Sa jag allvarligt.
-Men jag vet att det är bäst att han pratar ut med någon! Skrek hon en aning.
-Ja? Men det betyder inte att du måste va den personen han ska prata ut med? Ser du ut som en jävla kurator eller? Sa jag.
-Nej! Men jag är en tjej man kan snacka med om allt med! Sa isabell.
-Jomen visst, så du kan gå runt och säga det till alla sedan eller? Sa Joel.
-Käften Joel! Sa isabell.
-Stick härifrån. Sa Joel.
-Vi vill inte se dig här..
Isabell gick iväg.
-Boys, det är lugnt. Hon kunde få snackat med mig. Sa Mattias.
-Hör här nu, den tjejen snackar du fan inte med, okej?! Sa Joel.
-Okejokej. Sa Mattias och rynkade pannan.
-
Jag gick ut till skolgården. Jag tog ut en cigarett och en tändare. Jag satte cigaretten mellan mina läppar och tände cigaretten.  Jag andades in röken.
-Inte visste jag att du rökte. Sa Mattias.
-Jag gör det ibland. Sa jag.
-Jag röker hela tiden. Sa Mattias och tog cigaretten från min mun och stoppade in den i hans mun. Eh what?
Jag kollade konstigt på honom.
-Vadå? Har du bacillskräck? Frågade Mattias.
-Nej, men det där var lite konstigt. Sa jag.
Jag tände en ny cigarett.
-Jaha, förlåt då. Sa Mattias.
-Lugnt..
-Skolkar du ofta? Frågade han.
-Nja, jag skolkar inte, jag går från lektionen när jag känner för det bara. Svarade jag.
-Det är nice. Sa Mattias.
-Mm.
-Har du och din brud haft det mysigt? Frågade Mattias.
-Absolut. Svarade jag.
-Grymt.
Efter skolan.
-Gabriella! Ropade jag.
-Ja? Svarade hon och gick mot mig.
-Vill du med hem? Frågade jag.
-Ja gärna. Sa hon.
-Ta Mattias hjälm. Sa jag.
-Okej. Svarade hon.
Gabriella tog upp Mattias hjälm och satte den på hennes huvud. Jag satte på mig min hjälm. Jag kickade igång mopeden och satte mig på den. Gabriella satte sig bakom mig. Hon höll sig fast runt min mage. Vi körde iväg hemåt.
Jag parkerade mopeden i garaget och stängde av den. Vi båda hoppade av och la hjälmarna på en hylla som fanns i garaget. Vi gick ut från garaget och gick in i huset.
Mamma var hemma.
•Med mamma menar jag fostermamman, om ni inte hänger med <33•
Vi tog av oss ytterkläderna och gick tillsammans in till köket. Där stod mamma och lagade mat.
-Åh hej Gabriella! Sa mamma.
-Hej. Svarade Gabriella med ett litet leende.
Vi gick upp till mitt rum.
-Du har gjort om. Sa Gabriella och kollade runt i rummet.
-Ja. Sa jag och knuffade ner henne i sängen.
-Hallå, vad gör du?! Sa hon surt.
-Vad ser det ut som? Flinade jag och la mig ovanpå henne. Jag kysste henne länge och hon besvarade kyssen.
Kan bli lite dirty nu så ni som inte vill läsa det kan hoppa över <3.
Jag satte mina händer under hennes tröja. Jag smekte hennes mage och upp mot hennes bröst. Några små stön kom ut från hennes mun. Jag flinade. Jag drog av henne tröjan samt knäppte upp hennes bh. Jag smekte hennes nakna bröst. Jag slickade på bröstvårtorna som fick henne att stöna till.
Gabriella drog av min tröja.
Jag kysste hennes nakna överkropp lite överallt. Jag kysste ner mot hennes byxkant. Jag knäppte upp hennes jeans och drog av byxorna. Jag drog sakta av hennes trosor också. Jag börja sakta slicka henne. Hon stönade högt.
Efter en stund klättrade jag upp och kysste henne. Hon drog mig åt sidan och gick nedåt på mig. Hon sög av mig.
-Vill du? Sa jag och andades snabbt.
-Ja. Sa hon och jag tog fram skydd.
Jag trädde på kondomen medan hon låg och väntade på mig.
Jag la mig ovanpå henne. Jag trängde mig in i henne.
-Jasså vad gör ni då? Frågade Mattias som stod i dörrkarmen.
-Men för fan, gå ut. Sa jag och la mig bredvid Gabriella.
-hade ni sex? Frågade han och flinade.
-Skit i det du. Suckade jag.
-kan man få joina? Skrattade Mattias.
-Dröm vidare. Sa jag.
-Jag går väl ut härifrån då. Sa Mattias och skrattade.
-Aa dra. Sa jag.
Mattias stängde dörren efter sig och jag kollade på Gabriella.
-Pinsamt? Frågade hon.
-Ja. Flinade jag.
Gabriella flinade.
-Vill du fortsätta? Frågade jag. Hon nickade. Och jag trängde mig in i henne igen.
Jag kom och hon gjorde också det.
Dirty slut.
-Mat! Ropade mamma nerifrån.
Vi klädde på oss och gick ner. Vi satte oss runt bordet.
Mattias satt och sneglade på mig.
-Men Vafan är det? Sa jag surt till Mattias.
-Grabbar, skärp er.
Jag suckade.
-Mattias sluta stirra. Sa mamma.
-De hade samlag där uppe. Sa Mattias och flinade.
-Jaha och? Sa mamma.
-Jamen jag såg det. Sa Mattias.
-Är det något fel att ha samlag? Frågade mamma.
-Nej..
-Precis, så var tyst och ät istället.
Dagen flöt på och Gabriella skulle dra hem till sig.
-Vi hörs imorgon. Sa jag och kysste henne.
-Ja, det gör vi. Sa Gabriella och kysste mig.
Hon gick ut och stängde dörren efter sig.
Gabriellas perspektiv.
Jag låste upp ytterdörren och gick in.
Jag hörde röster från mammas rum. Jag klädde av mig ytterkläderna och smög in till mammas rum utan att hon märkte det.
John? Varför är han här? Vad håller hon på med?
-Hej mamma! Sa jag.
-Åh hej gumman... sa mamma stelt.
-Kan jag få prata med dig?
-Jaja absolut.
Vi gick ut från rummet.
-Vad gör han här? Frågade jag.
-Det är komplicerat gumman.
-Dejtar du honom igen, flyttar jag okej? Sa jag.
-Nej, det kan du inte göra.
-Jo det kan jag, så du menar att ni dejtar.
-Ja och nej. Gumman jag älskar John. Jag kan inte motstå. Sa mamma.
-Du kommer snart märka vilket misstag du har gjort, jag sover hos Cameron framöver, tills du har insett vad du håller på med. Sa jag och la ner kläder i en väska. Jag sprang ut från huset. Och sprang hem till Cameron igen.
Jag knackade på dörren.
-Hej Gabriella. Sa Cameron mamma.
-Kan jag få komma in? Frågade jag.
-Ja.
-Cameron, du har besök.
-nu? Frågade han.
-Ja.
Cameron kom ut i hallen och hans mamma gick iväg.
-Vad är det nu? Frågade han.
-Mamma dejtar din pappa igen, jag vägrar vara i närheten. Sa jag och mina ögon vattnades.
-Skojar du?
-Nej. Sa jag och drog bort tårar.
Cameron drog in mig i en kram.
-Stanna här. Sa han och pussade på mitt huvud.
-Får jag det? Snyftade jag.
-Ja. Svarade han.
-Gabriella sover här i några veckor pga olika skäl. Sa Cameron till hans mamma.
-Jaha okej.
Vi gick upp till Camerons rum och båda somnade.
••••
Hihi äntligen ett kapitel
Hoppas ni gillade kapitlet osv.
Ha det bra <333
Ord: 2245