The summer everything changed(the fooo fanfic)|COMPLETED

Kapitel 10

~Annas perspektiv~

När jag får höra vad Oscar säger blir jag helt chockad. Jag förstod att det var något hemskt, något som hade med bandet att göra, men inte såhär hemskt...

Alla killarna börjar gråta igen, så jag kramar om honom.

"Fan va hemskt..."Säger Wilma. Nu har även hon börjat gråta, och jag märker att jag också har gjort det. Jag tar min glasskål och börjar äta, för chocken har övergått till outhärdlig sorg. När jag äter blir det uthärdligt, glass gör allt uthärdligt.

Jag ser att alla andra också äter och dom verkar tycka om det. Pjuh...

Vi äter en stund tills Felix bryter tystnaden:

"Det här låter nog konstigt, men jag vill prata om det..." Jag nickar och kollar på dom andra, dom nickar också.

"Emm, vad var det som hände, i detalj? Alla ni killar kan väl berätta era verisioner?!"Säger jag för att få igång samtalet.

Alla killarna berättar vad som hände och det får oss att gråta mer, att Daff bara kunde vara sådär känslolös...Vi diskuterar vad som hände och kommer fram till att om bandet skulle splittras, så är det hos mig vi samlas. Wilma skulle köpa mer glass än jag redan har hemma.

"Faan, jag vet inte om jag orkar berätta det för min familj än... Jag har ju liksom precis flyttat till Stockholm bara för att få mer tid med bandet..."Säger Omar. Dom andra killarna nickar väldigt förstående, dom känner säkert exakt likadant.

"Kan ni inte sova här då?Pappa är ändå på jobbresa och kommer inte hsem förens i övermorgon."Säger jag.

"Jaa, please!"Säger dom i kör.

"Hur ska vi sova då?Frågar Julia.

"Jag sover med Ogge!"Säger Wilma samtidigt som Ogge säger:

"Jag sover med Wilma!"

"Pax Mira!"Säger Omar och pussar henne på kinden.

"Okej, det är två madrasser. Vilka sover på sängen?"Frågar jag. Felix tar av sig sin kepa och håller upp den som en burk. Jag tar ett papper ifrån bordet och river av fyra bitar. Jag skriver Anna, Julia, Oscar och Felix på en varsin bit, viker dom och stoppar ner dom i kepsen. Felix blandar dom lite och säger:

"Okej, så dom tre första som blir uppdragna får sova i sängen, och den fjärde får sova själv."Han drar en lapp och läser.

"Anna."

Han drar en till lapp.

"Julia."

Och den tredje.

"Oscar."

"Hahaha, forever alone Felix!"Skrattar Omar.

Vi går och hämtar madrasser och lägger ut dom på mitt rum.

Resten av eftermiddagen kollar vi på film, pratar och har kuddkrig.

När klockan är halv sju börjar jag bli hungrig och min mage börjar knorra.

"Nån mer som är hungrig?"Frågar jag.

Alla killarna nickar.

"Bra, what about...PIZZA!"Säger jag.

"Yeeez thats good."Säger Ogge.

Dom andra bestämmer vilken pizzeria vi ska beställa ifrån, för jag har ju bara varit här i en vecka.

Pizzorna kommer 10 minuter senare. Jag betalar för dom och bär in dom i köket.

Dom är redan sliceade, så jag lägger upp bitarna på tallrikar och bär sedan ut dom på en bricka till vardagsrummet.

Vi äter och när vi är klara kollar vi på en till film. Och en till... Men halvvägs genom filmen somnar jag, och när jag vaknar ligger jag i min säng. Jag vänder mig om och kollar plötsligt rakt in i Oscars ögon. Innan jag hinner skrika har han tagit tag i mina kinder och kämt ihop dom. Jag försöker le mot honom, men det ser förmodligen bara hemskt ut. Han släpper min mun och ler ett (skitsnyggt) snett leende tillbaka.

"Oscar, varför ringde du mig, och inte någon av dom andra?"Frågar jag. Det är lite konstigt att jag inte tänkt på det förens nu.

"För att... för att jag... älskar dig..."Svarar han. Jag ler, för det här är vad jag har velat höra enda sen första gången jag träffade honom. När han ser att jag ler så lägger han en hand runt min midja och drar mig nära sig. Sen kysser han mig, och jag besvarar kyssen direkt. Han kysser mig mjukt och avslutar kyssen med ett leende.

Jag ler mot honom, för just nu känner jag att ett leende säger mer än en miljon

ord.

"Jag älskar dig också."Säger jag och somnar i hans armar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tack så sjukt mycket för 150+ reads!