Att aldrig tappa hoppet

Kapitel 1: bara början

Jag heter Lisa men av mina kompisar kallas jag Liz. Jag är 15 år och går då i åttan. Det är lov om bara nån vecka. Men jag är i alla fall besatt av ett pojkband. Ni kanske vet vad dom heter? Dom heter i alla fall The Fooo och min favorit är Oscar Enestad. Han e så jävla snygg.

"Lisa vad blir det här talet?"

Oj, jag hade visst drömt mig bort igen.

"Eh, 67" tur att jag är bra på matte då. Jag hatar verkligen min lärare. Så då kan ni gå. Äntligen slutade jag för idag. Nu skulle jag hem till Emma. Min älskade bästa kompis. Tyvärr går vi inte i samma klass. Men på ett sett är det ju ändå ganska skönt för då är vi inte med varandra hela tiden och då tröttnar vi ju inte på varandra. Men idag var det fredag och jag skulle va hos Emma hela helgen. Äntligen kom den helgen jag hade längtat efter i flera veckor. Tyvärr så gillar hon inte The Fooo så vi kan inte lyssna på dom eller vi kan men hon vill inte. Men hon och jag ska gå på deras konsert i sommar. Längtar som bara den. Den är 14 juni. Bara några dagar efter att vi slutat. Hon vet hur hon ska få mig glad så hon bjöd mig på den. Hon är så snäll som går med på att gå på den med mig. Äntligen ser jag hennes hus. Jag börjar springa för att komma fram snabbare. Plingar på och Emma öppnar och kastar sig i mina armar.

"Varför gråter du?"

"Mathias gjorde slut, åh vad jag hatar honom just nu"

"Men det kanske var bra han var ju ändå taskig mot dig"

"Aa kanske"

"men kom så går vi in och pratar om det Emma"

"Mm"

Jag tog av mig min jacka och skor, vi gick in och satte oss i soffan och bara pratade massor.

"Vi kanske borde gå och bädda så kan vi ligga i sängarna och prata"Sa Emma helt plötligt.

"Jo, det har du nog rätt i!"

Vi gick upp och bäddade allt.

"Men hur känns det nu när du har pratat om det?"

"Det känns bättre men jag saknar honom"

"Aa det förstår jag"

"Ska vi sova? Jag e jätte trött"

"Aa visst jag me"

Första kapitlet klart. Kommer att bli längre och mer spännande!