Living next door to Justin

Kap. 2

Måndag morgon. Idag är första dagen för mig i min nya skola. Mamma kör mig. Jag är nog den ända som inte har något körkort eller någon bil. Här får dom ju det när dom fyller sexton, till skillnad från i Sverige. Hela parkeringen utanför skolan är fylld med bilar och tonåringar i olika former. Mamma inte om hon ska följa med in, vilket är bra. Jag trodde nästan att hon skulle vilja det. Jag stänger bildörren och går över parkeringen. Jätte många tittar på mig. Det är det värsta jag vet, jag är inte van vid det! Att vara den nya svenska tjejen som blir skjutsad av sin mamma till skolan är det nog inte många som vill vara. Jag öppnar dörren in till skolan och kommer till en lång korridor med skåp längs med väggarna. Skåpen är röda och på vissa stället är det dörrar in till klassrum. Det är fullt med folk över allt. Jag fick en schema utav mamma. Jag öppnar min väska för att plocka upp det och då får jag en knuff i ryggen.

''Sorry!'' hör jag någon säga och jag tittar upp. En tjej med rött hår, ganska kort, som mig typ. Hon ser ledsen ut i sina ögon. Som att hon inte har en bra dag. Jag ger henne ett litet leende som att det är okej och hon går vidare. Jag skulle ha frågat henne vart jag skulle! Klockan ringer och folket försvinner in i olika klassrum. Men vart ska jag? På mitt schema står det att jag har engelska. Jag joggar fram till olika klassrum och tittar in genom de öppnade dörrarna. Vid mitt tredje ser det ut som att läraren känner igen mig.

''Hi!'' Säger han. Han ser ut att vara i sena 40-års åldern och har glasögon med några gråa hårstrån. Han ser ganska glad ut och jag måste ställa mig bredvid honom. Hela klassen tittar på mig.

''Class, this is Keira. She's new.'' Säger han. En kille räcker upp sin hand. Han ser ganska bra ut och har blont kort hår som han passar jätte bra i.

''Aren't you Swedish?'' Frågar han.

''Yeah...'' Suckar jag men han ser ut att tycka det är coolt. Jag får sätta mig ner bredvid honom och sen börjar lektionen. När den är slut ber läraren honom att visa mig runt. Han heter Marcus. På lunchen får jag sitta med honom och hans kompisar men vi pratar inte så mycket mer. Dom frågat mig lite om Sverige. Jag tror bara att han ville vara snäll och det var därför jag fick sitta med dom. Dagen gick ganska fort och jag går hem, mamma jobbar. Jag är helt slut. Det är ansträngande att vara ny. När jag kommer in i hissen känns det som att jag kommer somna. Jag känner i dörren. Låst såklart. Sen sträcker jag ner min hand i min väska för att plocka upp mina nycklar. Nej, vänta. Hon gav mig aldrig några? Nej! Vad ska jag göra!? Jag ringer henne gång på gång på gång men hon svarar inte! Jag får väll vänta tills hon kommer hem... Jag sätter mig ner och lutar mig mot väggen mitt emot hissen. Sen sätter jag i mina hörlurar med ganska hög musik. Utan att jag märker det somnar jag.

Jag vaknar av en smäll och rycker till. Hissdörrarna är öppna och en person med svart luva står och håller i sin fot och svär. Det är en kille, den hör man på rösten och jag kan faktiskt se det nu. Han måste ha slagit i sin fot. Han vrider på sig och blir chockad när han får syn på mig. Han har på sig solglasögon.

''Who are you?'' Säger han ganska otrevligt. Jag är inte heller på humör för att vara trevlig.

''I live here.'' Säger jag.

''Yeah, right?'' Säger han. Han tror nog att jag är någon form av uteliggare, haha.

''I do. But I don't have a key.'' Säger jag. När går förbi mig till dörren som inte går hem till mig, såklart. Fast han snubblar på min väska och tappar sina solglasögon. Oj, jag kanske inte skulle lagt den där.

''Fuck.'' Säger han och jag ser han ansikte. Det kan väll inte vara... eller är det... Justin Bieber?

''What the fuck?'' Säger jag utan att kontrollera mig själv och han tittar argt på mig.

''If you say anything...''

''Its okey. I'm not like that, your secret is safe.'' Avbryter jag. Han ser chockad ut. Men han ser inte ut att lita på mig. Jag himlar med mina ögon. Detta är inprincip den första kändis jag har träffat eller tja, det är det. Hur kan jag vara så lugn?

''How can I be sure? You just ruined my hide spot.''

''I? Me? Oh, excuse me for living here!''

''You don't live here!'' Säger han. Jag orkar inte prata med honom just nu.

''I do! Leave me alone.'' Säger jag och lutar mig bak igen. Han verkar fortfarande inte tro mig. Det finns ingen chans att han kommer att tro mig så...

''If anyone finds out, I know it was you! And then I will...''

''Come on! I won't tell anyone, I swear!'' Avbryter jag igen och han öppnar sin dörr och försvinner. Vänta lite nu? Träffade jag just Justin Bieber? Pratade jag med honom och bor han granne med mig? Detta kan ju inte vara sant? Mamma ringer upp mig, hon förstod vad som hade hänt och är påväg hem.

När hon har släppt in mig åker hon iväg igen. Jag går ut på balkongen. Vid slutet av våran balkong börjar Justins balkong. Han står där och röker.

''I told you I lived here.'' Säger jag och ler lite. Han ler också lite och himlar med ögonen. Sen går han hitåt. Jag ville inte prata, bara säga det?

''So, what's your name?'' Säger han.

''Keira.'' Svarar jag. Han säger inget mer utan tittar ut över stan och tar ett bloss.

''And yours?'' Säger jag. Jag bryr mig inte om att han är känd, han kan väll ändå presentera sig? Han flinar.

''Justin.'' säger han. Jag gillar hans bruna hår och hur han har stylat det. Tatueringarna på hans arm passar honom bra också. Men nu blev det ganska tyst och pinsamt, så jag vänder mig om och går för att gå in.