Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 6

Jag tittade tillbaks på Sebastian över axeln och kisade med ögonen. Den jäveln skulle inte ens våga nudda min Troy! Vänta...sa jag min?

Blicken fördes av sig själv upp till Troys perfekta ansikte. ''Troy...'' Viskade jag tyst.

Han tittade nu ner på mig med ett brett leende och la handen runt min höft. Det kändes tryggt, men...

''Vad var det med Sebastian?'' suckade jag och himlade med ögonen.

Troy stannade men började le då han såg hur förbannad jag var. ''Ja du Melissa...han har alltid haft en crush på dig...''mumlade han och pillade lekfullt i mitt hår.

CRUSH? Wow...det har han verkligen visat dåligt.

Jag rynkade pannan och stirrade på Troy. ''Vad menar du?'' viskade jag och gick runt honom för att komma till hans rygg.

Troy fattade antagligen inte vad jag gjorde, för han började fnittra som en tjej.

Jag drog händerna om hans nacke och hoppade upp. Försiktigt. Troy tog tag i mina lår och försökte få mig att sitta högre upp.

''Sebastian har nästan bara snackat om dig på senaste tiden. Även fast han visste att jag har dig...''

Jag kunde känna hur mina kinder hettade till och att jag fick fjärilar i magen då han sa ''jag har dig''.

Troy började gå igen och stannade vid filten där vi hade varigt förut. Där satte han ner mig.

Han började plocka ihop allt och jag skulle precis börja hjälpa då jag märkte att han redan var klar.

Troy tog min hand och ledde mig bort mot stranden, även fast det hade börjat bli mörkt.

''Ska vi inte hem?'' utbrast jag då jag kände sanden mellan tårna. Sanden var mjuk och varm eftersom det var en av de varmaste dagarna på året.

Troy log ett bad-boy leende och nu kände jag hur vattnet stod upp till låren på mina solbrända ben.

''Troy, jag...'' Var det ända jag hann säga innan han hade dragit i mig i det svalkande vattnet.

Han märkte nog att jag blev chockad så han drog upp mig direkt och fångade mig i en blöt kyss.

Jag var inte beredd på kyssen häller men jag ville ha honom. Nära. Händerna gled upp till hans hår och jag drog försiktigt i det.

Troy pausade och la sin panna på min. ''Vet du? Jag älskar dig...'' viskade han och började nästan själv rodna.

Mitt hjärta stannade då hans läppar viskade de fina orden och det kändes som att hela världen stannade.

''J-jag älskar dig med!'' mumlade jag och drog i hans, nästan fast limmade, skjorta och drog in honom i en till kyss.

Denna gången var den lite mer dramatisk. Kanske lite för dramatisk.

Jag hörde röster från bryggan. Bekanta röster. Mina läppar stannade och slet sig loss från Troys perfekta och ögonen landade på ett killgäng.

''Åhnej...'' viskade jag lätt och la ena handen över munnen. Min andra hand var fortfarande runt Troys nacke och jag började känna panik.

''Eye! Troy, är du man? Eller är du en mus?'' ropade en ännu mer bekant röst, antagligen Sebastian. ''Kom till busstationen ikväll 00.40 och bevisa att du är värd henne!''

Mina ögon sneglade upp på Troy och han såg inte glad ut. ''Troy...snälla gör det inte...'' Viskade jag och tog bort handen från hans nacke och la den på hans kind istället.

''Om det handlar om att visa att jag är värd att ha dig Melissa...då måste jag.'' viskade han och började gå upp.

Jag kollade på min klocka som satt på armen. Visarna visade 22.48, även om det var ett tag kvar kände jag hur det började bubbla inom mig av oro.

Nu var Troy uppe och ruffsade till sitt hår. ''Melissa kommer du?'' ropade han och viftade med händerna för att jag skulle komma.

* 00.25 *

''Du måste inte...'' mumlade jag med blicken fäst i marken. Mina ben vinglade till då bussen antagligen körde på en sten.

Jag försökte höja blicken flera gånger under bussresan men blicken rykte ner i golvet då jag hörde gänget sitta längst bak och skratta. Åt oss.

''Jag gör detta för att visa dig hur mycket jag tycker om dig Melissa.'' sa han snabbt och la armen över mina axlar, men det blev inte långvarande.

''Man vinner inte en tjej genom att slåss..'' mumlade jag och tryckte på 'stanna' knappen.

Jag kände allas blickar brännas in i min hud. Blickarna från gänget och blicken från Troy.

Troy vinglade till och då märkte jag att bussen stannat. Mina ben närmade sig dörren och jag var ärligt talat nervös för att gå hem.

Väl ute ur bussen kom det en kall vindpust vilket fick mig automatiskt att dra armarna om mig. Jag gick länge i mörkret med blöta kläder och jag började känna mig förskyld.

När jag passerat en kiosk såg jag gänget framför mig. De var uppstaplade nästan som en mur av lego mitt framför näsan på mig och när jag försökte komma runt dom, följde dem efter mig som värsta stalkersen.

Sebastian kom bakifrån och la sin jacka över mig. ''Du ser kall ut...kom.'' viskade han. Jag vill inte ha hans hjälp, eller någons hjälp alls. Det är säkert Max 5 minuters promenad här ifrån och jag ville hem och ta en varm dusch.

''Låt mig va...''mumlade jag och kasade av mig jackan. Med blicken fäst i marken försökte jag att komma förbi gänget igen, men inget funkade.

Sebastian kom ingen och la handen runt min höft. ''Du ska komma med mig...'' viskade han och nu kände jag riktig panik.