why didn't i know this?

Dom svarta ögonen och det bekanta nummert

"Hallå vakna nu.du ska flyttas till en nytt rum" Jag satte mig upp på min säng.Det tog mig någon minut att förstå var jag va."Vad snackar du om?" man hörde att jag inte var någon morgonperson på min röst.

 "Du ska flyttas till ett rum för att göra några prover" Jag gav up och reste på mig. "ställ dig mot väggen" jag tittade på honom. "Varför det!?" "jag ska sätta på handklovar" "Och vad är det nödvändigt för?"  "bara gör det antingen eller" "vadå eller" Han sukade.Han verka vara trött på sitt jobb. Jag skulle aldrig vilja jobba på ett sånt här ställe. 

Han gick mot en telefon som satt fast i väggen."Hej skulle ni kunna hämta tröjan, aah hon lyssnar inte,okej vi ses om 1 minut då hej" "vadå för tröja jag tänker inte sätta på någon tröja!" Jag ser fler och ännu fler män komma klädd i vitt. "Nej! Hallå låt mig va!!"

Efter timmar av att försöka få på tvångströjan

Dom hade fört mig till ett rum gjort att någon form av material som liknar kuddar. Innan jag kom in i rummet sa dom till mig att jag bara skulle sitta i rummet i 48 timmar. Jag suckade.Jag ska sitta fastspännd i ett rum i 48 timmar och göra ingenting.När dom väl gick in i ett annat rum hörde jag att dom pratade i en form av megafon.

 "vi kommer att sätta på lite instrumentalmusik så säg om det är något" Jag nickade.Dom satte på musiken.Men jag hörde inget. Tillslut kände jag samma känsla som jag haft innan jag kunde inte röra mig.Jag vet att jag var fastspänd men innan kunde jag iallafall röra mig lite.Tillslut blev allt svart.Efter en timme senare vaknade jag.Fast jag var inte fastspännd. 

Jag såg en kille och två andra killar och en tjej. En kille kom fram till mig och tog av tvångströjan. Jag stirrade på han som hjälpt mig. Han tittade frågande på mig,han kaske trodde jag var död.Jag började blinka för att visa han att jag inte var död. Han sa fortfarande inget. "eeh hallå jag är vi liv!" han blev lite förvånad. "Ja eeh jag visste det" Han räckte fram sin hand och hjälpte mig up från bordet jag låg på. "Varför kollade du så konstigt på mig då?" Han vände sig mot mig. "För att dina ögon var lite"  "lite vadå" Jag började bli lite iriterad, vad är det som han inte säger mig. "Dina ögon var helt svarta och du sa bara något välbekant"  "Du behöver inte säga det jag vet redan vad jag sa"

1624.......