Kap. 1
Jag stod på skolan omringad av barn och var beredd på att ta livet av mig. De skrek fula saker och kastade små sten på mig. Jag hade stora blåmärken på armarna och skärsår på benen.
Milla, ska du inte ta och banta lite! sa Leon och hånskrattade.
Häxa! skrek Linn och stirrade in i ögonen på mig.
”RIIIING”
Äntligen rasten var slut och jag kunde gå in till lektionen. Den sista lektionen på dagen. Vi hade matte. Jag gick mot min låda för att hämta matteboken men möttes av Leon som knuffade mig så att jag ramlade. Han gick till sin låda och tog fram matteboken. När han gick förbi mig kunde han inte låta bli att sparka på mitt smalben så hårt att jag började halta. Jag fortsatte till lådan och tog fram matteboken. Sedan gick jag tillbaka till min plats och satte mig och började räkna.
Så fort vår mentor lämnade klassrummet kom ett gäng fram till mig och började slå mig och kluddra i min mattebok, och så fort vår mentor kom tillbaka så sprang de och satte sig på sina platser.
Jaha då var dagen slut och det är dags att gå hem! sa vår mentor.
Jaaaa! ropade alla i klassen förutom jag.
Jag visste att det här var min värsta tid på dagen.
Jag gick ut i hallen och hämtade min ryggsäck. Sedan gick jag ut på skolgården och gick så snabbt jag kunde mot grinden. Då kom dom Leon, Linn, Sabina, Fredrik, Abbe, Sandra, Folke och Cassandra. Jag började springa men Abbe kom ikapp mig och tog tag i min ryggsäck. Han drog loss den från min rygg och kastade den i en vattenpöl. Han drog mig närmare gruppen och när han kom fram kastade han ner mig på marken.
Nämen, lilla Milla. säger Leon och spottade på mig.
Jävla nörd! säger Linn och Sabina i munnen på varandra.
Fredrik börjar slå på mig och Abbe tog upp en sten och skulle precis kasta den mot mitt huvud, då kom Timmy en av lärarna på skolan och såg grupptrycket. När Abbe fick syn på honom släppte han stenen och sprang därifrån. Strax där efter sprang resten av gruppen bort från mig. När jag såg att Timmy var på väg så sprang jag därifrån gråtandes och med kramp i benen.
När jag kommer hem ligger mamma på soffan som vanligt. På bordet bredvid henne står ett glas vatten och några piller. Min mamma är allvarligt sjuk och tar flera piller om dagen. Plötsligt kommer pappa ner från trappan och frågar mamma hur hon mår. Sedan får han syn på mig.
-Hej älskling, hur har du haft det i skolan idag? säger han och han ser på mig att allt inte är som det ska.
Bra antar jag... säger jag trött och med lite snyft på rösten.
Jag ser att det är något! säger han. Vill du prata om det?
Nej tack. säger jag och springer gråtandes upp för trappan och till mitt rum.
Jag slänger mig på sängen och börjar gråta. Jag ligger säkert i sängen i tre timmar. När pappa slutligen kommer upp och säger att maten är klar är min kudde dyng sur.
Jag går nerför trappan och sätter mig vid matbordet där sitter min pappa och min storasyster som kommit hem precis. Mamma ligger på soffan och sover, det gör hon alltid. Jag tar en potatis och två köttbullar äter upp det snabbt och går sedan raskt upp på mitt rum igen.
Där ligger jag och gråter en lång stund sedan somnar jag. Den natten sover jag inte bra. Jag drömmer mardrömmar om alla som mobbar mig.
Klockan 6 på morgonen väcker min pappa mig för att de är något han vill berätta. Vi går tillsammans nerför trappan och sätter oss vid matbordet. Där sitter vi en lång stund utan att säga något alls.
Älskling. säger pappa ledsamt. Jag vill att du ska börja ta farväl av din mamma.
Varför. säger jag oroligt.
För att hon inte mår så bra nu och vi vet inte hur länge till hon kommer leva.
Jag börjar gråta och pappa kommer fram till mig och kramar om mig och viskar i mitt öra:
Det kommer bli bra, det kommer bli bra.
Jag blir lite gladare när jag känner min pappas varma andedräkt i mitt öra.
Än så lever hon Milla, än så lever hon! säger han tyst.
Jag går upp på mitt rum och klär på mig. Sedan går jag till badrummet och borstar tänderna och håret. Jag går nerför trappan och möttes där av min pappa och min storasyster som står och bråkar.
Vad har vi sagt om alkohol Jasmin! säger pappa med sträng röst.
Jag har inte druckit pappa! säger Jasmin kokande av ilska.
Tror du inte att jag känner det på din andedräkt. säger pappa.
Men för i helvete jag har inte druckit pappa! skriker Jasmin och rusar upp för trappan kokande av ilska.
Jag går ut genom dörren och smäller igen den efter mig. Sedan går jag långsamt mot busshållplatsen. Det är molnigt och soligt ute man hör fåglarna kvittra och syrsorna sjunga. det är en hyfsad härlig dag bortsett från molnen.
När jag kommer till busshållplatsen så är det 10 min kvar tills bussen går. Jag sätter mig på bänken och tar fram min telefon.
Då kommer de Leon, Linn, Sabina, Fredrik, Abbe, Sandra, Folke och Cassandra. De kommer i en grupp och pekar på mig. Det är försent att springa jag vet att det är kört. Först kommer Folke och slår mig hårt i huvudet. Sedan kommer de en efter en efter en. Cassandra kommer sist. Alla börjar spotta på mig och Abbe tar min telefon och kastar den i asfalten. Jag börjar gråta och för första gången försöker jag kämpa emot. Men då tar Folke och Leon tag i mig och håller i mig så hårt de kan. Jag försöker slita loss mig men de tar bara tag i mig hårdare och hårdare. Abbe lyfter upp en stor sten större en den som han tänkte kasta mot mitt huvud förra gången.
- Nu får vi det här gjort. säger Abbe.
Han lyfter den högre och högre och till slut kastar han. Jag ser stenen falla mot mitt ansikte. Det sista jag ser är en dam som vänder sig om och kommer springande. Sedan blir allt svart.
